Jag har så smått påbörjat projekt rensning inför vår utbyggnad. För trots att vi bygger ut försvinner en del förvaring, i alla fall för en period. Kallförrådet på övervåningen ska rivas ut och därmed ska allt skrot synas. I kväll har vi rensat kurslitteratur och gamla gamla mobiltelefoner. Varför sparar man så mycket skit?!
Jag hittade också mina gamla dagböcker (en från 1992 - luktdagbok, doften sitter fortfarande i sidorna) och gamla brev från vänner. De har följt med mig genom många flyttar, jag tänker alltid att jag ska läsa genom allt när jag blir pensionär.
Jag sa till Markus, att om jag dör innan Siri vuxit upp, kom ihåg att de här sakerna finns. Ge dem till henne när du tycker det är lämpligt. Så hon får chans att lära känna sin mamma.
Kanske knäppt. Men då fick jag det sagt. Och det kändes bra.
1 kommentar:
När jag satt med Saga i min famn bara minuter efter hon fötts grät jag för att jag då kännde att det inte skulle gå en dag i resten av mitt liv som jag inte skulle oroa mig för detta lilla liv.
Lite senare insåg jag att det inte bara handlade om det. Jag hade själv heltplötsligt blivigt dödlig. Att inte själv få se sina barn växa upp skrämmer mig.
Också i vår källare finns en låda märkt "minnessaker" Sådant som Saga och Tova en dag ska få, förhoppningsvis får jag läsa det tillsammand med dem. :-)
Skicka en kommentar