Oceaner av tid

Det är en sådan vacker tid, en sådan tid när allt ska göras och allt går för fort.

I går sprang jag Vårruset med en jobbarkompis. Det var en solvacker och perfekt springkväll och utan prestationsmål kändes det som om jag studsade runt banan.

Annars är det jobb och möten, planteringar, koka rabarbersaft och titta på alla teckningar och uppgiftsblad som producerats under två terminer - och det vill inte säga lite.

Vart enda ett har vi studerat, ingående.

Och allt jag vill, är att ha oceaner av tid med min dotter. Att inte passa sovtider, att kunna prata och prata tills ögonlocken blir tunga. Att ha tid att finna alla funderingar bakom stenciler och matteuppgifter.

Allt jag vill, att krypa in i famnen på min man, känna skäggstubben och viloarmar kring min kropp.

För det är då, som jag känner mig som mest hemma.