21 frågor och svar

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
Jag orkar inte hämta närmaste bok, men i DN från i lördags som jag når från datorn handlar det om att Fryshusets Lugna-gatan-projekt fick verksamhetsstöd.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luften i köket - och vardagsrummet, vi bor inte så stort.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
En liten bit av Plus, men Sverker är rätt tröttsam. Påminner mig om att mitt nya favoritord är att "sverka" - då man klagar hos försäljaren/butiken efter att något man köpt inte fungerar som förväntat - kommer från just programledaren Sverker Olofsson. Som förövrigt visat mig runt på SVT i Umeå.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är.
21.43 (rätt tid: 21.52)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Datorfläkten överröstar det mesta, men ljudet från mitt hatprogram ur ljudsynpunkt - Hockeykväll i SVT.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Idag när jag, Sirre och syrran varit på Strömpilen och handlat mat och Alvedon.

7. Vad har du på dig?
Har nyss badat och gjort kväll, så mysbyxor och huvtröja - och fint nagellack på naglarna.

8. Drömde du något i natt?
Efter en period av långa och konstiga drömmar minns jag inte vad jag drömt i natt. För drömma gör man väl varje natt.

9. Vilken Internetsida tittade du på innan denna?
Blocket, kan inte släppa drömmen om att fynda en Smegkyl i 50-talsmodell.

10. När skrattade du senast?
Tidigare idag, åt Siri som skrattade åt Markus som gjorde schlagerstegen (Ola Salos dans i Melodifestivalen). Det kanske inte var senast, när man har Siri skrattar man många gånger varje dag.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Sådana gula tapeter man finner i 'kommunägda' lägenheter. Inget på väggarna eftersom vi bara bor i andra hand. Rätt tragiskt egentligen. I hallen har vi dock hängt upp en spegel.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Konstigt och konstigt ... det sista jag reagerade över var Markus exemplariska ordning i sin boardbag - på alla hjärtans dag åker han till staterna och packningen är nästan klar! När jag frågade varför han packat en viss tröja svarade han "Det var ju den jag hade på mig när Siri föddes!". Gulle han.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Jag brukar läsa utmaningar och svara i huvudet, men nu tänkte jag göra det ordentligt. Men det tar ganska lång tid.

14. Vilken var den senaste film du såg?
Såg lite på "8 mile" som gick på tv i helgen, senaste hela filmen var "Little miss sunshine" som jag tyckte om.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Jag skulle se till att folk som vet vad de gör byggde ett nytt hus åt min familj. Jag skulle resa till Nya Zeeland och New York och shoppa och dela med mig till mina nära och kära. Jag skulle se till att Markus fick åka på bra NHL-hockey. Jag skulle köpa mig en fin Subaru och Markus en pick-up. Och ge bort till cancerforskningen och Amnesty och ...

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Kanske att jag vunnit en spurtduell i en cykeltävling. Efteråt var jag så trött att pappa fick lyfta mig av cykeln. Jag har sett film från tillfället, efteråt hängde jag i en campingstol och såg mest ut som ett spöke. Kanske kräktes jag också. Men vann gjorde jag.

17. Tycker du om att dansa?
Javisst, mest disco, men jag har gått på buggkurs som ungdom och kursledarna ville att jag skulle börja tävla ... det ville inte jag. Och så gillar jag svår aerobic, om det kan kallas dans.

18. George Bush?
Nej, usch. Usch.

19. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Ja, jag har ju barn. Hon heter som bekant Siri. Om jag någon gång får en son kanske det blir Tore (som var arbetsnamnet på Siri så länge hon låg i magen), eller Albin eller Alfred - äh jag vet inte.

20. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Ja visst.

21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Jag tror inte att Gud står vid pärleporten och pratar med mig när jag har dött.

Som när hon var ny

Imorse när Siri åt somnade hon vid bröstet och när jag lyfte upp henne mot axeln fortsatte hon att sova. Det har inte hänt sedan hon var alldeles pluttliten och jag satt en lång stund och snusade mot hennes hår. Sedan gick jag omkring med henne i lägenheten och vaggade, som då, när hon var nyfödd. Skillnaden är närmare fem kilo och det kändes efter ett tag.

Men älskade, älskade unge, just då älskade jag henne så att jag fick huvudvärk upp mot hårrötterna.

Nu har vi avslutat en supergod middag med köttfärsbiffar, sås, pressad potatis och lingonsylt. Och jag ska ha skönhetskväll med bad och ansiktsmask.

Lägesrapport, 6 månader

För ett tag sedan började jag fundera extra mycket på det här med bebis och sömn. På kvällarna har Siri varit vaken tills vi gått och lagt oss och det har inte varit något problem eftersom hon inte varit grinig på kvällarna utan go´och glad som vanligt. Men så började det kännas som om hennes kvällar borde bli lite kortare. Jag lånade hem Anna Wahlgrens Sova hela natten-bok och läste att sexmånaders ska sova cirka 14 timmar per dygn. Det gjorde Siri visserligen, men jag tyckte ändå att metoden lät bra. Det enda jobbiga är att man måste ha andningslarm och det kändes både dyrt och lite omständigt.

Sedan kom jag på att vi aldrig försökt lägga henne tidigare, det har bara blivit på rutin att hon varit uppe lika länge som oss. Så innan jag börjar med någon metod tänkte jag att jag kan ju försöka lägga henne tidigare.

I onsdags började försöket, damen somnade snabbt vid bröstet. En gång fick jag söva om henne. Sedan dess har hon somnat vid åtta, förutom i torsdags då vi fick besök vid sovtid. Igår kväll gnuggade hon sig i ögonen redan vid halv åtta. De få kvällar vi tillämpat sova-klockan-åtta visar hon tydligt hur trött hon är när klockan närmar sig läggdags. Hon vaknar mellan sju och halv nio på morgonen. Fortsättning följer ...

Nu sover tjejerna middag i sovrummet och Markus är och åker snowboard med Martin. Jag sitter och har lite långtråkigt och vill renbädda och dammsuga, men får vänta till Siri sovit klart.

Vad händer annars med Siri? Skriver lite, om inte för att minnas längre fram.
På tisdag fyller hon sex månader. Purén går ner lite lättare nu, vissa sorter suger hon i sig från skeden och öppnar glatt munnen för. Hon älskar att sitta själv, tungt framåtlutad, men ändå. Hon är inte alls sugen på att rulla runt, varken från mage eller rygg och tycker inte speciellt mycket om att ligga på mage mer än korta stunder. Hon blir otroligt glad när man håller upp hennes napp och hon får se den tecknade katten på baksidan - då sträcker hon sig efter den och lyckas rätt ofta få in den rätt i munnen. Hon älskar att stå och balansera när man håller henne i händerna. Inga tänder är i sikte. Jag upplever henne som glad och trygg och ofta går det hela dagar utan att hon gråter. Lite restriktiv mot främlingar har hon dock börjat bli.

Ja, så var det med det. Nu kanske jag ska äta en hårdbrödmacka för att få något att göra.

Lördag = fikadag

Vaknade imorse av kaffedoft, Cornelis på stereon och en glad man och dotter som kikade in i sovrummet.

Siri, hon vaknade på ett strålande humör klockan sju. Det är nackdelen när hon somnar åtta på kvällen (nu låter det som om det vore rutin, det är det inte - än).

Så vi har redan hunnit med en långprommis medan Siri sov förmiddag i vagnen. Nu ska Humlan få kalasa på en tjurmuskel, och vi börjar fundera på lunch och fika. För det är ju fikadag idag. Jippie!

Såna som blev kvar

Tomas och Terese kom igår och det har varit fantastiskt mysigt att ha besök. I förmiddags medan Markus var på skolan tog Terese ett långt bad medan jag och Tompa gick ut med jyckarna och Siri. En riktigt härlig promenad i vitt dun, blek sol och dämpade ljud.

Vi har lunchat i stan och gjort lite ärenden medan Terese besökte stadens ögonklinik för att slippa glasögonen.

