Smoothie och träningsnytt

* * *

En samling mobilbilder:

// Har smoothiemani för tillfället. Här med keso, kesella, blåbär och pepparkakskrydda. Toppat med färska blåbär och bipollen. //

// Synliga magrutor visst - ändå tycker jag att min bålstyrka är svajig och tror att den kanske är ihopkopplad med mina eländiga ländryggsproblem. Svårt att hitta magträning som bygger inifrån men som inte belastar ländrygg eller bröstrygg för mycket. Med en slags sadelstol på jobbet känns det faktiskt något bättre nu. //

// Och luggen, ja. Jag har kapat lite själv och trivs fortfarande. Det blir frisyr så snabbt. Känns höstbra. //

// En solsmoothie med mango och saffran. //

// Nya träningskompisar x 2. Äntligen har jag köpt barfotaskor - och så ny träningstopp med snygg rygg. Jag blir starkare av bara farten. //

Och mitt bästa väder. Klart i luften och solvarmt. Perfekt för kängor, gråtvättade svartjeans, vit spets och en stor mustig sjal.

Så var det ommöblerat

* * *

Här var det ommöblerat igen.

Den här gången strandade omflyttningen ungefär halvvägs. Men för en tid sedan tog vi gemensamma krafter och fixade i ordning. Det blev rätt bra, med utrensning av skolmaterial och annat gammalt.

Hyllorna och sänghimlen delar av rummet.

Siri hade sett ett tittskåp från Panduro hon var sugen på. Som alternativ plockade vi in några lådor från en byrå i garaget. Målade med överbliven gråaktig kalkfärg och sprayade handtagen i koppar.

De mindre lådorna klädde vi med papper i olika mönster.

Över sängen hängde vi upp adventsstjärnorna som annars är på paus denna årstid.

När jag tog ner girlangen och tvättade den passade jag på att sy fast små pinglor i varje vimpel.

Vi klurar lite på att måla den rosarandiga väggen i svart tavelfärg.

Gamla burkar med kokosolja blev så här fina med kopparspray och plastdjur.

Och så den stora gossedjurssamlingen på sängen. Också här någon hemmafixad, som en sovande medlem av familjen Droppe.

- - -

Så blev det ordentligt städat från småplock, med utrymme för pyssel och lek. Det saknas bara en bra matta, och så kanske då en ny färg på fondväggen.

Att hitta hem, på flera sätt

Det här huset fick jag av min vän i helgen. Känns rätt på flera sätt.

* * *

I fredags kväll innan sömn vilade jag huvudet mot Markus arm under stjärnhimlen {nåja, en ljusslinga med led-lampor} och småpratade.

Just den kvällen hölls bröllop för några bekanta. Vi såg bilder på instagram och jag har tänkt på nykärleken en del på sistone, för jag har mött den runt omkring mig på flera sätt. Inte så att jag är avundsjuk, jag gläds ~ och tänker att det är fantastiskt att få känna så.

Och så ligger jag där, huvud på arm, och vet att det finns ingen plats jag hellre skulle vara på än just hemma. Efter en helt vanlig fredag med morotssoppa och ungdomsfilm och en upphämtning av en motorcykel som inte riktigt ville vara med.

Jag fortsätter att tänka på det villkorslösa hos han jag älskar under helgen. I söndags fick vi besök av en gammal vän till mig, och hennes partner. Vi har inte träffats på kanske ... sexton år.

Medan jag var ute i skogen och följde med Siri på yoga handlade Markus mat, fixade middag och dessert till våra gäster och såg till att det var diskat och undanplockat hemma innan de skulle komma.

När jag senare ser honom sitta och prata med våra gäster ~ som han aldrig tidigare träffat ~ så känner jag en djup botten av tillfredsställelse. Att jag mötte just honom den där dagen 1999. Det landar så fint i mig.

Söndagskvällen mörknar.

Några ljus fladdrar.

Siri är trött och Markus tar med henne upp för högläsning och nattning. Han kommer ner en stund senare. Jag följer efter min vän ut på verandan.

Och jag slås av tanken. Hur många gånger har vi inte suttit såhär? En varm huvtröja över axlarna. Hon med en cigarett i handen och stjärnhimlen ovanför. Orden flyger lätt.

Det är oceaner av tid sedan vi sågs, och samtidigt har ingen tid alls passerat.

Det är en välsignelse att få ha det här mötet.

Det är att få sluta en cirkel, och känna att det inte är sluten. Det är en fortsättning.

För det är hon.

Hon som har norrsken i sin blick.

Hon som har gått för djupaste mörker till att bli hel.

Det är hon, som har det vackraste sätt att sätta ord på livets svåra.

Så att man finner skönhet även i det.

Söndag i september.

Vilken gåva.

Uteplats i svart

* * *

En av våra uteplatser denna sommar.

Skulle egentligen få nya möbler, men det slutade med att vi målade om gamla och justerade dem lite.

Vi kapade benen på det gamla festivalbordet lite, så nu passar det till vanlig sitthöjd på stolar. 

Jag målade metallbenen med svart hammarlack. Betsade bordsskivan i svart. Samma sak med stolarna, som var slitet grå efter många somrar ute ~ vi köpte dem till balkongen när vi bodde i tvåan på Källbo.

En segelduk och en ljusslinga från Lagerhaus. 

Några krukor med örter i bakgrunden.

