Efter fyra mil

Det är inte så, att jag tror mig ha fångat landsvägsåkningens innersta väsen.

Men jag tror att min själ för alltid är formad av meditativt rundtramp efter gråspräcklig asfalt.


Yoga, löpning ... same same but different.


Mina ungdomsår som aktiv cyklist har haft större påverkan än vad jag trott i val av idrottsutövning.


Det där malandet, när tankarna får tid att vandra fritt, när ens existens kapslas in och inte blir mer än en bubbla av tramptag, löpsteg eller flow. Ja, det är då jag mår som bäst.