Nu ikväll har jag och Markus bastat och käkat pizza. Han och syrran sitter och kollar på film på SVT, jag ska snart ansluta mig till dem.

Träffade förresten en vän till en vän från gymnasietiden, hon hade just flyttat till Umeå. När jag berättade att vi har hus i Piteå och snart ska återvända dit sa hon:
"Jaha, så ni blev kvar ..."
Det var längesedan jag hörde en sådan kommentar, som insinuerar att man är en förlorare som stannade. Skitsamma, det var lite kul att träffa henne i alla fall.

Nyvaken dotter

-19, och rätt skönt

... men efter ett tag längtade Hemi hem.

Jag är lite frostbiten.

Wiwecas vänner

Igår köpte jag en fleecehuva som ser ut lite som en rånarluva. Redan idag fick jag anvädning för den, eftersom det var minus sjutton. Men när jag pratade med pappa sa han att det var minus tjugosju i Piteå, så vi har väl rena rama våren här i jämförelse.

Det har varit en rolig dag. Barbro hälsade på i förmiddags. Med sig hade hon älgkött till Humlan och älgfärs och annan mat till oss. Fast trevligast var såklart att dricka en kopp kaffe och surra en stund. Sedan bar det av på babysim, syrran följde med och hällde vatten på Siri. Det var superkul, Siri har verkligen förstått hur man gör när man på "kommando" håller andan och blundar samtidigt.

På väg från simhallen träffade vi Wiwecas andra Umeåkompis Linkan, hon skulle på vattengympa. Så då fick vi oss en trevlig pratstund, en kram och en klapp på kinden. Det värmde! Sådana gånger upptäcker jag att jag saknar mamma- och svärmor-omtanke just nu.

Nu har vi åter landat hemma. Siri sover skönhetssömn efter simmet, lika trött som vanligt. Jag har ätit för mycket mjölkprodukter och har ont i magen, så nu vacklar jag - sängen och bok eller en kopp te och bok?

En jaha-dag

När jag vaknade imorse tänkte jag "jaha?".

En sån dag när det känns oändligt omotiverande att koka gröt, gå ut med hunden i stormvindarna och städa.

Men såhär på eftermiddagen känns det bättre. När Siri vaknar ska vi åka och storhandla.

Flickan med blå ögon

Siris morfar fotade henne under vår gemensamma förmiddagspromenad. Barnvagnen var tungdragen i snön, så vi var väl värda semlor och kaffe när vi kom hem. När Markus kom från Vallsberget fick vi oss köttbullar och brunsås och potatis till livs.

Idag har vi också hunnit hälsa på hos Kåhrströms och kika på deras nya familjemedlem. Så liten och så fin! Jag kan verkligen inte förstå att Siri någonsin varit så liten, konstigt men sant.

Nu är vi i Umeå igen och fast det ibland känns som om man mest trixar med logistiken och sitter i bilen kan jag än en gång konstatera att det är roligt att vara hemma. Trots att bara Nisse var hemma på Tross är det verkligen en annan känsla att bo i ett hus, det går bara inte att jämföra. Jag tror aldrig att katten har uppskattat vårt sällskap så mycket, han har snirklat sig kring benen när man gått och legat och spunnit i knät.

Nu är det te och en ny bok som gäller.

Det blir en bra dag

Sitter med morgonens första kaffekopp. Siri har just vaknat efter ett tolvtimmarssov och själv ska jag snart fara och träna. Sedan blir det träff på Krokko med fika. Ikväll kommer Tomas och Terese och Diva och äter laxburgare med god sallad innan vi promenerar till Lidströms för en liten vinträff.

Solen skiner ute och vädret är milt.

Som sagt, det blir en bra dag idag.

Om vår trogne oanmälda gäst

Kväll i Piteå. Tyst och stilla, förutom en brasa som sprakar.

Katten Nisse har kommit in för natten, han ligger här i den grå soffan i datarummet där han egentligen inte får ligga, men han är också den enda bofasta som är hemma. Så jag låtsas som ingenting, det är rätt mysigt med hans tystlåtna sällskap.

Våra tjejer ligger och sussar i sovrummet, själva ska vi snart dricka en kopp te.

Ska förresten rapportera att vi fortsätter hyra ut huset, antingen mars eller april ut. Känns bra att någon bor där och kollar till det. Lars-Eric, en av ägarna till kenneln som Hemi kommer från, brukar titta in hos oss då och då när han varit i Luleå genom jobbet. Alltid oanmäld, oftast lagom till middagstid. Hemi, som bott hos dem i åtta veckor för fyra år sedan, blir TOKIG när han kommer. Hoppar och hoppar och hoppar för att sedan somna i hans knä. Men sist han var förbi öppnade vår hyresgäst. Gissar att det inte blev någon middag för Lars-Eric den gången. Han längtar nog också till ordningen är återställd.

Att han varit förbi läste vi oss till i det årliga julbrevet som de alltid skickar ut. Där fick vi också veta att en av Hemis kullsyskon åkt till hundhimlen på grund av sjukdom. Med brevet kom också suget att träffa Hemis uppfödare. Så någon helg inom en inte allt för avlägsen framtid åker vi nog till Lindmyra och hälsar på och visar vårt nytillskott i familjen, som vi faktiskt lovade i våras ...

Hemi på äventyr

Hemi leker med sin (lille) vän Nilo.

Jag fick ett svettigt träningspass av att köra barnvagnen på den oskottade gångvägen, så nu ska det duschas, ätas, packas - sen bär det av till Piteå.

Tvättstugeintermezzo och annat

Imorgon åker vi till Piteå, det blir konstigt att komma "hem" när inte mormor eller farmor och farfar (som vi brukar bo hos) är där. Nåja, det blir nog bra ändå, ett träningspass, Krokodilfika och kaffe med Siris morfar och Angela samt vin hos Hanna och Johannes är några saker att se fram emot.

Wiweca, mamma skickade ett sms idag och hon är på Railey, Krabi och det låter som att hon också har det finfint. Även om vi har fin vinter här, så skulle jag gärna vara i ett varmt land just nu. Speciellt med tanke på all god frukt och alla goda grönsaker som måste finnas.

Vad är nytt annars? Siri utforskar rösten genom att skrika så högt hon kan och mullra så lågt hon kan. Dessutom har liggvagnen förvandlats till sittvagn, så nu betraktar hon omvärlden med stora ögon från sin Herquleskärra.

I måndags hade vi ett tvättstugeintermezzo. När Markus åkte ner med tvätten en halvtimme efter vår tvättid börjat var det en tjej som precis satt igång två maskiner. När Markus påpekade att vi bokat sa hon att hon tyckte vi dröjt för länge, trots att man har en timme på sig att börja nyttja tvättmaskinerna efter bokad tid. "Jag orkar inte ens diskutera" sa hon och gick.

När hennes maskiner var klara stod jag nere och strök och väntade på henne.

- Vad bra att du kom, för visst är det du som tvättar? frågade jag.
- Jo, svarade hon.
- Nu när dina maskiner är klara så kan du väl ta ut tvätten så att jag kan tvätta, sa jag.
Sedan följde en diskussion om huruvida vi förbrukat vår rätt att tvätta eftersom vi var 30 minuter sena (45 minuter enligt henne).
- Men om vi var trettio, fyrtio eller femtio minuter sena spelar ju ingen roll, eftersom det fortfarande inte gått en timme, så det är inget att diskutera. Tvättiden är fortfarande vår, sa jag.

Pust. Innan hon gått därifrån hade hon förolämpat mig genom att säga att jag "var en såndär småbarnsförälder som trodde att jag kunde göra min egna regler och trodde att samhället skulle anpassa sig enbart efter mig"
Hm, frågan är vem som gjorde sina egna regler.

Hon menade också att det var så många som bokade tid men aldrig använde den. Jag menade att det aldrig spelar någon roll för oss, eftersom vi bokar våra tvättider och tvättar på dessa ... inte på andras (men det sa jag inte).

