Jag cyklar en omväg mellan skolan och jobbet. Följer vattnet. Andas in luften i lungorna och känner hjärndimman lätta.
Längtar ut ur rummen, in i naturen. Fårön, Gläntan. Mina närliggande paradis på jorden.
Doften av skogsförmultning. Svampen. Löven.
3 kommentarer:
Gjort något liknande idag. Gick istället längs älven från station ned till stan isället för att ta rakaste vägen. Underbart blank, speglande älv och vackert väder. Fick mig att faktiskt se det vackra i min arbetsstad istället för alla dessa byggkranar. Ett besök på Göteborg som avslutning var naturligtvis inte heller fel...
Doften av skogsförmultning tänkte jag extra på i dag när jag gick genom skogen. Älskar när de färgglada löven dalar ner. Gillar den friska luften och som sagt var doften av förmultning. :-)
Kramen!
Fint, Marie. Sådant behövs ibland. Och mysigt med Göteborg. Skulle gärna ta ett fika där. Kram!
Ja, Elin. Det kanske är för att det påminner om kretsloppet och det som bottnar i själen, på något sätt.
Kram till dig.
Skicka en kommentar