Som tomtebloss

Jag har en gryende lust till inredning, för första gången på länge. Denna gång är det struktur, hur materialen känns under handflatan som leder vägen.

 

Horn. Lurvigt skinn. Flanell.

 

Det är mysigt att förändra någon detalj här och där. I helgen tänker jag förvandla sängen till en mysig alpin kokong, det ser jag fram emot. Och en efterlängtad middag hos vänner på lördag, det ser jag också fram emot.

 

Annars är det vardag. Kylan har kommit, men jag känner mig varm inombords.

 

Jag känner mig varm inombords när jag och Siri kryper upp i läsfåtöljen om morgnarna. Hon slår upp dagens läsläxa. Sitter mjuk i min famn och jag håller min hand över hennes hjärta när hon högläser. Känner hennes hjärtslag och andning. Känner livet.

 

Känner livet gör jag också när jag cyklar till en vän. Dricker prosecco ur sirliga glas, tittar på bras-tv och skrattar åt högt och lågt. Och en vacker hund som snarkar intill.

 

Så tänker jag på en dikt av Rachel Field:

 

 

 

Somliga

 

Att somliga kan göra en
 

så trött, så till den grad,

att alla tankar faller ner

som skrumpna, bruna blad!

Men åh! i sällskap med en del

tänds tankar inom oss

och dansar runt och gnistrar så

som glada tomtebloss!