Kattälskare

Som så många andra barn gillar Siri djur. Hundar, hästar, katter, fåglar och kaniner är väl de hon hunnit uppfatta så här långt. Stora djur är hon van från hundsyrran, så när hästarna i Spisen nafsade på hennes skor skrattade hon bara glatt.

Katter verkar dock ha en speciellt plats i hennes hjärta, och speciellt då katten Nisse som bor hemma hos farmor och farfar. Igår lärde hon sig säga kisse, eller "sss'eh!", vilket hon glatt demonstrerade på plats idag.

Vid läggdags läser vi alltid en bok med fotografier på olika djur. Vi tittar på bilderna och jag låter som djuren. Ibland säger hon "muuu" med mig till kon, men annars är hon tyst. Men ikväll skedde ett genombrott vid kattbilden. Katten är väldigt olik Nisse, både till hårlängd och färg, men när hon såg katten kom det ett tyst "sss'eh" bakom nappen och så böjde hon sig fram och pussade katten. Flera gånger om.

Det är så häftigt att vara med när ledningar kopplas ihop för de små sötliven.

Annars flyter dagarna på med lite renovering, matlagning, promenadande och jobbande. En liten ångestklump gör sig påmind i magen. För på måndag åker Markus till Umeå. Visserligen bara tio veckor, men ändå, det blir ganska många dagar utan varandra. Han själv i en husvagn utanför skolan (jag tycker det låter lite sorgligt, men det är det billigaste alternativet) och jag själv här med våra två tjejer.

Nåja, vi har ju fixat det förr och såklart fixar vi det igen ... men det känns lite trist. Tur att vi ska liva upp oss med kräftskiva på lördag.

Mitt i

Halsontet är tillbaka med förnyad kraft, men jag försöker ignorera. Idag har vi varit på Beijers, väntat på hjälp lääänge precis som alltid, och slutligen beställt golv till kallfarstun. En gedigen trähistoria med vitpigmenterad oljebehandling, eller något sådant. Siri tyckte byggvaruhus var toppen. Massa gångar att krypa i och massa massa saker att undersöka. Rullen med gummitätning stannade hon vid länge, och tuggade eftertänksamt på.

Vi har också dammsugit trossbotten, skurit tjärpapp och börjat häfta dit det. När vi ändå höll på plockade jag fram vantar och handskar, spacklade efter några bortplockade hyllor i sovrummet och rensade lite allmänt medan Markus var och köpte en ny del till bilen som självklart gått sönder.

Vardag mitt i livet, helt enkelt.

Gråtande damen

Bilden är från igår, men sammanfattar den här dagen ganska bra. Mitt ont i halsen har uppenbarligen drabbat Sirre, som också fått rinnig snok. Ledsen och famnig är hon. Har burit henne en halvtimme efter eftermiddagssovet, det har inte hänt sedan hon var spädis. Så Markus har rivit hallgolv och vi har vaggande tittat på med Katie Melua i stereon.

Badnymf

Vi har inget ljudkort i datorn så jag har sluppit höra hur nördig jag låter på filmen. Ja, ja det bjuder jag på. Antar att det bara är närstående som ids kolla på när badnymfen tvättar magen.

Ja, också var det ju det där med att man kanske inte ska vrida kameran när man filmar ...

I skogen

Jag har inte känt mig på topp i dag, men efter ett 20-minuters sovpass i soffan följde jag ändå med på promenad i skogen. Skönt att komma ut i naturen.

Just nu

Sitter i plyschbrallor och mjuk t-shirt och småfryser. Har varit på bio och sett "Underbar och älskad av alla ...". Saknar Siri som sover i rummet intill och känner mig lite melankolisk utan att veta varför.

Imorgon börjar min ledigvecka innan jobbstarten. Jag börjar den med att jobba lite. Annars är det ettårskontroll, förhoppningsvis lite träning, dataträff hos Emma och lite annat smått och gott som gäller. Hoppas kunna färdigställa några små projekt här hemma också.

