onsdag, december 11, 2013
Hedenhösjul
En mamma som söver ett barn, men som hinner somna och vakna, innan barnet överhuvudtaget hunnit komma till ro.
Nåja, nu har jag klivit upp. Ska sätta igång en radiodokumentär och stryka lite kläder.
I dag hämtade jag Siri tidigt, för ett besök hos någon slags tandspecialist. För att kolla bettet och prata tandställning. Vi hade förberett innan och själva besöket gick fort, med en plan framöver.
Men så här i efterhand stör jag mig otroligt på en sak. Att tandläkarspecialisten varken tittade på Siri. Inte heller hälsade hon eller sa något om att hon ville titta på hennes tänder / bett. Hon bad henne inte öppna munnen, förklarade inget och sa inte hejdå.
För mig berättade hon väldigt kort över rummet och tandläkarstolen och alla instrument, på min uttryckliga fråga.
Både jag och Siri reagerade över det i efterhand. Verkligen en känsla av löpande-band.
För mig märks det att Siri blivit äldre, sådana här besök är inte så ångestladdade längre. Men det kunde ju ha varit så, det kunde ha underminerat.
Och så kan man ju helt enkelt ha lite hyfs. Faktiskt.
Annars ser vi Hedenhös-kalendern och skrattar gott innan vi går över till mysiga "Tjuvarnas jul" om kvällarna.
I kväll har vi klätt granen. Det är möjligtvis den fulaste vi någonsin haft, men kanske just därför fångar den mitt hjärta. Tanig och ömklig, med hängade slokaxlade kvistar.
Fylld av diverse pynt skapade under förskoleperioden och någon trasig lampa i belysningen.
Men vår. Och fin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar