Andas i takt, en liten stund

Siri följde med moster hem en stund ikväll. Jag dammsög och satte igång en tvätt i lugn och ro. Sedan har vi haft fredagsmys. De första svenska jordgubbarna, grape, vindruvor, blåbär, banan, nektariner, vaniljvisp och hemlagad musli.

Nu sover de tillsammans, en flickfot på en hundljumske. Andas i takt.

Jag njuter helg. Och att vi går mot semester. En vecka till av vanligt jobb, och lägligt en röd lördag som ger mig tid att boka upp jobb tills jag börjar om efter mina tre veckors ledigtid.

Och midsommar snart. Som vanligt med trädgården full av vänner. Med mat, dans och gemenskap.

Pau D'Arco

Om hälften stämmer är teet Pau D'Arco en riktig välgörare. Jag har surfat runt en del och läst om örtteet som görs av den inre barken av Lapachoträdet.

Lapachobark är ett urgammalt naturmedel som använts av Sydamerikas indianer i många år. 

Pau D'Arco ska innehålla mycket mineraler och spårämnen och andra verksamma substanser.

Teet kan förutom att drickas, användas utvärtes till baddning och tvättning, ögonbad, omslag och som badtillsats.

Jag läser även detta:

Antioxidant
Hämmar fria radikaler. Det kan vara denna egenskap som förklarar det bromsande av åldrandet som observerats.

Antibakteriell
Hämmar och dödar flera olika bakterier, jäst, svampar, virus och parasiter.

Svampbekämpande
Lapacho lyfts ofta fram som den främsta behandlingen mot Candida eller jästinfektioner. Den antiinflammatoriska och läkande egenskapen hos lapacho demonstrerades i en studie där extrakt av lapacho gavs till patienter med olika typer av infektioner samt irritationer orsakade på kemiska eller mekanisk väg. Behandlingen visade sig vara mycket effektiv. Den här egenskapen kan också vara det som förklarar varför lapacho minskar smärta, inflammation och andra symptom på reumatism.

Antivirus-egenskaper
En av de starkaste egenskaperna hos lapacho är mot virus. Listan på virus som avaktiveras av lapacho sträcker sig från de som orsakar vanlig förkylning till de som är allvarligare. Det har visat sig aktivt hindra, döda eller hämma tillväxten av flera farliga virus.

Teet känns verkligen som bark. Man kokar upp det med vatten och låter det puttra på spisen i tjugo minuter, på samma sätt som jag tillreder mitt yogite.


Det smakar väldigt milt, jag som gärna har mjölk i teet, dricker det som det är.

Torsdag, mot natt

Vi firade nationaldagen med Wild kids på datorn, nya böcker från bibblan och middag med fina vänner. Min ambition var att laga något svenskt, men det slutade i asiatiskt. Dock med rabarber- och jordgubbspaj med lättvispad grädde till dessert.


Och nu sitter jag här i torsdagskvällen. Jag har lagt mina flickor, de sover invid varandra i dubbelsängen. Och jag har yogat. Med djupa självklara andetag som ett driv och en egen kraft igenom.


Nu ska jag dricka Pau D'Arco. Och se "Call the midwife".


Och när jag vaknar, då är det nästan helg.

Dokumentären om Anna

När jag körde genom en hällregnig lördagskväll fastnade jag vid en fantastisk dokumentär på P1, vid namn "När Anna blev sjuk" av journalisten Anna Hammarén.

Den handlade om Anna och hennes familj. På ett sätt outhärdlig, på ett sätt så nära och varm.

När Annas pappa säger att han skulle betala vad som helst för att ett jämnårigt barn skulle komma och leka med henne en halvtimme varje dag, den sista sommaren. Eller när han berättar att han går till hennes grav och skriker rakt ut.


"Tina är med sin 6-åriga dotter Anna på en vanlig kontroll hos skolhälsovården. Anna har sluddrat på sista tiden och haft lite svårt att tala, men det är förmodligen bara den lösa tanden som ställer till det. Men skolsköterskan reagerar och vill att familjen direkt åker till Östra sjukhuset i Göteborg.



Tre dagar senare konstateras det att Anna har en hjärntumör. Familjen är chockad men vet ju att den svenska sjukvården är god så det ska nog gå bra hoppas dom.


När Anna blev sjuk är en dokumentär om familjen Stener och om den outhärdliga kampen när ens älskade barn får cancer."

Tre tips

Fina fina bloggen Trädgårdsflow som får mig att vilja spendera alla mina pengar och all min tid till att skapa trädgård. Dessa blir jag inspirerad av. Vill också ha.

Karolina Strandbergs blogg It's a house. Följer förvandlingen av "världens fulaste hyreshus till vårt drömhus invid Umeälven".

Programledaren och dansaren Josefine Sundströms bok "Vinteräpplen", som delvis bygger på hennes mammas och mormors liv i finländska Kaskö. Tre generationer kvinnor genom fattigdom, förtryck och någonstans en vilja av att förändra. Har jag tipsat om den tidigare? Kanske, men jag gillar den.

