Jag kör fortfarande bil till jobbet. Det går bra nu när jag har vant mig vid att skrapa rutor om morgnarna. Men Siri vill åka "skottkärra" [cykelkärra]. Mina knän gör fortfarande ont. Det är smått deprimerande.
I morse när vi skulle åka till förskolan och precis var på väg ut genom dörren halkade Siri och slog näsan rakt i bänken i hallen. Jag hörde ett knak och monstergråt. I dunjacka och overall satt vi länge, länge och vaggade. Storgråten övergick i gråt och sedan snyftningar och oregelbunden andning.
Först när snickarna och elektrikern uppenbarade sig utanför en bra stund senare hämtade hon sig, lillflickan min. Diskret torkade jag bort näsblodet innan vi åkte till förskolan.
Jag måste också passa på att säga att jag hyrde "Begravt i glömska", en film jag tipsat om i tidningen, nu i helgen. Och jag vill passa på att utfärda en varning. Se den inte! Lågbudget, stolpiga dialoger, ja den enda behållningen var ett vackert hus ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar