Det är två dagar kvar nu. Sedan är jag ledig i två veckor.
Två dagar. Två veckor.
Jag är inte less på jobbet, inte alls. Men det ska bli evinnerligt skönt att vara ledig.
För den här hösten har nött på mig, från så många håll. Speciellt när saker är i-väntan-på. Som ett vakuum, där man inte kan gå vidare.
Inte än.
Och inte än.
Bara leva där i mellanland.
Jag har få önskningar för ledigheten:
Att sova långa nätter och att läsa många böcker.
När vi såg "Jul med Ernst" sist besökte han Toscana. Jag sa till Siri att det är ett av mina drömresemål. Kanske åker vi dit nästa gång, sa jag.
Nja, sa hon. Då stannar jag nog hemma. Kan vi inte bara åka till Luleå?
För vår Luleåhelg håller hon kär. Bättre än Disneyland och Versailles och Medelhavet. Hon säger så.
Men när det väl kommer till kritan hänger hon nog gärna med, tror jag.
Sötbarn.
Hon är också trött nu. Nött och mörk under ögonen, trots att hon sover halv åtta om kvällarna.
Blir skönt med lov, för henne med.
2 kommentarer:
Lov och ledighet låter som pardiset! Mina barn är också trötta och tassar runt som små grå spöken i vardagen. Lov är dem väl unnt. På mig sliter vädret. Kallt, varm och blött om vart annat. Mögelallergiker gillar inte blött.... Njut nu av dina två veckor. Själv skall jag se till att de som stressat förmycket innan jul får en fin vistelse på sjukhuset (ok - jag kastade liiiiite sten i glashuset där - man väljer inte alltid sin stressnivå - jag vet... ).
Ja, lov är barnen väl unt. Det märks på skolan också, små puttrande tröttkonflikter. Blir bra med lata hemmadagar i pyjamas.
Å nej, kan verkligen förstå att mögelallergiker inte far speciellt väl av detta väder alls. Då får det konstiga vädret ytterligare en trist dimension. Fint också, att det finns någon som tar hand om alla sjuklingar.
Stor kram till dig, Marie. Och god jul.
Skicka en kommentar