Minisemester

I lördags gjorde jag en minisemester. Om kvällen tog jag bilen till Skellefteå. God mat, champagne och lite dans. Och söndagsbrunch med gott kaffe, färska jordgubbar och vindruvor innan jag tog bilen hem igen. Lyx och så underbart uppskattat.

En dag på jobbet

Foto: Sanna Eriksson

Äppelträd

Tittar på mobilbilder från en stund i trädgården i fredags. Lite vattning och förberedelse för målning. En helgkväll med ledig familj. Dela en öl på nybyggda altanen, njuta av sol och lä för en stund.

Bort

Jag drömmer om att sitta i en bred fönstersmyg med en temugg som värmer händerna. Jag drömmer om utsikt över vatten, eller kanske en vältrafikerad gata.



Sedan drömmer jag om att krypa ner i en renbäddad mjuklen hotellsäng och sova drömlöst och länge. Strosa på någon gata jag inte känner till, stanna vid ett kulört upplyst café med valv och klängväxter. Äta middag. Jag skulle kunna tänka mig att göra allt detta själv.


Mammalivet sliter på mig nu, det sliter på mig ner i märgen och gör mig så trött djupt inne. Den här mamman är lite stukad och ledsen inuti, just idag.

Tur att den här mamman fick äta lunch med sin egen mamma idag och tanka lite energi. Så känns det med ens lite bättre.

Mer mat som gör mig glad

Bara en bild mitt i allt.

Dagens lunch gjorde mig glad.

Raw broccolisoppa med vitlök, cashew och citron. På den tre olika röror som jag och Siri åt i wraps igår.

Groddad quinoa med fetaost, tranbär och sojabönor. Råmixad rödbeta med dadlar, kanel och ingefära samt rå blomkål med soltorkade tomater och rostade pinjekärnor.

Yoga mudra

Framgooglad bild.

Jag har knappt yogat sedan jag opererade bort blindtarmen. De sittande positionerna har jag helt lämnat därhän. Men i dag har jag känt ett behov. Ett yogabehov. Och så har jag tänkt på workshopen med Magnus Appelberg i Luleå tidigare. Det var en fantastisk helg, jag kände mig så hel och stark och lycklig.


Så när Siri skulle sova yogade jag henne till sömns. Genom de stående, och kroppen kändes så mjuk och öppen så jag bara fortsatte. Inte genom hela första serien, men en god bit på vägen. Och allt bara flöt och kändes mjukt och bra. Har jag tur fick jag till en liten låsning i nacken, dessutom.


Det är märkligt, att det kan gå så enkelt efter så lång tids vila. Och i yoga mudra placerade jag fingrarna kring stortårna. Bara sådär, helt utan problem. Det har aldrig hänt tidigare.


Jag är glad, att jag tog mig tid. Och lyssnade. Inåt.

Fikon och jordgubbar

Vi började lördagsförmiddagen med ett inköpsrace. Syréner, humle och jord, som ska ner i backen imorgon. Sedan färg till uthus, garage och allt vitt på huset som ska målas det andra varvet.


En snabb lunch innan Markus åkte till jobbet.


Medan Siri var på kalas besökte jag färgbutiken ännu en gång innan jag passade på och tog en härlig löprunda. Första gången sedan operationen som jag njöt av springturen. Värme, vind och rytmiska andetag. Gjorde i ordning liten picknick med kaffe och smoothie, hämtade upp Siri och åkte till lekparken i Badhusparken där jag och Hemi tog det lugnt i solen.


Och så middag på välsignade altanen. En sådan där sallad som jag blir alldeles lycklig av. Ruccola, mache, roman. Sojabönor, blandande bönor från tetra. Knaperstekt bacon mot perfekt mogen avocado. Körsbärstomater, flingsalt, skivade jordgubbar. Skott från sockerärtor, vackra pistagenötter och smör- och sockerstekta färska fikon. Och vitlöksgnuggade krutonger. Mmmm ...

Inför Vårruset 2012



Vårruset 2010.

 

Vårruset 2011.


Med min löpning har det inte alls gått bra i år. Förra vintern var jag flitig på gymmets löpband, men inte i vinter - och det kändes när utesäsongen tog vid.

Jag hann springa min första mil innan jag opererade bort blindtarmen. En dryg månads rehabilitering och efter det har löpturerna varit få. Och tunga.

Men jag älskar att springa. Sällan känner jag mig så hel och tillfreds som efter ett träningspass efter vattnet.

Jag och några av arbetskollegorna har gjort det till en årlig tradition att delta i Vårruset i Luleå. Men i år tänker jag inte springa. I år jag ska jag promenera, med Siri i barnvagn dessutom. Hon vill inte ha barnvakt, och jag vill inte lämna bort en hysterisk dotter - speciellt när jag ändå inte behöver springa.

Så i morgon åker vi mot Luleå. Det ska bli strålande väder och jag ser fram emot en härlig picknick i solen på kvällskvisten.

11 frågor

Jag blev utmanad av fininspirerande Malin bakom bloggen Live a lot.


Svårt och lite klurigt ibland, men här kommer mina svar!






1. Vad hette din första kärlek?
David. Vänskap som blev till kärlek i unga tonåren. Och en stor kärlek var han, David. Jag får minnen av skateboards, bakåtvolter och en fin och äkta tillit. Jag gjorde slut när jag börjat gymnasiet i Luleå. Och oj vad jag ångrade mig senare. Men jag vågade aldrig berätta det.


2. Baren eller dansgolvet?
Alltså, hur mycket jag än gillar att prata så är en lyckad natt på dansgolvet bland det roligaste jag vet. Bra musik, bästa danssällskapet och jag är genuint lycklig.


3. Vad drömmer du om?
Det jag alltid jobbar på, inuti och utanför. En fin tillvaro, för mig och min familj. Utveckling, inspiration, resor, böcker. Att jag ska fånga den där bokidén. Och det kommer jag att göra, när det är dags. Och så drömmer jag om ett till barn. Just nu med en jobbig ledsenhet i mitt hjärta, men imorgon känns det säkert bättre.


4. Vad är du rädd för?
I vardagen försöker jag att inte vara rädd, eftersom den förlamar och dränerar. Men om jag tänker efter känner jag samma universella rädsla som många andra, att de jag älskar blir sjuka eller far illa på något sätt.


5. Vad finns alltid i din handväska?
Stenar i olika färger och former, får dagliga kärleksgåvor att bära med till jobbet av min dotter. Annars har jag inget måste-ha-med. Nycklarna, mobilen och plånbörsen (Siris uttryck, älskar't) hänger för det mesta med i jackan. Men jag tänker att jag ska bli bättre på att använda läppstift - och då får det väl hänga med i väskan.


6. Favoritfärg?
Hemma är det vitt. För att det ger utrymme till tankarna att vandra fritt, mina blir lätt instängda bland mönster och färg.


7. Min bästa vän?
Min bästa vän mötte jag för några år sedan. Min bästa vän visade mig en vänskap, som jag faktiskt inte visste fanns. Det är en relation i mängder av prat, vilande tystnad, skrattigt bubbel. Den är ljusa sommarnätter i växthus, resor och familjegemenskap. Det är en relation där också värktrötthet, tvivel och ifrågasättande får plats när det behövs. Det är en relation som gör mig så mycket bättre.


8. Något du är stolt över?
Mitt i all vardag. Mitt i allt ta-hand-om-sig-själv och vårda relationer till andra, så är jag faktiskt stolt över mitt äktenskap. Hur fin vi gör vår vardag, hur bra vi har och har haft det dessa tolv år. Det är jag stolt över.


9. Ditt favoritplagg?
Mina nya Please-jeans har seglat upp som klar etta. Lite säckiga, fast ändå inte. Och grymt sköna. Så där så man känner sig lite lagom coolavslappnad och vardagssnygg.


10. Hur många par skor har du egentligen som är för små?
Inga. Däremot har jag sålt några favoriter som blivit smärtsamt för stora, eftersom jag minskade en skostorlek efter jag fått Siri.


11. Vad ger du dig själv för titel?
Titlar är väl rätt ointressanta, ibland tror jag att de hindrar våra själar från att ta plats. Skapar förutfattade meningar. I min signatur på jobbmejlen står det featureredaktör. Det är en titel jag känner mig obekväm med. Men journalist, det är jag i alla fall.

Värmens inneboende frihet



Fotat har Siris morfar gjort.

 Ändå. Med värmen kommer friheten. Att cykla tillsammans är det roligaste vi har gjort på länge.

I dag när jag var hemma på lunch satt jag ute efter maten. Hemi sökte godis i gräset, jag har äntligen bytt kolsyrepatron och satt på vår nya altan, med en mugg bryggkaffe och ett stort glas bubbelvatten. Sol och enkelhet.

Och i kväll cyklar vi igen.

Konsten att njuta

Humlan tar upp en tresitsig soffa. Lätt. Finaste.

Det som göms i snö ...

I mitten av mars skrev jag om att ha tappat bort något viktigt och kärt. Ett smycke som är mer än ett smycke, en självklar del av mig. Jag hade tappat bort min vigselring.


Och tiden hade gått, redan då. Eftersom jag var bergsäker på att ha den hemma någonstans.


Jag fick ett fint tips om ett telefonnummer. Jag ringde det och fick ett klockrent tips om vad som hade hänt (byrå - hundsvans - ner i en trälåda) och det stämde perfekt med vad jag själv trodde hade skett.


Och jag letade. Men ingen ring fann jag.


Och så i morse: Siri klättrar in i badkaret och tar fram min vigselring från en dekoration på en ljuslykta (!).


Genuint lycklig kramade jag och tackade. Något mystiskt med hela försvunnen-historien är det, men jag väljer att lämna det därhän och bara vara glad för att den är återfunnen.

Kvällspromenad

Lätt dimma, friska små droppar och en klar luft. Jag och flickorna tog en härlig kvällspromenad. En sådan som tvättar lungorna och ger tankarna extra syre.

Ledigt

Igår girls night out och idag hamburgare och mys i soffan. Och Markus bygger altan.

Fint sätt att börja veckan på