På väg mot nästa boende begav vi oss till Mont Saint Michel.
Mont Saint Michel är en fransk kommun och ett kloster. Kommunen betraktas som ett världsarv enligt Unesco och är en av de minsta i landet med sina 44 invånare.
Mont Saint Michel har blivit kallat en av Frankrikes mest betagande syner.
Klostret ligger högt uppe på ett berg på halvön Mont-Tombe mitt ute i Atlantens vatten. Då och då blir Mont-Tombe till en ö i och med att tidvattnet översvämmar den naturliga landbron som förbinder klostret med fastlandet.
Platsen är ett av Frankrikes mest populära turistmål med runt 3 miljoner besökare varje år.
Och det märktes. Tre miljoner besökare tar liksom bort känslan och charmen. Tyvärr.
Nästa stopp var Saint Malo i Bretagne, vid kusten mot Engelska kanalen. En stad känd för sin ringmursomgärdade gamla stad. Här ägnade vi oss åt enkla nöjen.
Äta glass vid havet.
Sedan gick vi på äventyr när tidvattnet tillät.
Alla blev som barn på nytt och vi fann ostron, musslor, eremitkräftor, sniglar, räkor och massa spännande saker. Vildväxande fänkål och ruccola.
Jag kan lova att vi hade en stor påse Siri-skatter med hem.
Och när solen försvann ner i Atlanten, ägnade vi kvällarna till att äta saker som gör att man åker till himmelriket en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar