* * *
Jag gillar mina korta naglar. Mest för att jag alltid målar dem i mörkt vinröda nyanser, och då passar det fint att de inte är så långa. Tycker jag.
I jobbet fixade jag naglarna på salong så att de ser ut såhär. Långa och blekt dimrosa mot skuggat vitt.
Jag hade inte förväntat mig att jag skulle känna mig så ... fin. Som att mina handrörelser blir mer graciösa. Det är som om jag ser någon tjusig lärare från mitt förflutna i mina fingrar. Knapprandet mot bordet. Elegansen.
De första dagarna förvånas jag över att jag känner mig kvinnlig. Ett ord jag sällan, eller aldrig, reflekterar över. Jag säger inte att det är bra eller dåligt, jag konstaterar bara att mina naglar förvånar mig.
Inte kunde jag ana att känslan av kvinnlighet kunde sitta i ett par långa, välvårdade rosableka naglar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar