Årssammanfattning 2017

* * *

Jag är redo att sammanfatta och lägga 2017 till handlingarna.

När jag tänker på året så har det varit något av ett mellanår 

händelsemässigt. Jag tänker att det varit fint i vardagen. 

Harmoniskt hemma med fina små utflykter och tid tillsammans. 

God mat, vänskap, samtal. 

Det som livet egentligen handlar om alltmest.

- - - - - - - -

Årets projekt:

Gick inte in i året med några stora tankar om projekt. 

Att få livet att fungera och utvecklas är alltid ett slags projekt 

som förändras och omformas.

Årets händelse:

Att springa Arctic circle race (Run trough the wild) där jag och 

min kompis och kollega Elin flög helikopter ut i vildmarken och sprang 

tillbaka efter Polcirkeln.

Att delta i ett hinderlopp (Räddningsloppet) var också 

stort för mig. Att ta revansch på skoltidens känsla av klumpighet, 

och att inse att de flesta inte alls skrattar åt mig när jag inte 

klarar av. Viktigt för mig som person.

Årets resa:

Till fjällen, flera gånger om. Vackert och härligt. Vi hade också fina 

höstdagar i Stockholm, med tv-inspelning och häng med kompisar.

Årets slit:

Min sjukdom hypotyreos. Segdragna medicinproblem som 

kulminerade med när jag fyllde år i oktober, tillsammans med 

magproblem och ryggont blev bara för mycket ett tag.

Leslies öga är också ett slit, som vi inte sett slutet på än.

Årets plagg:

Ett par snygga svarta, mjuka byxor från Esprit. Passar till allt.

Till det, en stickad, lös tröja, skulle jag säga.

 

Årets köp:

Ansiktsvård. Hittade äntligen ett märke som funkade för min 

yttorra näsa, men sedan blev allt upp och ner i alla fall. 

Tror det beror på min nya medicin.

Årets tv-serie:

Gillade verkligen "Nobel", sedan skulle jag säga "Big little lies", 

"Liar" och "The Crown". Och nu är Bron äntligen igång igen också.

Årets bok:

Mäktiga "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara, 

på det-är-avkopplande-att-läsa-kontot skulle jag säga "Försvinnanden" 

av Nora Roberts. Sedan känns "Björnstad" av Fredrik Backman 

som en viktig bok.

Årets film:

Har sett sorgligt lite film i år. Bättring 2018, helt enkelt.

Årets musik: 

Kanske "Soldier blue" med Maxida Märak och Jill Johnson.

Årets sorg:

Jag har kört en ordentlig sorgsväng med min sjukdom 

och hittat en annan form av acceptans, känns det som.

Något du saknade 2017 som du vill ha 2018:
En träningskompis skulle vara kul. Semestertid tillsammans 

alla i familjen. Någon resa utanför Sverige.

Största misstaget:

Misstag betyder lärdomar, tänker jag. 

Kan inte komma på något direkt.

Vem saknade du:
Gamla hunden Hemi nu och då, men med stor glädje. 

Mitt eget jag, som frisk och utan smärta.

Vilken potential skulle jag inte rymma då?

Tankar inför 2018:

Jag vill hitta mer rätt i min medicinering, och hoppas att det gör 

att mina ryggproblem blir bättre. Jag vill springa långt igen och jag 

vill se USA.