Hunden-med-tungan och sagorenen

* * *

Nä men alltså jag vet.

Jag bara råkade trycka på avtryckarknappen när Leslie räckte ut tungan.

Här ser hon inte ut som den lyhörda, smarta tjej hon är. Men varje gång jag ser den här bilden, har haft den liggande i en mapp ett bra tag nu, dör jag av kärleksskratt inombords.

Hjärtat.

Hon har nu bott med oss i tre månader. Det känns konstigt, när man räknar efter. Det är som om hon funnits med oss så mycket längre än så.

Och jag säger det, hon har en sådan vacker och mjuk själ.

Det enda som hon inte gillat är att bli lämnad ensam. Hon är fortfarande så liten, men vi har tränat korta stunder och genombrottet kom när hon fick vara även i vardagsrummet.

Numera kan hon hoppa upp i sofforna. Så det gör hon, och så sitter hon tyst och spanar ut genom fönstret mot infarten. Då har hon koll på läget, uppenbarligen.

Jag har varit ledig i dagarna två. Haft en onsdag och torsdag i solen.

Vi har varit med kompisar ute i naturen. Promenerat, druckit kaffe vid en eld. Vi har fixat hemma och läst och kunnat tänka oss att vara lediga även i dag.

En annan sak vi har hunnit med är att hälsa på tre andra basset-hundar som bor här i Piteå. Det är första gången vi sett en fullvuxen hund av rasen och nu förstår vi hur valpig vår Leslie är i kroppen.

Fint, att träffa en familj som man alls inte känner och surra bort några trevliga timmar.

Och nu är det helg igen.

Jag tar fredagskväll med hunden-med-tungan och sagorenen på bilden här ovan.

Pappan i familjen är på minisemester med en vän och vi laddar upp för Let's Dance Junior med nachochips med ostsmak och bubbelvatten som smakar apelsin och ingefära - nästan så det bränner till i halsen!

Och så några tända ljus, trots att det är ljus vårkväll.