Innan hon gick hade hon också skrikit åt mig "Men TVÄTTA DÅ!!!". Och dessutom hade hon anklagat mig för att ha manipulerat med en tvättmaskin, som sekunder efter som rytit åt mig gick upp alldeles av sig själv.

När jag kom upp till lägenheten måste jag erkänna att jag kände mig lite upplivad efter argumentationen. Speciellt eftersom jag aldrig blev arg tillbaka och förolämpade henne utan bara var saklig och lugn.

En timma senare plingade det på dörren. Det var tvättstuge-tjejen, som visade sig bo dörr i dörr med oss. Och hon ville be om ursäkt!

My girl

Igår på babysimmet gallskrek Siri av glädje, så att hon skrämde sin simkompis Moa som brukar byta om bredvid oss. När de simmade till oss i bassängen senare började Moas underläpp puta ut på ett väldigt lesset sätt.

Siri har alltså skrämt sitt första barn. Och börjat träna på att hålla andan. Det blir nog ett träningspass i badkaret ikväll.

My girl

Igår på babysimmet gallskrek Siri av glädje, så att hon skrämde sin simkompis Moa som brukar byta om bredvid oss. När de simmade till oss i bassängen senare började Moas underläpp puta ut på ett väldigt lesset sätt.

Siri har alltså skrämt sitt första barn. Och börjat träna på att hålla andan. Det blir nog ett träningspass i badkaret ikväll.

Giftet

När vi flyttade till Umeå i september var jag spyless på fika. Det kändes som att jag hade kaffe och socker i venerna, inte blod. Därför var det inte svårt att låta bli att fika och äta godis på vardagarna. Jag kände mig viljestark och hälsosam. Det har gått bra hela tiden, men några få och små bakslag.

Under julen gjorde jag en paus och unnade mig fika och godis när jag ville ha det, men när vi kom ner till Umeå igen tänkte jag att vardagen och därmed fikastoppet skulle rulla igång igen som vanligt. Första veckan gick bra, men andra veckan har varit hemsk. Trots att jag "fuskat" med naturgodis för att inte gå under. Sug hela tiden och dåligt humör har varit signifikativt med den gågna veckan. Helt oförberedd var jag dessutom.

Men jag tror inte att en daimchoklad eller en semla torsdag kväll hade gjort mig gladare, för då hade jag ju misslyckats ... det kändes verkligen som en loose loose-situation. Hur som helst, kampen fortsätter och jag hoppas att den här veckan blir bättre än förra.

Om man nu ska ha någon tröst från det hela så börjar vissa byxor sitta lösare än vanligt, jag får nästan alltid hämta en storlek M istället för en L när jag prövar tröjor, dessutom känns det bra att Siri får bröstmjölk byggd på bra, hemlagad mat och frukt istället för på socker. Kanske gammaldags, men sant.

Golvras

På samma festival, i samma lokal som vi såg Randy spelade Mando Diao i går kväll. En kvart in i spelningen rasade golvet framför scenen och 25 personer ramlade två, tre meter ner i källaren. Tur att vi inte var där med Siri i bärsjalen då!

Punkrock

Igår bevistade Siri sin första spelning (utanför magen). Hon följde med på punkrock, Randy spelade på en festival på Norrlandsoperan. Lagom till de gick på scenen somnade hon i bärsjalen och vaknade inte förrän de spelat klart. Sen till extranumret somnade hon igen.

Alltid kul att se Randy, sedan att Norrlandsoperan var fin och att vi träffade Tesa där var bonus.

Fredag i soffan

Summering

1 jätterask och 1 rask promenad
3 bytta bajsblöjor och ett antal kissblöjor
1 besök av syster och hennes kille
3 koppar kaffe
1 akutattack av sötsug, Fanta
1 akutattack av sötsug, semla
(stod emot båda)
1 hårfärgning
oräkneligt antal pussar på Siri, Sippan, Sirre

Dags att sova.

Hanne Kjöllner

Den bästa ledaren jag läst på länge. Mycket länge.

Kärleksförklaring

Det är helt tyst här hemma. Siri sover i barnvagnen och Hemi på soffan. Markus är på stan och fixar några grejor inför USA-resan. Själv sitter jag och funderar på det här med syskon, eller på min syster närmare bestämt. Det är ganska stor åldersskillnad mellan oss, sex år skiljer det. När vi var små lekte jag med henne, eller jag lekte att hon var en docka som jag klädde ut. När jag ser på bilder förstår jag att jag nog var en ganska stolt storasyster, matade henne med nappflaska och så. Sedan i tonåren levde vi våra liv rätt åtskilda. Men nu, när vi båda är i vuxenlivet, har vi hittat varandra som riktiga vänner och inte bara som syskon.

Och nu får jag se hur hon är som moster och det gör mig så glad. Hur hon snipper förbi för att se hur Siri mår, att hon köpt en cool huvtröja till henne bara för att hon råkade se en fin, att hon kommer med en sångbok för att de ska kunna sjunga tillsammans. Att hon följer med på babysimmet för att fota. Helt enkelt: att hon bryr sig. Att hon älskar. Det gör mig så varm i hjärtat.

Fina, fina syster. Fina, fina moster.

Babysim del I

Babysim del II

Vardag, fina vardag

Perfekt promenadväder för tredje dagen i rad.

I hissen har alla sina bestämda platser. Det är som ett pussel att få oss att rymmas. Men nu vet Hemi precis var hennes "spilta" är.

Planeringsdrömmar

Siri bara sover och sover, så jag drömmer och planerar inför hemflytten i maj/juni. Duschhörna ska beställas och den böjda (för stora) duschväggen ska säljas. Soffbordet Plaine ska beställas, på bilden syns Plaines matbord som vi har i lönn, soffbordet är ovalt och har samma fina ben. Sedan ska nytt skrivbord fixas, luftiga benbockar från Ikea och billig skiva. Skrivbordsstolen jag hittade på pappas kontor ska kläs om och flytta in i kontoret.

Bus

Bilder från helgen

Idag har vi haft den perfekta söndagen. Förmiddagspromenad i sex minus och strålande sol. Lunch, städning, bakning och radiolyssning. Kaffe med nybakta bullar tillsammans med Martin medan Siri sov eftermiddag.

Nu längtar jag efter min bok, "Vi måste prata om Kevin" så snart ska jag gå och läsa.

Bastu högt över Umeå

Vi har hittat ett nytt toppennöje - att basta. I ett hus här i närheten kan vi boka bastun, som är av delux-modell. Pentry med relaxavdelning och storsträckt utsikt. Fräscha duschar och en jättefin halvrund bastu också den med fönster högt upp ovanför Umeå stad.

På ena sidan av bastun finns en glasruta, så nu medan Siri inte kan kravla iväg på egna äventyr kan vi ta med henne dit och sätta henne i babysittern med en leksak. Eftersom det inte finns så mycket kvällsaktiviteter för oss här är vi superglada över upptäckten. Två nya bastupass är redan inbokade!

Markus är och köper pizza. På tal om skräpmat så firade vi vår sjuårsdag nyligen med varsin ostburgare i bilen utanför McDonalds. Inte så fint, tur att vår kärlek är fin istället.

Vänner på visit

Siri har sovit i spjälsängen även denna natt. Fast våra huvudkuddar bara är en meter från varandra känns det mycket längre. Det är ovant att ligga och lyssna till alla ljud jag aldrig tänkt på att hon ger ifrån sig tidigare. Grymtar, små snarkningar och huvudgnugg.

Idag har Jonas, Anja och Lycka kommit hit. Anja är och opererar sitt ena öga nu, sedan blir det bastu (för oss som inte är nyopererade, hon får hänga ut med Siri istället) och efter det middag med ett glas vin. Känns jättekul att de är här.

Drömbygge

Arkitektritat drömhus till salu i Röbäck för 4,5 miljoner.

I spjälsängen

Jag vet inte vem som myntat uttrycket, men min svärmor brukar prata om konsten att lära sig trivas med sig själv. Det kan man säga att Siri gör här.

Min familj den 16 januari

Nyårsfirandet

Makarna Edmark tar hem segern i nyårsnattens karaoketävling.

Markus och Siri vid tolvslaget.

Jonas och Anja.

Bilder från jul

Siri på pappas snowboard.

Siri och Nisse delar säng.

Hela familjen Gustafsson samlade i köket vid juletid.

Dags att ge upp

Minns ni den här?

Tröjan kom idag. De har skickat fel tröja.

Vårens datum

Badhusäventyret tog på krafterna och Siri sov middag i tre timmar igår. Hon hann också med en tupplur i barnvagnen på kvällspromenaden, så när det var dags att gå och lägga sig var hon inte så trött. Jag la över henne i spjälsängen för att hon skulle kunna ligga och sprattla bäst hon ville. Och där somnade hon. Halv sex i morse lyfte jag över henne till vår säng för att amma. Rätt skönt, faktiskt. Vi får se om det blir en fortsättning.

För att slippa upprepa dem flera gånger kommer här vårens datum för när Markus är ledig fredagar. Datumen är fredagar, men förmodligen kommer vi till Piteå redan kvällen innan och är hemma till söndag middag som vanligt.

2 februari
Den 14 februari åker han till USA, så jag antar att jag kommer hem då och stannar till den 19.
2 mars
16 mars
30 mars
13 april
18 maj
1 juni

Han är också ledig den 30 april.

Hemis otur fortsätter

Igår var det storstädning av trappuppgången och hissen var fullbelamrad med skurhinkar och moppar, så när vi skulle ut på förmiddagspromenad fick jag skicka ner Siri och barnvagnen i hissen och springa ner och ta emot henne på bottenvåningen. Samma sak när vi kom hem, då med en liten ommöblering i hissen för att ens rymma barnvagnen.

Senare samma dag skulle jag och Humlan iväg på ett ärende och tog trappen. Men, visade det sig, trappen var sjöblöt och halvvägs ner halkade Hemi och ramlade resten av trappen. När jag hörde att hon halkade stannade jag till, släppte kopplet och ställde benen brett isär. Däremellan kom hon farande. På bottenvåningen står en städgubbe som tittar på mig överlägset och säger "Du kanske skulle ha tagit hissen ändå". Ilskan bubblade direkt upp i mig, tror han att jag medvetet skulle göra min hund illa och behöver han låta så ironisk?! Jag andades några djupa andetag innan jag lugnt svarade.
Ja, ja huvudsaken var att det gick bra för Hemi.

Men idag hände det som inte fick hända. När vi var på väg till systers födelsedagskalas tog vi trappen ... och Humlan ramar nedför i stort sett hela ... för nu har de bonat stentrappen och den är snorhal. Bortskavd päls och ett sår på ena bakbenet är resultatet.

Stackars, stackars, stackars Humlan. Jag ska gå och krama henne nu. Och hädanefter blir det hissen. Alltid.

Siri Simmare

Nu är Siri både en yogi och en babysimmare. Idag är första simpasset avklarat och både jag och Siri tyckte att det var rätt kul, även om vissa övningar är svåra att göra när man är ensam vuxen. Hålla under nacken och under rumpan och vifta med en leksak kräver liksom tre armar.

Siri hade klotögon och knallröda kinder och gallskrek av förtjusning när vi sjöng och hon fick "hoppa" upp och ner i vattnet. Dessutom var hon otroligt gullig i sin Tiger-handduk med hål för ansiktet. Ska fota henne nästa gång.

Efteråt somnade hon i bilbarnstolen, innan jag hunnit ta på henne overallen.

Nu ska jag dricka kaffe med Markus. Ikväll ska vi fika hos syster som fyller år.

Många "hemma"

Nu är vi hemma i Umeå. För det känns som hemma.

Vi har också "hemma på Trossgatan" och "hemma hos mamma". Men sedan finns ju det riktiga hemma. Som bara är "hemma". På Ankarskatavägen.

Gårdagen var fylld av aktiviteter, information om babysim, matlagning, promenad, handling och semmelätande - eftersom det var sista fikadagen på ett tag.

Nu återgår jag till fika bara på helger. Det behövs, räknade jag ut igår, då det visar sig att mitt BMI ligger rätt nära epitetet "överviktig".

Men nu väntar spagetti och köttfärssås.

Prima ballerina

Siri i sina nya "ballerinabyxor". Mina favoriter just nu. Egenligen ska de nog vara lite mer knickerslika, köpte de en storlek för stora - förståndig mamma som jag är ...

Siri och morfar. Vi är där just nu och säger hejdå. Genom vädringsluckan hör jag att de dansar ut julen på torget. Kunde inte vara en bättre punkt för denna Piteåtid. Nu är julen slut, vardagen kommer åter och imorgon återvänder vi till vår lägenhet på Gluntens väg.

Sista dagen i Piteå

Igår var jag på after work på Bryggargatan tillsammans med Sanna och Maria. Utan Siri. Det var gott (framför allt min Staropramen) och väldigt trevligt och lugnt.

Imorse klev jag upp åtta för att skjutsa Markus som ska till Kåbdalis idag. Rekordtidig morgon för både mig och Siri, som vaknade halv nio.

Finaldagen i Piteå bjuder på fika med Hanna på Krokodil, en sväng till Sara, ett besök hos fadern och middag med Jonas och Amanda. Kanske tur att vi klev upp tidigt, när jag tänker efter.

Idag är Siri fem månader. Stora tjejen.

Babysim

Det tog mig 45 telefonsamtal till ett upptaget nummer. Men nu är vi inne. På babysimkursen.

Nästa projekt är att inhandla baddräkt till mig. Känns som ett projekt att skala av sig täckjacka, långkalsonger, ja hela vintermunderingen, i en provhytt. Kanske får gå på ögonmåttet istället.

Vaknade med brutal huvudvärk idag, förmodligen på grund av påkörningen igår. Hoppas jag kan bota den med huvudvärkstablett och kaffe.

Snart måste Siri vakna och byta grodpyjamas mot vanliga kläder, för klockan tolv ska jag träffa Emma och Hanna på Ekbergs.

Trafikolycka

Hela familjen, utom Humlan som varit dagbarn hos Ingela, har varit på utflykt till Luleå idag. Vi har inhandlat snowboardhandskar på rea, en inflyttningspresent till Mårten och Tove och fasadsiffror till huset.

Enda missräkningen var att vi blev påkörda i rödljusen i stan på väg hem. Jag skrek, det kraschade, men Siri sov lugnt vidare. Fem månader gammal var hon med om sin första trafikolycka och hon märkte det inte ens. Jag märker det däremot. Min nacke tål ingenting, dessutom satt jag framåtlutad och pratade med Markus i framsätet så det knyckte till i den. Så nu har jag lite ont att andas och är stel.

Ikväll ska vi sova hos mamma, och jag ska skriva min krönika. Den kommer att handla om sömn. Och kanske om mammor som röker med bebisar i magen.

Vår lilla bebis

Nu har veterinären varit här. Hemi ska få tassalva, som förhoppningsvis ska ta bort fukteksemet.

Men veterinären var även tvungen att tömma hennes analsäckar, så vår lilla Humla fick lugnande och somnade på en utfälld kartong på garagegolvet. Mitt i behandlingen vaknade hon dock och skrek ett hjärtskärande skrik.

Nu ligger hon på en filt i köket och vilar, farfar klappar just om henne.

Efter Andrus, veterinären, var klar kom han in och drack en kopp te med oss, det händer nog inte så ofta.

Egentligen skulle vi sova hos mamma, men eftersom Hemi blev så lullig stannar vi där vi är.

Älskade älskade vovve.

Rapport

Innan vi åker till Umeå på söndag morgon är dagarna rätt uppbokade. Det är så många man vill träffa. Idag har haft en jättefin och välbehövlig dag hos Terese. Promenad, te och mackor och prat. Ikväll har vi varit en sväng till Mats och Sara, förargeligt bara att vi glömde ta med oss lånegodset ... ja ja det blir ju en anledning att svänga förbi en gång till innan vi åker.

Imorgon ska veterinären göra hembesök hos oss, Hemi har så dåligt i tassarna. Det är ju världens affärsidé, att veterinären kommer hem till en. Man slipper stressad hund i väntrum och sedan får man alltid vänta så länge (alltid är det någon akutoperation som kommer emellan) men är man hemma gör det ju inget. Dessutom är det vår favoritveterinär som startat eget!

Hoppas också hinna med lunch med Emma och Hanna, sedan ska en ny bylinebild fotas (Sanna har lovat att Photoshoppa bort mitt munsår) och på kvällen blir det middag hos Erikssons/Nymans.

Vår dator har fått sig en renovering med ominstallation och lite mer RAM-minne, hoppas den kommer att må bättre nu.

längtar HEM

Idag har vi varit och hälsat på familjen Lidström. När jag traskade in på gårdsplanen med barnvagnen infann sig en skön känsla: det här kommer jag att göra många gånger till. Trots flyttlådor och tomt badrum känns det att det kommer att bli bra. Hemtrevnaden har redan infunnit sig. Tänk att de bor i Piteå nu!

Sedan svängde vi förbi mamma och hennes Janne och kollade in bad- och köksrenoveringen. Även det blev mycket fint, men en nackdel förde dagens besök med sig: jag längtar HEM något kopiöst. Till vårt hus. Att få fixa och dona och göra det till vårt igen. Det kliar i fingrarna. Men det är inte så länge kvar. Tur det.

Historien om en besvärlig tröja

Min ansiktsfärg har gått från gråblå (Markus uttryck) till lagom vinterblek och narig, jag mår med andra ord mycket bättre. Har varit hos frissan idag, ätit lunch på stan och tagit det allmänt lugnt. Ibland mår jag lite halvdåligt för alla vi "borde" hälsa på, men jag hade ju bestämt mig för att inte stressa och ha dåligt samvete. Bättre att träffas färre gånger och kunna vara i nuet istället för att hasta sig igenom flera besök.

Ikväll har vi bara varit hemma, Siri sov dessutom middag mellan halv sex och halv åtta så det blev inte av att fara någonstans. Nu ska jag snart söva henne och läsa lite i "Nobels testamente" som är den bästa Liza Marklund-boken på länge (utom "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra").

Just nu är vi i en sådan bra fas i livet. Lediga tillsammans, omgivna av människor vi tycker om. Siri sover bra både på dagarna och nätterna (peppar, peppar ...) och när hon är vaken är hon en glad skit och vi är så otroligt lyckliga som får vara nära henne. Nu när vi tog fram "Räkna till fem" så började hon gurgelskratta bara hon fick se förstasidan.

För övrigt har jag återigen beställt min favorittröja. En Sessionshood som jag spanade in första gången när vi var i Gräsen i påskas. Då hade Terese fått ett prov från kollektionen som skulle komma till hösten (i höstas, alltså). Jag blev störtförälskad och har haft tröjan i bakhuvudet sedan dess.
I höstas var jag på Stale i Umeå flera gånger, men den skulle alltid komma "nästa vecka". Sedan visade det sig att de inte beställt den, försökte på andra sätt ... men den var slut i USA trots att den knappt börjat säljas i Sverige.

Jag gav upp jakten, men sedan hittade Markus den på nätet som kommande vara. Väntade och väntade och tillslut kom den i rätt färg och i rätt storlek. Beställde och väntade. Och väntade. Skickade ett frågande mejl och blev försäkrad om att allt var ok. Inga pengar drogs från mitt konto och ingen tröja kom. Sedan fick jag ett mejl, det hade blivit fel och tröjan fanns inte eftersom det hade suttit en tag till en tjejtröja på en herrtröja.

Men nu finns den igen, fast när jag skulle beställa den så fungerade inte sajten. Så nu har jag faktiskt beställt den via telefon. Till Österrike eller något, på engelska. Får se om det funkar denna gång, men jag skulle inte tro det. Det är väl inte meningen att det ska bli vi.

Är då tröjan värd det? Svaret är såklart ja. En klockren ziphood är alltid värt det!
Det är nog något av ett måtto.

God konsistens

Det känns bättre idag, tack och lov. Nu ska vi till Ingela och Janne och äta, känner inte så mycket smak så jag får väl hoppas på en god konstistens!

Annars visar vågen på minus ett kilo såhär efter jul, konstigt med tanke på att mitt bara-fika-på-helgerna inte gällt de sista veckorna. Men jag har väl Siri att tacka för den saken. Nåja, när vi återvänder till Umeå blir det nya tag som gäller.

Men nu, middag och säkert lite fika innan vi är hemma igen.

Hurvas

Siris vardags infattar nu puré och hoppgunga. Båda är rätt okej, men purén ger "hurvasen" ibland. Och favoritordet buuuu-äh!

Sitter hos mamma och har druckit te, känner mig fortfarande risig och lite febrig. Sedan ska vi åka förbi Stella så Hemi får busa lite.

Som en Hemi i snöstorm

Jag är riktigt jäkla förkyld. I natt har jag frusit som en Hemi i snöstorm, så säkert har jag haft feber. Dessutom har jag kämpat för att kväva diverse snörvlingar, hostningar och nysningar för varje gång jag gjorde minsta lilla pyttelilla ljud vaknade lilla donnan. Hon har inte heller haft någon toppennatt, utan har vaknat flera gånger av sin egen gråt.

Det är inte så kul att vara sjuk, men ska man ändå vara det så är det ett bra tillfälle (förutom att man måste isolera sig lite) när det är jullov.

Nu ska jag gå och dricka min sjuttielfte kopp te.

Med napp i munnen

När jag vaknade i morse trodde jag att det var en dröm, trots att en vag känsla sa att det inte var så. Jag vågade inte fråga, men när min kära sambo vaknade ett tag efter mig i förmiddags upplyste han mig genast. Skrattande.

Han vaknade nämligen i natt och såg Siri sovandes med nappen i munnen ... eller vänta ... det var ju jag - sovandes med nappen i munnen.

Vet inte vad jag sysslat med, förmodligen skulle jag lägga Siri på min andra sida och tog nappen i munnen för att inte tappa den och sedan somnade jag väl mitt i omflyttningen.

Markus fick blinka hårt några gånger för att tro på det han såg, sedan drog han ut nappen ur min mun och den satt hårt. Ungefär som när kungen i Robin Hood suger på tummen ; )

Stoppa pressarna - Mari sjunger karaoke

Vid sexsnåret igår tog firandet vid. Vi åt gott, gungade gungstol, pratade, skrattade, gungade Siri och drack vin. Efter några timmar flyttade vi upp på Tomas och Tereses nyrenoverade övervåning där sjungandet tog vid.

De har nämligen investerat i "Singstar" och alla par fick sjunga en duett tillsammans. Att jag skulle sjunga karaoke utan att vara berusad, eller att jag skulle sjunga karaoke överhuvudtaget, det trodde jag aldrig. Tur att Markus var tonsäker och räddade upp vår poäng från "tondöva" till "amatörer". Kul var det i alla all.

Tolvslaget firades utomhus och det enda läskiga var att Markus halkade och ramlade med Siri innanför jackan när han skulle gå nedför trappen. Tur att det gick bra. Lilla tjejen höll ut och firade tolvslaget med oss andra. Måste säga att hon var på ett strålande humör hela kvällen.

Nu är det 2007 och jag är glad få önska att det här året blir lika bra som det förra.

Året 2006

Min krönika: En ultraljudsbild - världens bästa julklapp

Det känns overkligt att det är årets sista dag. Igår när vi halvsprang hem från Marcus och Carol spöregnade det och gångvägen förvandlades till skridskobana.

