En hund i ena soffan. Ett drömryck i en tass.
En kort morgontoalett ute. Och tillbaka i soffan igen.
Veden i kaminen brinner, ljusen på bordet.
Våra röster, känna närhet utan att bli klappad på.
Och där, under filten i andra soffan, döljer sig en sjuåring.
En sjuåring med koppor på hela, hela kroppen.
Jo, för vattkopporna har intagit hennes fina kropp. Så hon vilar.
Med klådstillande, alvedon, kärlek och glass.
Vi tänder ljus, och mår rätt gott av en stilla lördag.
Och att vara tillsammans.
Just nu sitter sjuklingen nere i fåtöljen och skriver dagbok.
Jag ska locka håret, för snart kommer mormor hit och umgås med flickorna medan jag, min man och hans föräldrar ska åka till Bryggargatan och avnjuta en meny, vin och trevligt sällskap.
Och här finner ni mitt Helgreportage: Kopparvärme, hängmörat kött & en längtan norrut.
2 kommentarer:
Så underbart, jag blev glad över att se Hemi igen. Så fin hon är...så där ser det ut hemma hos oss också fast x 5 hundar :0)
~Ingrid
Ja, hon är fin. Ha ha, gånger fem hundar gissar jag att människorna ibland får sitta på golvet :)
Kram till dig, Ingrid.
Skicka en kommentar