lördag, mars 14, 2009

Sabinas kamp

I dagens Piteå-Tidningen har jag författat en artikel på 8 000 tecken. Det är närmare tre gånger så långt som jag brukar skriva. Men trots att jag använt så många tangenttryckningar räcker orden ändå inte till för att berätta om Sabina och hennes tappra kamp.

För dig som inte har papperstidningen finns artikeln "Sabina har planerat sin död men slutar inte kämpa" här.

Och här finner du Sabinas blogg.

6 kommentarer:

Sara sa...

Det var en jättefint skriven artikel, och förstås otroligt gripande, jag läste och grät. Att veta att man antagligen snart ska lämna sina barn utan mamma, så otroligt grymt. Jag förstår att du grubblat mycket på hur du skulle ta dig an texten. Kram!

Anonym sa...

Herregud! Läste lite på hennes blogg men nej, jag pallar inte att läsa. Livet är orättvist! Jättefin artikel. Kram Sara

!ngela Be sa...

Du har vekligen skrivit en fin artikel! Jag är skakad över hur livet är, orättvist. Det är ju inget nytt iofs, men det tål att tänkas på "att leva idag".
Kram

Vickan sa...

Fantastisk och fasansfull artikel.

Fantastisk därför att livet alltid hoppas, alltid försöker...

Fasansfull för att den rör vid tanken... tänk om... tänk om det händer mig...

Skillnaden sen barnen kom är att nu handlar det inte om livet för min egen skull, nu är det mitt liv för barnens skull som är centralt.

Perspektivet blir ett annat efter att jag läst artikeln... Så mycket man lägger onödig tankemöda på, som egentligen inte har nån betydelse...

Mari sa...

Jo Sara, det har krävts mycket grubblerier. Eller egentligen visste jag med en gång att en sådan stark historia enbart ska skalas av. Den är stark nog i sig och som skribent måste man akta sig för att måla med för vida penseldrag, men det är ju bara vad jag tycker. Men så här i efterhand tycker jag att texten blev bra. Det känns roligt att Sabina, som läst reportaget nu i efterhand också tyckte om det. Jag har till och med fått post rörande ämnet, postat i min brevlåda hemma utan frimärke - så nog berör det alltid.
Kram på dig.

Visst är livet orättvist, Sara. Ibland mer tydligt. Jag förstår att Sabinas blogg kan vara för mycket att läsa. Själv hade jag nog valt bort den i ett tidigare skede (och kanske ett senare, vem vet) men just nu är jag fast. Tack för berömmet, det värmer. Kram.

Kan bara instämma Ingela. Kram på dig.

Vilka fina och tänkvärda ord som dök upp hos dig efter du läst artikeln, Vickan. Det gör mig glad, eftersom det var min mening. Att vi alla bör tänka efter. Vad som är viktigt. Jag har verkligen gjort det.

Sandra sa...

Var in och besökte hennes blogg, gud vilken stark kvinna. Man ska nog börja tänka efter och ta vara på det man har i livet.


Fin blogg du har förresten, hittat hit via Anja o Jonas.

//Sandra