Den digitala blåbärsskogen

Det finns nog en hel del ord som behöver luftas.


Jag har känt mig lite ledsen de sista dagarna. Tänkt på frågan När är det vår tur.


Det har helt enkelt gjort ont i mig.


Sedan har jag kopplat det samman med Klara Zimmergrens fina ord i Sommar i P1. För ett barn gör en inte hel. Hel måste man bli själv. Ett barn gör inte hela livet bra, per automatik. Även om man gärna vill tillskriva det man längtar efter så evinnerligt den kraften.


Men visst känner jag mig ändå hel med Siri i mina armar. Hon har en magisk förmåga att få mig ömsom matt och ömsom hel. Och arg och glad.


I dag plockade vi blåbär.


"Mamma får jag låna din telefon? Jag ska fota en svamp och skicka ett MMS till min fröken och fråga vad det är för sort."


Men jag mår bra, och jag tillåter mig att känna längtan och ledsenhet när det pirrar till i själen.


Och sedan är det inte så mycket mer med det.