Nyår har nog aldrig känts speciellt festligt för mig, sådär långklänning och lösögonfransar och champagne. Mer varma tofflor, kanske en fin tröja, mat och goda vänner. Så blir det även i år, med middag i Kvarnbäcken. Förra nyåret berättade vi för Terese och Tomas och Jonas och Anja, som vi firade med att vi väntade barn ... ljuva minnen.

Kanske är det dags att summera året, men det är svårt eftersom det känns som om 2006 består av två delar. En Piteådel med vår, framtidslängtan, mycket kompisar och graviditet och en Umeådel med leva-i-nuet-känsla och bara jag, Markus, Hemi och Siri.

ÅRETS PROJEKT: Flytten till Umeå med vår treveckors-bebis. Overkligt. Jobbigt att packa och bestämma vad som skulle lämnas kvar i huset. Lite ångest light, nu i efterhand när jag tänker på hur jag kände. Men det gick bra, tack vare släkt och vänner.

ÅRETS HÄNDELSE: Det blir faktiskt flera, men alla har med Siri att göra. Dagen vi var på ultraljud, när vi faktiskt fick se den där lilla krabaten simma omkring och kvällen som vi tillbringade på restaurang Bryggargatan då jag hela tiden kände hennes rörelser i magen som ett lyckobubbel.
Kvällen då Siri kom till oss med sitt mörka hår, med sin hala flickkropp, med sina stora ögon.
Sedan är också årets händelse alla stunder jag ser Markus och Siri tillsammans. Hur de travar iväg mot toaletten på köpcentret Strömpilen, Markus med skötväskan under ena armen och Siri i famnen. Siris kvillrande skratt när Markus busar med henne, hans pussar på hennes panna en vanlig vardagsmiddag, deras badkarsbad, hennes namn på hans snowboard ... jag kan nog fortsätta för evigt.

ÅRETS RESA: Förutom alla resor mellan Umeå och Piteå måste årets resa vara resan inåt. Med kroppens förändringar under våren och med alla nya känslor under hösten.

ÅRETS HURRA: Det är många som är värda hurra:n, men till mig går "hurra" för att jag födde Siri och för att jag blev mer kär i mig själv på kuppen och för att jag vågade föreslå PT en krönika i veckan som handlar om föräldraskap, skriven av mig. Hurra också för att jag inte är gräsänka längre, utan bor tillsammans med Markus på heltid igen.

ÅRETS SLIT: Sista veckan av graviditeten (slutet av v 42, början av v 43), kändes lika lång som de övriga nio månaderna. Varmt, tungt, otympligt, frustrerande - jag som känt mig fri och rörlig hela tiden, som klättrat uppför brandstegar och cyklat till jobbet (jobbade till sista dagen i v 38).

ÅRETS PLAGG: Förutom de bästaste gravidjeansen i stuprörsmodell från Lindex måste de vara mina stuprör från Åhléns, som jag kom i en vecka efter att Siri fötts. Dock måste jag säga att mjukisbyxorna jag köpte på mellandagsrea i förrgår ligger bra till.

ÅRETS KÖP: Bärsjalen, utan tvekan.

ÅRETS BOK: Nej, jag vet inte. Jag har läst hur många som helst, både under våren och sommaren och sedan under Siris sovstunder och amningspauser. Men jag minns ingen superduper, Nymåne av Diana Abu-Jaber och Stieg Larssons böcker kanske ändå blir favoriterna. Läste också någon svensk författare med ljuvligt språk minns inte vem just nu. Samt Gittan och älgbrorsorna och Siris julklappsbok "Räkna till fem" och hon blir stel i kroppen av lycka när vi läser den för henne.

ÅRETS FILM: Såg jag Crash i år, det blir nog årets film hur som helst. Kanske flera år framöver.

ÅRETS SORG: Sjukdomar hos nära och kära, svårigheter för nära och kära. Själv har jag faktiskt känt mig fri från sorger detta år.

(Kategorierna inspirerade av Isas årssammanfattning)

Med pappa, nu och alltid

Om jag hade kunnat tanka in bilder till datorn hade ni fått se den nya dekorationen på Markus nya snowboard.

"Siri" står det, som symbol för att hon är med honom även när han reser iväg och åker bräda.

Ibland förvånar jag mig själv i blödighet, jag fick nämligen tårar i ögonen när jag såg konstverket.

För ett konstverk, det är det.

Gamla smycken

En av de mest oväntade julklapparna var ett silverarmband som jag fick av min svärmor. Ett armband som varit i släkten sedan 1800-talet, tror jag i alla fall.

Jag är inte så mycket för smycken, egentligen. Visst har jag några obligatoriska örhängen från H&M och Gina men de används sällan. Men smycken med historia bär jag gärna. Kumkum-ringen jag fått av Markus, berlocken som min mormor fick av sin första pojkvän och nu det fina armbandet.

Tanken på gamla smycken fick mig att idag lämna in en ring jag fått av min mamma som in sin tur fick den av pappa för länge sedan på guldsmedsaffären. Ringen är nämligen för liten, men nu ska det bli ändring på den saken.

För övrigt tycker jag att Emmas devis för julaftonen är klockren: "Man ska inte ha fler julklappar när man går hem på kvällen än att de ryms under barnvagnen."

En nyhet ... imorgon

I min krönika imorgon kommer jag att berätta om någon som är gravid (men det är INTE jag)!

På tal om graviditet lunchade jag med Sara igår och hon har den finaste gravidmage man kan tänka sig. Det är inte så länge kvar och det ska bli så roligt att se vad det är för en liten person som bor därinne.

Hurra

Hurra hurra hurra för min fina pappa som fyller år idag!

Snart ska vi dit och dricka kaffe. Om jag hade haft vår dator skulle jag ha lagt ut en fin cykelbild på pappa och hans Angela, men vår dator mår dåligt och är för tillfället inkvarterad hos datordoktorn.

Onsdag mitt i livet

Jag längtar hem till vårt hus. Få städa iordning i skåpen, göra det till "hemma" igen. Tända en brasa och halvligga i soffan och låta tankarna vandra med eldflammorna upp i skorstenen.

Men istället sitter jag här, med tankarna uppstoppade av allt för mycket tung julmat.

Sedan julafton har Siri varit trött, trött, trött. Hon sover långa stunder på dagarna, men vaknar outsövd. Kanske är det alla intryck, eller så växer hon mycket, men riktigt glad och nöjd är hon bara korta stunder.

Imorgon ska jag luncha med Sara, det blir roligt. Kanske tar jag en vända på stan och kollar in mellandagsrean, inte för att jag gillar rea så mycket. Stora högar med kläder och slut med vanliga storlekar är inte riktigt min grej ... men kanske kanske gör man ändå det är ultimata fyndet!

Oplanerade dagar

Det har varit några hektiska, men roliga dagar. Så just nu känns det helt rätt att bara känna lugnet. Snart ska jag lindra träningsvärken med ett badkarsbad.

Dagarna vi har framför oss känns skönt oplanerade, dock blir det nog ingen snowboardresa för Markus i år. Det finns ju ingen snö.

Jag har nog inga speciella önskemål för hur dagarna ska fördrivas, det enda jag är sugen på är ett hundbus med Stella & co på Gläntan. Det skulle vara härligt!

Humlans bravader

Gårdagen var en salig blandning av att Hemi stod givakt vid köksbänken mest hela dagen. Största incidenten var när hon åt prinskorv ur stekpannan på spisen. Kvällen ägnade hon åt att vakta julklapparna.

Vi andra åt gott, fikade gott, pratade och öppnade och öppnade och öppnade paket.

På kvällskvisten tog jag Siri i barnvagn och promenerade en stund för att få lite luft och för att lillan skulle sova en stund. Det var alldeles tyst ute, och både snön och stjärnorna glittrade. Marschaller brann utanför husen, men vårt lilla hus på Djupviken såg ensamt ut. Jag gick och tänkte att jag är allt bra lycklig, men att det skulle ha varit mysigt om resten av min familj varit med.

