Det borde vara sluttjatat om kylan för länge sedan, men jag känner att den dränerar mig. Min energinivå krymper ihop till ett minimum och jag får den där längtan bort. Till vad som helst som är varmare och enklare.
Dagarna går istället för levs. Mitt cykeldäck har frusit sönder och bilen är en stor isklump när jag rattar den till jobbet. Det är vitt, vackert och glittrigt men oändligt svårt för mig att njuta vackerheten när det är närmare trettio grader kallt.
Helst vill jag göra som hunden och bosätta mig framför kaminen. Men snart vänder, det måste vända snart.
Visst?
Visst!
5 kommentarer:
Det vänder! Självklart vänder det! :) Kram
Till helgen ska det visst bli bara några minusgrader :)
Ja, bara vi tar oss igenom februari så är det nedförsbacke mot sommaren sedan.
När jag läser detta känner jag att jag verkligen håller med dig i själen (även om vintern kanske är ännu drygare hos er? förstås). Jag försöker vara positiv, men jag känner mig lite som en avmagrad guldfisk!!
Tack för positiva utrop! Visst vände det, i skrivande stund är Fröken Tö på besök! Underbart.
Skicka en kommentar