Ned faller regnet. Och gardinen fladdrar lätt i vinden. Det är natt och den första juni och jag är mitt i livet, mitt i allt som ska falla på plats innan ledighet.
Mitt i helgen.
En tid har jag haft dålig nacke och när huvudvärken inte längre gick bort med värktabletter utan malde konstant, och tog all min energi och mitt humör, då bokade jag tid hos min kraniosakrala terapeut.
Och nog känns huvudvärken bättre, nacken mindre krampig. Men framförallt. Jag kan andas djupa andetag och mitt hjärta känns mer ödmjukt och öppet.
Så i helgen har mitt hjärta fått vägleda mig. Och jag och Siri har cyklat till badplatsen, med färska blåbär och naturgodis i korgen. Jag har badat fötterna, och hon har badat hela sig. Vi har sett Let's dance-final tills vi somnat. Vi har ätit glass, druckit bubbelvatten med lime. Och i kväll tog vi cyklarna ner till stan och dinerade med en god vän. Ett glas rosé, lammracks (Siris önskan) och samtal några timmar.
Det var när vi satt där som vinden tog i och regnet började falla.
Men det är renande. Bort med pollendamm, både från altaner och vintertrötta själar som behöver sommarluft.
Och så vill jag sluta, med att tipsa om mitt reportage i dagens tidning.
Om ett barn, som själv tvingades välja bort sina föräldrar.
1 kommentar:
Tuff tjej. Imponerande.
Skicka en kommentar