När jag kom hem visade det sig att Markus och Hemi sprungit efter oss för att följa med, men de hade följt ett gammal barnvagnsspår som gick åt fel håll så de hade fått återvända hem.

Idag ska Humlan vara dagbarn hos Jimmy och Terese, har man tre ridgebacks gör det kanske inte så stor skillnad med en till ; )

Jag känner att jag lever

Sitter hos pappa och har just ätit den traditionsenliga julaftonsfrukosten. Jag är mätt i magen och mår gott trots att jag är lite trött efter nattens uppvaknanden (bakade någon inatt? jag vet i alla fall att jag vaknade när diverse familjemedlemmar kom hem - för Hemi var givetvis uppe och hälsade).

Lite snö har fallit, så det är vitt ute och jag ska promenera hem med Siri på ett tag. Träningsvärken är skön, jag känner att jag lever.

Förra julafton firade vi vår första jul i huset och Siri simmade omkring i mig, som en liten liten groda.

Träningstime

Det är lika bra att göra saker rejält när man ändå gör dem.

Därför började jag om mitt träningsliv med ett 90 minuters pass, pump och spinning.

Konstigt nog är jag inte halvdöd, snarare uppiggad - även om det är lite skakigt i armarna nu efteråt. Lyfte lika mycket vikter som sist jag tränade (någon gång i våras) och var inte helt slut. Nästa gång blir det att öka, alltså. Riktigt kul att vara igång och att göra något på egen hand.

Mer sömn

Bara för att jag skrev om sömn, eller brist på sömn började gårdagen med att Siri sov förmiddag en timma. Sedan sov hon drygt två timmar i bilen på vägen hem, för att somna i farfars famn och sedan bli nerlagd i spjälan där hon sov ett bra tag.

När vi efter hundbus och besök hos hennes morfar kom i säng sent omsider var hon på ett strålade vaket humör och jag tänkte att nu somnar vi inte på länge. Men efter en stunds monolog i mörkret ville hon ha nappen och då somnade hon fort. Jag klev upp kvart över åtta och hon sov vidare till halv tio. Då kom Hemi upp och hämtade Markus, liksom för att säga "nu har hon vaknat".

Sömnfunderingar och hemresa

Vi åker snart mot Piteå. Hallen är full med packning, så snart ska bilen fyllas.

Allt är bra med oss, förutom att Markus drack surmjölk i kaffet imorse och hittade en klump i botten. Huga! Dessutom tycker jag att Siri sover lite lite just nu. Inte så att vi andra inte får sova om nätterna, men hon somnar först när vi lägger oss och på dagarna sover hon en timme på förmiddagen under prommisen och sedan bara korta snuttar, trots att hon är trött. Det låter ju inte så farligt och farligt är det väl inte, men jag tycker att hon är mer lättväckt nu. Hon vaknar om Hemi skakar på öronen, när Markus väckare ringer, när hon råkar snarka till, när hon drömmer mardrömmar - och helst ska hon sova med ett av mina bröst som huvudkudde.

Hjärtan i variationer

Smakprov ur årets julklapps-kollektion. Annars är det rätt dåligt med julstämningen idag, trots att det är så kallt att frosten legat kvar på gräsmattorna hela dagen.

Mina tankar har istället varit hos vänner som på olika sätt har det svårt. Det tröstar inte att säga "det blir bättre, kämpa på", men ska man se något positivt är det att vi är vänner, vi har varandra, vi kan berätta för varandra. Trots att man inte träffats på flera år och trots att det skiljer många mil.

Äppeltunika

Idag tror jag att en av dessa tunikor, sydda av tyg från 70-talet, blivit min. Söta Hanna har shoppat åt mig i Stockholm.

På tal om något helt annat ... en sak som är annorlunda sedan Siri kom är att vi ofta har slut plastpåsar till soporna. Tidigare har de svämmat över, men nu får vi ibland köpa två när vi handlar mat fast vi bara behöver en.

En annan sak som är annorlunda är att mina linnen och tröjor oftast känns väldigt mycket mer urringade nu. Beror kanske på de där starka nyporna som gärna greppar en tröjkant och drar och drar ...

Inslagning delux

Helgen har tillbringats i familjens och pysslets tecken. Det har slagits in, sytts - både i papper och tyg och klistrat och klippts.

Vi har också hunnit med en promenad till Gammlia och en fika med Maria och hennes moder. Det har helt enkelt varit en toppenhelg med tre lediga dagar tillsammans.

En sak är tråkig och det är att i stort sett alla julklappar är inslagna, men det går ju att leva med.

På stan

Nicke Nyfiken i bärsjalen på stan. Väldigt skönt att ha när det är mycket folk i farten.

Skolstart

Nu har Siri börjat skolan. Skolan i att slå in julklappar. Hon är väldigt läraktig ...

God jul

Viltlax, julklappar och pyssel

Det har varit en lång, men bra dag. Vi har haft gemensam familjepromenad för första gången på länge. Sedan åt vi viltlax till lunch och åkte ner på stan för att handla julklappar.

Dagen har också ägnats åt illustrationspyssel, krönikerande och middagssallad med quinoa.

Snart är det sängen som gäller.

Uppdrag: illustration

Jag har ett illustrationsuppdrag. Det kändes så kul att jag tackade ja rakt av när jag fick erbjudandet, men sen när jag började tänka på två oskrivna krönikor, julklappar som ska handlas - och inte minst slås in, en blus som ska sys om och en som ska lagas innan jul fick jag ett lätt anfall av stress. Men nu när jag skissat litegrann på datorn känns det bättre. Jag tror dock att illustrationen blir ett verk av klippa och klistra. Besök på Panduro Hobby och pappershandeln i stan imorgon, alltså.

Men nu: krönikeskrivning.

Lucia i spets

Lucia i spandex

Väckaren ringde sju imorse, så vi har hunnit med både lucia på SVT och på Markus skola. Men där var lucian iklädd Stålmannen-dräkt, så vi fick berätta för Siri att lucian vanligtvis inte brukar bära spandex.

Själv hade hon sin vita farmorklänning och var den mesta lucian på den skolan. Det var trevligt, hur som helst. Efteråt bjöds vi på glögg, kaffe och fika (men jag fikade bara två tredjedels pepparkaka för att få ner automatkaffet).

Nu ska vi ut på promenad i adventsvädret: regn. Ska gå förbi Ålidhemskyrkan och kolla om de har luciafirande ikväll. Morgonen gav mersmak.

Men, vad är det med mig ...

... och hundar? När vi skulle gå in genom porten efter eftermiddagspromenaden såg jag en hund i ögonvrån. Den stod och åt sopor i ett buskage. Jag lämnade vagnen och kikade mig omkring efter en ägare. Ingen i närheten. Närmade mig med en nyfiken Hemi, men då morrade hunden.

Band fast Hemi i ett träd och lockade på sopätaren, som knappt bevärdigade mig med en blick. Fick syn på Bostaden-kvinnan som putsade fönster och frågade henne om hon sett någon ägare. Det hade hon inte. Under tiden spatserade hunden iväg. Det fanns inte mycket jag kunde göra, vid det här laget hade jag dessutom en tjutande hund vid ett träd och en gråtande bebis i barnvagn.

Sovmorgon

Jag har dåligt samvete för att jag och flickorna sovit till drygt halv elva idag. Det känns inte riktigt klokt. Men sedan försöker jag få det att kännas bättre genom att tänka att jag förmodligen kommer att längta tillbaka till halvelva-morgnarna när Siri möjligen börjar stiga upp vid fem, sex-snåret någon gång längre fram.

Resumé

Storhandling för drygt 700:-

Ett långt bad med ansiktsmask.

En fruktsallad på clementin, äpple (Ingrid-Marie), banan och hallon från frysen. Lite saffran, kanel och en krossad pepparkaka.

En kopp te.

En sovande dotter sedan flera timmar.

Betydligt sämre kan en måndag vara.

