måndag, december 08, 2008

Vikten, igen

Det känns som om jag skrivit den här texten förut. Flera gånger.

För ett år sedan hade jag gjort en viktresa som jag var stolt över. Inte ett gigantiskt minus på vågen, men gått och väl tiotalet kilon var borta. December månad skulle jag pausa. Unna mig. Det gick bra. Men vad hände sedan?

Jag har gjort några ryck sedan dess, men aldrig känt motivationen fullt ut. Senast jag ryckt upp mig fick jag ett tråkigt besked jobbmässigt och orkade inte hålla uppe ångan.

Mitt största problem är sockret, jag blir riktigt sockerberoende. Inte så att jag köper lösviktsgodis och trycker i mig, men det är en fika här och en chokaldbit där och det funkar inte för mig.

Kläderna sitter inte mer obekvämt, men jag märker det på låren och jag visste det innan jag klev upp på vågen idag. Minst två kilo för mycket bär jag omkring på och jag tänker försöker göra något åt det nu, sämsta möjliga tiden på året.

Varför vill jag då göra det igen om kläderna känns ok och träningen ändå hålls uppe något sånär. Jo, faktum är att om jag sköter mig matmässigt och träningsmässigt mår jag så mycket bättre i både kropp och själv.

Jag har ett tillfälle där jag tänker prioritera annorlunda och det är på Markus firmafest på lördag. Det är inte varje dag man blir bjuden på lunch-spa-show-julbord-och-hotellövernattning. Det jag ser fram emot mest är nästan att få göra sig klar inför middagen utan att ha ett barn som ska skjutsas iväg och en hund som behöver promeneras - utan att bara kunna sippa på ett glas vin och måla lite mer mascara.

Jag tror också att kroppen mår dåligt av allt raffinerat socker och alla läskiga E-ämen jag stoppar i mig. Jag tror det kan leda till sjukdomar och besvär längre fram. Därför hoppas jag att jag investerar för framtiden (även om det är ett dåligt argument när man är sockertorsk i soffan klockan nio ikväll).

Jag hoppas en dag att jag på allvar ska känna mig nöjd.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har samma problem, mycket socker blir det. Och min last coca-cola. Men, men jag har börjat motionera och ska minska på sockret! Man mår ju såå mycket bättre om man sköter om sig. Du är ju så duktig med din vardagsmotion, det är inte jag...kram Sara

!ngela Bj sa...

Jag känner igen mig, smärtsamt!
Kram på dig

Anonym sa...

Jag med. Jag tar ett steg i taget, ibland ett bakåt tyvärr men man är väl inte mer än människa tänker jag. Och jo. Man mår mycket bättre i själ och kropp när man tar hand om sig på riktigt.

Jessica sa...

hehe.. Jag är den som köper lösviktisgodis och trycker i mig. Usch. Karaktär, disciplin.... vad är det??

Martina sa...

Har du läst boken Mattillåtet av Gisela van der Ster? Den har hjälpt mig mycket när det gäller att tänka klart kring mat och socker. Jag avstod ju från socker och vitt mjöl och alkohol helt förut och gick ned massa i vikt. Men det var jobbigt att alltid vara speciell...

Nu vill jag leva mer normalt, för att vara en förebild för mitt barn och för att kunna njuta av livet. Men det är ju verkligen inte lätt och jag har gått upp i vikt oxå.
Men jag har hjälp av den boken. Den riktar sig till folk med ätstörningar, men jag tror alla som "jojobantat" eller "trixat med maten" allmänt också kan lära sig saker från den. Hon skriver mycket om hur man kan äta utan att gå till extremer.
Det är ett tips! Tror att den är slut på förlaget just nu, men kanske finns den på bibblan???

Kram från Martina

Mari sa...

Sara, som tur är har jag aldrig varit inne i cola-suget, men det finns ju så otroligt mycket annat som jag tycker är sååå gott. Vardagsmotion är fantastiskt, men det finns inget bättre än att ta ut sig totalt på löpandet eller på en pumpklass ; )

Ingela, visst är det lite smärtsamt när man tänker efter. Varför gör man så här med sig själv. Och då tänker jag på vilket skräp man stoppar i sig. Men gott är det.

Bra sagt Ewa!

Ha ha, Jessica - och jag är den som helst äter upp hela påsen när du köpt och bjuder ...

Martina, tack så mycket för ditt tips. Jag ska kolla på biblioteket. Det låter intressant. Nya tankar är alltid bra, förnuftsmässigt vet jag på ett ungefär vad jag vill undvika, men trillar så lätt dit ändå. Inte till galenskapens nivå, men tillräckligt för att inte må 100 procent bra i mig.

Kram på er.