Att yoga är verkligen en resa, på sätt jag aldrig hade kunnat förutse.
I veckan har jag tillsammans med min svärmor för första gången besökt Yogahuset här i Piteå. Där praktiseras Iyengar yoga (det var första yogaformen jag kom i kontakt med för rätt många år sedan, då övade vi i brandkårens träningshall på brandstationen).
Även om jag inte hittar hem helhjärtat där, är det alltid intressant med andra yogaformer och lärare.
I dag har jag som vanligt på torsdagar tagit klassen Bodybalance på min träningsanläggning, en träningsform som hämtat inspiration från tai chi, yoga och pilates. Kanske inte ett självklart val när jag yogade som mest, men mina knäproblem har gjort att jag fått backa. Det har också gjort mig mer ödmjuk för alternativa träningsformer. Och under resans gång har jag öppnat mitt hjärta.
I kväll har jag gjort de stående positionerna i första ashtangaserien. Det går trögt och långsamt och jag måste justera ena benet på grund av smärta ibland. Men jag gör det. Jag accepterar och jag försöker finna en skönhet i varje andetag.
2 kommentarer:
Det låter så härligt. Känner att jag borde & måste hitta tid för det här också! Yoga vore något för min onda och stela kopp, och något för min överhettade hjärna och förvildade själ... Tack för att inspiration ♥
Att ha en förvildad själ låter rätt underbart tycker jag : ) Men yoga är fantastiskt både för överhettade hjärnor, onda kroppar och ledsna hjärtan! Hoppas du kan ta dig tiden!
Stor kram och ha en fin vecka.
Skicka en kommentar