Me & my girl

Ommöblerat, igen.

Siri vill sy en nalle. Sagt och gjort. Hon väljer tyg, klipper på fri 

hand & skapar sedan sin nalle med vad hon finner här hemma.

Så fortskrider helgen. Det var någon vecka sedan vi åter möblerade om i Siris rum. Det märks att hon blir äldre även på rummets karaktär.

Det bästa hon vet är att sitta och sy samtidigt som hon ser en film eller lyssnar på musik. Och som jag känner igen mig.

I kväll har vi återupplivat en gammal klassiker, vi har sett och hört Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund i "Rännstensungar". Filmen om Ninni från 1974 är en av mina barndomsfavoriter. I efterhand intresserade sig Siri allra mest för Cornelis levnadshistoria.

Annars planerar jag en förvaringsrevolution i datarummet, med skjutdörrsgarderob och köksstommar, för maximerat utrymme.

Och så tänker jag på att skriva. Hur jag skriver, varför. Hur jag tänker runtomkring. Vad jag kan. Och så tvivlar jag en hel del. Det hör väl också till. Allt är inför ett inhopp på ytterligare en kurs på journalistutbildningen - och jag drabbas av nyttigt självtvivel. En del av en process, som just nu mognar i bakhuvudet och som jag bör strukturera på papper snart.

Men nu är jag ledig. Och hör Siri sova. Och tänker på förvaringslösningar - för att rymma allt pyssel. Och så längtar jag efter min man. Det är självvalt och har att göra med en hel del roligheter som vi båda hittat på, men vi klockar in på sjunde helgen utan att vara med varandra. I morgon ska vi dock njuta av varandras sällskap, och just nu känner jag behov av hans varma närhet, sådär in i själen.

Sedan tänker jag att de små tabletterna jag äter varje morgon spökar i mig. De är liksom en sista chans, för det här med barnalängtan. Det är med kluvenhet jag äter dem, men jag har bestämt mig för att ge dem och mig dessa begränsade veckors möjlighet. Att jag känner, att jag har lite ont, det registrerar jag någonstans djupt i mig - utan att lägga hopp eller värdering i det - som något bättre än att inte känna något fysiskt alls.

Det är lördag. Jag har haft en fin dag tillsammans med människor jag tycker om. Nu ska jag ta med mig boken och lägga mig. För det finns kvällar då man mår bäst av att inte känna efter allt för mycket.

Säkert behöver jag bara sova.