Trädgårdssoffan gick från blå till svart, med vanlig vattenbaserad träfärg. Och så några sittkuddar från Jysk.

Så är det enkelt att flytta ut köksstolar vid behov, eller att plocka in de här stolarna om vi är många.

Olivträdet ~ med julgranskulorna i ~ har fått flytta ut.

Nu har vi inte suttit så mycket här i sommar, det har mest varit lite kallt för utelunch, tycker jag som är frusen. Men jag gillar att det är nära till köket.

Jag skulle gärna ha haft kvar bordsskivan i denna träfärg, men den var så svår att torka av. Sparade istället en liten detalj på kortsidan.

Kanske är jag lite sugen att ta in bordet och ha som matbord inne under vintern.

Vi får se. Förhoppningsvis hinner vi med någon fler måltid här ute innan hösten kramar om oss på allvar.

Fredagsfina

* * *

Så har vi fredag.

Om morgonen står sovrumsfönstret öppet mot luften. Klar, kall. Det immar på rutan.

Den här årstiden är fin. Jag mixar ner blåbär från skogarna runtomkring i min smoothie med kokos. Jag längtar efter svamp och fröknäcke på surdeg. Gravad lax och mörkt kaffe.

Siri blev fredagsfin med blommor i håret. Snabbt, men väldigt vackert.

Sedan är det ju rätt lätt att göra vackert, när det finns ett hår som ser ut såhär drömmigt.

Jag gjorde mig också fredagsfin. Med lager på lager av Odd Molly. Begagnade kläder som jag budat hem under flera år. Det som är extra tjusigt, är att färgerna ofta fångar upp varandra mellan olika kollektioner.

I helgen ska jag fixa frisyr på en vän som ska gå på bröllop. Jag inspireras av Siris frisyr ovan och klurar. Sedan ska vi ta hand om hund och katt och så kommer en folkhögskolevän jag inte sett på många, många år och hälsar på.

Det kan inte bli annat än en fin helg.

Mer drömfång

* * *

Den här varianten av drömfångare ~ med ametister ~ köpte Siri när vi besökte Kristallrummet i Gamla stan / Stockholm i somras. Den butiken står alltid på programmet. Och filialen som finns duger inte, det är den i gränderna som gäller.

De här bilderna tog jag när vi precis hade kommit hem. Det är märkligt, nu känns det nästan overkligt länge sedan vi var på resa. Och så var det nyss.

Som att det nyss var måndag, och nu är det strax tid för fredagsmys.

Trollunge. Älskad.

Nu ikväll träffade vi pappa på hans jobb och drack kaffe. Jag skulle cykla hem en trehjulig cykel för vintertransport (men det kräver sin övningscykling, inte helt lätt att svänga) därifrån.

I alla fall hängde det en rejäl Sverigekarta på väggen där.

Siri fick stå på stol för att finna Piteå och krypa ihop mot golvet för att kunna pricka in Malmö och Flyinge. Fint perspektiv på sommarens bilresa.

Och resan tänkte jag återkomma till. Tanka in bilder från mobilen och minnas tillbaka här, med ett tangentbord tillgängligt, istället för bara mobilens begränsade möjligheter.

Men det blir en annan kväll. Nu är det tid för te och Mad men.

Drömfång

* * *

Förra hösten, när farmor skulle resa till Thailand, knåpade jag och Siri ihop en drömfångare som vi packade med till henne som present.

Nu har vi gjort några till som hänger i vardagsrummet.

De är gjorda av broderingsramar. Jag tror de heter så.

Och virkade små dukar. Även de från loppis.

Sedan spänner man fast duken i broderingsramen och klipper bort överskottet.

Till sist trädde Siri på läderband med olika träpärlor på.

Någon hemmagjord papperspärla följde nog också med.

Så nu hänger de hos oss.

Våra egna drömfångare.

Mamma- och barnhänder i gemensamt skapande.

En egen Ludde

* * *

Den här dagen, den första i september, ville jag nästan vända ryggen åt.

Med tankar på annat håll och oroligt tomrum i magen åkte jag hem och tog tisdagslax med Siri. Vi stekte grönkål från trädgårdslandet tillsammans med skivade sockerärtor (några från landet, några från butiken) tillsammans med lite sötstark senap, japansk soya, vitlök, ingefära och så blandade vi ner sesamfrön och sjögräsnudlar. Åt till gravad lax.

Så fick jag ett efterlängtat sms, ett meddelande om att vi inte behöver vara oroliga för sjukdom mer för en stund. En oerhörd lättnad, som ett knytnävsslag i magen. På ett bra sätt.

I Luleå har det varit en mörk dag, då arton kollegor får gå från tidningarna där. Även tryckeriet berörs, och hela kvällen har jag väntat hem Markus. För att få veta hur det blir för honom.

Men han blir kvar, för nu, och oroligheterna i magen är nog borta, fast jag knappt förstått.

Det tar ett tag innan katastrofberedskapen sjunker tillbaka.

Nu sitter allt placerat i axlarna istället, och det kan det gott göra.

Jag bryr mig inte.

För just nu, är okej.

Så kom en av Ludde-delägarna förbi med fina presenter som tack för skötningen.

Siri skulle ju helst ha den riktiga versionen hemma, men han är ju liksom redan tagen.

Istället fick hon den här varianten, från Teddykompaniet.

Gissa vem hon sover med armarna kring i natt?