Ljudmaskinen Gustafsson

Siri har förvandlats till en ljudmaskin. Dagens läte är glada gallskrik i olika nivåer.

Själv har jag spenderat två timmar på stan, inhandlandes julklappar. Under tiden sov lilla ljudmaskinen i bärsjalen.

Humlan har varit en koppelprinsessa idag och har solat sig i glansen av mycket beröm och pussar (!) från tre byggjobbare här utanför.

Dagens enda tråkiga är att jag såg en berusad man som vinglade fram och tillbaka med en hund på stan. Sedan satt hunden knuten utanför McDonalds och när jag åkte hem låg hunden ihopkurad på samma ställe. I regnet. I blåsten. Ska man ringa polisen? Bryr de sig?

Farmors klänning

Det är skönt att vara hemma i Piteå. Idag ska vi fika minst sju sorters fika och umgås med våra vänner. Men först ska jag ut på prommis med mina tjejer.

Siri har just vaknat och ska badas. Hennes pappa ska åka till stan och köpa vita strumpbyxor, för dagen till ära ska hon ha på sig en klänning som hennes farmor hade när hon var liten.

Imorgon för ett år sedan berättade vi för Siris farmor och farfar att de skulle bli just farmor och farfar. Jag minns att vi åt älg och att jag tyckte att det kändes konstigt att berätta. Som om man sagt för mycket, tänk om något skulle gå fel. Men här sitter vi idag. Så bra det blev!

Kärlek

Lyckokrumbukter

Äntligen är jag igång. Första julklappen slogs in igår. Attiraljerna är inhandlade. Fantastin slår lyckokrumbukter.

Men nu: promenad i snön.

Tips inför julbordet

Läste i DN hur man äter mest ekonomiskt på julbordet, kan vara bra att veta för alla som ska på firmafest:

Dyrt: löjrom, ål, kallskuret vilt, skaldjursrätter och fina ostar
Mellanklass: lax, revbensspjäll och kallskuret
Billigt: sill, ägg, julskinka, kål, lutfisk, Janssons frestelse och risgrynsgröt

På tal om mat tänkte jag på en sak som är lite konstigt - på purékursen igår rekommenderade de att man värmer upp maten till barnen i micro. Micro är ju det absolut sämsta sättet att värma mat på, det tar bort en massa näringsämnen.

Mamma-alien

Kanske kommer krönikan delvis att handla om detta, men här kommer i alla fall lite osorterade intryck från BVC-kursen.

Siri sover, så jag sitter själv i tighta jeans och känner mig … annorlunda, inte lika "mamma", jag har inte rufsigt hår och inte en käck sportflaska med vatten bredvid mig, inga leksaker medtagna. Nej, jag är mer som en mamma-alien.

Tror att många i min generation är vana vid att kännetecknas som intelligenta, självständiga kvinnor som satsar på jobbet eller studierna. Och så plötsligt ska man sjunga ”Bä bä vita lamm” i rock’n’roll-version, presentera sitt barn med hur många veckor det är (inte månader) och se film om att göra puré med klassisk musik i bakgrunden. Enligt barnmorskorna är filmen från 2006. Jo, ljudet gjordes om då, själva filmen är inspelad för lääänge sedan.

Vi kör ytterligare en presentationsrunda efter alla sånger. Den här gången ska man berätta vad barnen lärt sig sedan förra gången ... och vad märkligt – alla har så fruktansvärt snälla barn. Det uttrycket är egentligen konstigt, alla barn föds väl snälla? Det handlar mer om de är tillfreds eller inte.

Sedan händer det inte så mycket mer. I skötrummet hänger små käcka ramsor och jag får erbjudande att göra avtryck av Siris händer eller fötter nästa gång.

Den jag känner mest gemenskap med är en ung, gänglig pappa med långt hår och säckig väska på axeln.

Tror nästan jag måste ta mig ett glas vin för att balansera intrycken, eller nej det var ju inte bra - det fick en mamma höra när hon försynt frågade om hon kunde dricka ett glas champagne på nyårsafton.

Jag vet att jag skrivit det förr ...

... men nu är det klart. Nu är det verkligen verkligen verkligen klart. Och nu har jag papper på det. När kuvertet trillade ner i brevinkastet och jag sprättade upp det och såg den mörkblå, snygga mappen blev jag STOLT över mig själv. Det är inte ofta jag är det, riktigt på riktigt. Men idag är jag det, det är en skön känsla.

Och det ger dessutom en bra balans på dagen, eftersom jag nu ska ner i puréträsket ... kurs via BVC. Bäst att börja traska.

Hårdträning i gymmet

Siri gymmade hårt i lördags ... men sin vana trogen sover hon till minst tio på morgnarna, så denna måndagmorgon har hon ännu inte slagit upp sina blå.

Jag har varit vaken en timma och sitter med en kopp kaffe och funderar på hur jag bäst ska spendera dagen. Spendera ska jag, i alla fall. Har tänkt åka till stan i eftermiddag och kolla på lite julklappar och få lite julklappsinslagningsinspiration. Jag tycker ju att det är galet roligt att slå in paket. Fick tillbaka lycko-jag-slår-in-paket-känslan när jag slog in Loves doppresent förra helgen. En av mina principer är att man helst inte ska använda tejp (detta är något jag förespråkar när jag GER paket, inte när jag FÅR paket - ingen prestationsångest till andra här inte). Synd bara att många butiker med pysselinnehåll ligger så dåligt till för barnvagnsekipage.
Dessutom har jag ett presentkort på 50:- på Åhléns, en rabattkupong på 50:- på H&M, en halva priset på ett babyplagg på H&M, ett presentkort på 335:- på Inspiration och ett presentkort på 200:- på Bokia.

Men förmiddagen ägnas åt hundprommis i regnet, när nu lilla damen behagar vakna.

Snart halvlek

En gång till åker vi hem innan jul, nämligen nästa helg. Bara en helg kvar i Umeå, tredje advent.

Sedan: jullov. I tre veckor tillsammans. Det är bäst att se till att njuta, det dröjer nog innan vi är lediga ihop igen.

Snart kan vi räkna halvlek på Umeåboendet. Än är det ingen nedräkning, det är allt för länge kvar. Men idag när jag var ute och gick och folk promenerade med sin käresta eller sina vänner och lastade ur julgranar ur bilar längtade jag hem. Eftersom Markus pluggade promenerade jag utan vuxet sällskap. Och eftersom vi inte bor i huset och eftersom vi åker till Piteå och bor inneboende redan före julaftonshelgen blir det ingen julgran.

Nu är det middag.

Saffranssemlor och te

Vi har just fikat saffranssemla och passionsfruktste. Inget dåligt lördagsfika!

Senare blir det kyckling och rödbetor, paprika, kålrot, potatis och morötter i ugnen tillsammans med fetaoströra och kanske ett glas av det vita vinet som är kvar från familjen Lidströms besök.

Dagens godaste lukt: brändla mandlar på julmarknaden i stan
Dagens finaste klädesplagg: blusen jag köpte på Åhléns inför julfirandet
Dagens beröm: till Humlan, fick massor av klappar och beröm både för sitt lugn (de skulle bara veta!) och sin skönhet

Dentala keramer

Markus klev upp först imorse och har pluggat en stund. För ett tag sedan klev jag upp och åt frukost. Nu är Siri uppe. Bara sovmonstret Hemi kvar i sängen alltså.

Markus pluggar fortfarande, med Siri i knät. De pratar visst om dentala keramer.

Igår eftermiddag åkte vi in till stan och åt lunch på Waynes, trots 30 minuters väntetid på maten och i stort sett kall mat var det ändå gott och mysigt. Fårostlasagne, mums. De hade också julpyntat fint.

Sedan gick vi på Inspiration för att kolla efter julpynt till vårt hem (har presentkort där) men vi hittade inget, så lägenheten får nöja sig med adventsljusstaken i glas. Första ljuset tänder vi imorgon till frukost.

Krönikör och mamma

Slagsida