Godnatt

En lång och bra dag är slut. Bäst idag var middagen, grönsaker i ugn, grillad fläskfilé och tzatsiki. Finast idag var granen på vår gård, som jag hängde ut ljuslyktor i - och mina nya kilklackade ankelboots från Vagabond.

Imorgon ska jag och Sirre på stan och shoppa lite, det beror på hur länge damen tillåter någon stadstur. Åka vagn och stå still är sådär.

Status så här på torsdagen

Två rätt roliga jobb till inredningssidorna. Ett jätteroligt jobb imorgon, som jag längtar efter att göra.

Snart: cykla hem och äta med familjen.
Rätt snart: helg, och sedan nästan en veckas ledighet.

Status: hungrig, lite skön träningsvärk i kroppen, börjar slappna av efter koncentrerat skrivande.

Inget för oss

Nej, huset på Klubbgärdet var inget för oss.

Varför? Utsidan är vacker, trädgården helt okej, lite innergårdskänsla - trots rondellen precis bakom.

Det var insidan som inte tilltalade oss. Renoverat och fräscht, javisst. Men sänkta tak och små rum, inga riktiga ytor. Då har vi betydligt bättre planlösning på både kök, vardagsrum och sovrum (även om vi snart har för få rum). Dessutom tycker vi att de renoverat bort känslan av att det är ett gammalt hus.

Många på visningen, det kommer nog att bli dyrt. Men inte för oss.
Känns skönt att kunna avskriva det. Nu behöver vi inte ångra att vi aldrig for.

Ny favoritmat

[Klicka på bilden för att texten bättre & tänk på att det är fyra "viktklubbsportioner" - öka på mängden om du vill ta om.]

Älgjakt?

Man har ju hört historier om att alla småbarnsföräldrar på gatan har samma frekevens på babyvakten, sedan låter man babyenheten stå på i sovrummet och plötsligt hettar det till mellan mamma och pappa och resten av gatan får avlyssna härligheten på sina föräldraenheter.

Riktigt så spännande är det inte här.

Det är mer åt det läskiga hållet.

Men på sistone har vi börjat få in någons com-radio på vår babyvakt. Varje gång det pratas i vår föräldraenhet hoppar jag till.

Göra fint för Siri

Fick ett sms av syrran mitt på dagen om att något oväntat dykt upp. Hon ville därför flytta vår body pump-dejt till torsdag. Men imorse filade jag ner naglarna (det gör så ont att hålla i skivstången om de är för långa) och packade väskan. Dessutom var middagen förberedd så det skulle gå extra fort hemma efter jobbet. Så här blev det inget skjuta på någonting.

Det var kul. Det droppade svett. Det var grymt jobbigt. Armarna skakar och värker.
Träffade också några gamla "Korpenkompisar".

Sedan blev det bastu med en nektarin som sällskap.

Nu har jag förberett morgondagens middag, ringt några samtal och plockat ihop Siris leksaker. Det är faktiskt en av de saker jag kan njuta av på kvällarna. Att göra fint bland hennes grejer. Så att hon verkligen känner att hon börjar en ny dag när vi kliver upp om morgnarna. Att ett nytt äventyr väntar för dagen (även om äventyret bara är att undersöka Hemis korg i hallen för sjuttiofemte gången)!

Viktkampen som inte är en direkt kamp

Eftersom vi inte äger någon våg väger jag mig på jobbet, på en sådan där gammeldags "skolsköterskevåg". Det är lite tricksigt att få till det själv, så idag har Sanna varit min vägningsassistent. Minns inte exakt vad vågen stannade på, men om jag inte är ute och cyklar har jag gått ner drygt ett kilo på en vecka. Bra jobbat!

Maten är inte ett problem, nu när jag förstått att jag inte behöver följa veckomenyerna slaviskt utan kan välja mat jag är sugen på. Inte heller är jag lika hungrig, lika ofta. Dessutom har jag kommit igång bättre med träningen. Förut har jag tänkt "det är ingen idé att träna idag, för jag kommer ändå inte att få till det kontinueligt för nu ska jag jobba natt, resa bort ..." Eftersom man varje dag fyller i vad man ätit och vad man motionerat på viktklubben ser man att det ger resultat, jag tänker mer "idag" än "långsiktigt", vilket också gör att jag kommer ut och springer.

Igår gick det riktigt bra. Klar kvällsluft och bra schvung i steget. Ikväll åker jag på mitt första body pump-pass på länge. Efteråt ska jag och syrran basta. Och äta apelsin. Mums!

Reporter på jobb, del 2

Senaste tidens begivenheter

Den gröna, stickade västen låg inslagen i vår brevlåda för någon morgon sedan. Först trodde vi att det var en födelsedagspresent, men det visade sig vara en gåva av "den turkiska damen". Hon som gått vilse, som jag försökte hjälpa.

Sammanfattning

Igår var en dag med fikafrämmande, en stadstur med Sanna (minns inte sist jag gick på stan med en väninna, kollade kläder och drack kaffe utan vare sig medföljande sambo eller barn). Det var mycket, mycket trevligt! Sedan bakade jag pizza, åt med familjen och tog Hemi på springtur på Fårön.

Siri lämnades till farmor och farfar, vi cyklade ner till stan och såg Simpsons på bio. Sedan Bryggargatan och till sist 1906 och två Staropramen innan vi cyklade hem och nattfikade med Tomas och Diva, som sov över hos oss.

Choklad

Ledig idag. Jag och Hemi har varit och sprungit på Fårön i skogen. Skuggigt, friska vindar, bra löpsteg av både mig och mitt sällskap. Åh, så härligt det är att både springa och cykla med henne när man inte behöver koppel.

Sedan middag och dusch. Nu är jag lagom mör till filmen. Saknas gör bara choklad. Mörk sådan. Jag har 500 kalorier kvar att inta idag, vi får se om det blir i form av choklad.

Husdrömmar

Sista dagarna känns det som om jag pratat mycket hus. Hur ska vi göra när vårt kära hus blir för litet? Bygga ut? Sälja?

Vi har följt Hemnet i rätt många år nu och sällan, väldigt sällan, hittar vi något hus som ens känns okej.

När jag pratade med syrran för några dagar sedan frågade hon mig om drömhus i Piteå, men jag svarade att jag nog inte hade något. Men vid närmare eftertanke har jag ju det. Ett ligger mitt emot badplatsen på Djupviken, på Fårösidan. Ett rött, fint hus. Och så det andra, som jag spanat på exteriört mången gång. Nu är det till salu. Så fint så vill-ha-vill-ha-vill-ha-nerven ständigt dallrar i mig för tillfället.

Här kan ni se fler bilder på underverket. Kanske ska vi till och med våga oss på visning. Örngatan 19 är adressen.

Nyheten

Eftersom jag skulle ha ett avgörande samtal på jobbet idag kände jag, för min egen skull, att jag ville göra mig fin. Duschade, fönade håret, sminkade mig lite och valde kläder med extra omsorg, allt medan jag samtidigt fixade mellis, lekte med och bytte bajsblöja på Siri (Markus var på Fårön med hundarna och Jimmy).

Fylld av självförtroende och fräschör cyklade jag iväg, i hyfsat god tid. Efter tio meter började det spöregna. Och blåsa. Så innan jag var framme var jag varken fräsch eller torr, snarare nyduschad men inte av det positiva slaget.

Men det gick bra ändå.

För jag har blivit erbjuden jobb. Ett års vikariat som samhällsreporter. Ett år på schema, fasta tider ... heltid. Det är så bra som det maximalt kan bli. Alla detaljer är inte lösta, till exempel ska Siri inte in på dagis förrän efter jul. Men vi har ju tur som har farmor och farfar. De dagar som inte går att lösa i höst för jag helt enkelt vara föräldraledig på och så tar de in vikarie för mig.

Så ser det ut.

Jag har jobb.

Ett helt år framöver.

Det är dags att säga det igen: YES!

Bilder från 1-årsdagen

Själv fotade jag knappt någonting, men här är några bilder från pappa och syster. Jag börjar längta hem när jag ser dem.