Detta är tydligen hörnet som Gud - eller någon annan - glömde.
Min man har några gånger hintat om att nja, väggen i trappen ser inte riktigt bra ut.
Och en dag så började han bända och riva. Och visst hade han rätt. Det såg ju inte riktigt bra ut.
Nu talas det om dubbelfel och vi vadar i gammal isolering och sågspån och hostar och nyser.
Men jag vet ju också, att det kommer att ordna sig.
Huset har inte brunnit ner, vi behöver inte riva halva bostaden och det är ingen som har blivit sjuk.
Dammigt är det. Och bråtigt.
Men även det, går över.
2 kommentarer:
Ujuj, jag känner mig nästan som hemma ;)
Jag försöker rycka lite på axlarna här, svär och gormar över eländet på bloggen men samtidigt är det bra att det händer nu istället för sen och att det inte hunnit bli värre (fast ja, riktigt säkra kan vi inte vara än).
Här är båsigt och spånigt men vad tusan, det blir bra då det är klart! :)
Ja men. Man har levt bland spån och svarta långa elsladdar över golvet så mycket att nu när vi gör det igen känns det som naturligt ... I morse var det sågspån i mitt smink. Lovley. Fast man kan ju med gott samvete pausa dammtorkningen ett tag :)
Skicka en kommentar