House

[Klicka på bilden om du vill se huset lite större.]

Blandat krafs

Efter middagsprat med kollega är jag nu väldigt sugen på Marie Hermansson. Blev påmind av hur hennes bok "Musselstranden" förändrade min värld när jag läste den. Men läsa om Musselstranden vågar jag inte, vill inte ändra min bild av den boken.

Har just börjat läsa "Snabba cash". Annorlunda språk, väldigt korthugget. Blir intressant att se vad som händer i den.

Bokrean har hittills bjudit på barnboksfynd. Kanske måste spana en sväng till. På tal om det så kommer syrran hem imorgon (det blir jättekul, jag längtlängtväntar). Jag är ledig måndag, tisdag efter jobbhelg och har anlitat henne som barnvakt. Så på tisdag åker jag till Luleå. Själv. Jag ska gå på stan. Prova kläder. Strutta runt. Dricka kaffe, läsa något glossigt magasin. Å, vad det ska bli lyxigt!

Annars är jag sugen på att bygga nytt hus för tillfället (ja, inte bygga själv, snarare peka och bestämma). Det pendlar det där, länge har jag nu varit inne på att bygga ut. Men nu, nu vill jag ha mer av detta magiska ord förvaring. Ärligt talat är vi inte fullastade med innegrejor. Men det är trångt. Trots att jag rensar och organiserar finns det liksom en gräns för hur mycket man kan rensa och organisera. Jag vill ha ordentlig hall. Stooora garderober. Bra utrymme för våra böcker. O, kära i-landsbekymmer.

Vad mer snurrar i mitt huvud just nu? Dansade till Hellströms nya singel i morse, både jag och Sirre diggade. Gillar också Erykah Badus nya.

Vi har bakat muffins i dag, jag och dotra. Hon gillar att hälla, mixtra med mjöl, smaka. Är väldigt koncentrerad. Skulle kunna hålla på hur länge som helst. Goda blev de, har bjudit på jobbet.

Kajal är kul

Kanin deux

Härom dagen låg ett paket till Siri Gustafsson i brevlådan.

Och som hon skrattade när hon öppnade det och hittade en till kanin-gossefilt.

Herr Lejon dög ju aldrig som stand in, även om jag försökte mygla ner honom i sängen när hon somnat.

När vi träffade Siris tremänningar sist kom gossedjuren på tal, för i den familjen hade nämligen "katta" (likadan som Siris, fast rosa katt då) varit på vift och där hade aldrig den nya kaningersättaren dugt. Tjorvig historia det där, men hur som haver har nu Agnes efterskänkt sin kanin.

Så nu har Sirre två. Helst vill hon ha dem i var sin näve.

Blä

Vi hade en sån fin förmiddag, jag och Sirilutten.

Hann till och med ut på en sparktur med Hemi i solskenet och äta mellis ute innan vi cyklade till förskolan.

Väl där gick vi in och jag klädde av henne ytterkläderna, eftersom vi ska lämna inne (för att slippa tårarna). Mötte en ur personalen som sa att de skulle gå ut (få barn, härligt väder = perfekt att vara ute). Så jag tråcklade på Siri kläderna som jag nyss tråcklat av.

Först vinkade hon glatt hejdå, men sedan. Sedan kom hon på att mamma ska åka. Det hade aldrig hänt inne. Hon sprang efter mig i nedförsbacken, halkade på isen och smackade i bakhuvudet i backen. Jag gick tillbaka och tröstade och hämtade en tutte från hennes sovlåda. När hon lugnat ner sig tog fröken henne i famnen och jag gick till cykeln. Jag hörde henne fortfarande gallskrika och gråta av ledsamhet när jag kom till fotbollsplanen.

Det är första gången det gjort ont att lämna henne. På-riktigt-ont. Just nu vill jag inte annat än att åka och hämta henne. Jag är ledsen. Och jag får inte träffa henne innan sovdags ikväll eftersom jag jobbar.

Själv har hon förmodligen skoj och är i skogsdungen och kollar om ekorren ätit upp äpplet.

Jag är trött och frusen just nu

Ouf!

Trött efter en hel del att göra på mellanskiftet.

Och av annat som far i tankarna.


Cykla hem, gå ut med hunden, borsta tänderna ...

... transportsträckan mot sängen känns lååång just nu.

Trött efter rolig helg

Bra redaktionskonferens. Träning, bastu och i-ordningsfixning och sedan god middag på Valdino. Barhäng och några rundor på dansgolvet på redan nämnda ställe. Kul att träffa vänner och bekanta under en helkväll på stan.

Markus kom ut senare på kvällen, så vi gjorde sällskap hem strax före tvåsnåret. Skön att inte behöva kliva upp med Siriväckaren klockan sex (hon sov hos farmor och farfar). Den som njöt mest var nog ändå Hemi, hon passade på att verkligen bädda ner sig nära husse.

Pizzamiddag och sedan utevistelse med lilltjejen. Vi hade bara tänkt vara på gården och leka lite, men hon skulle ut på promenad. Vi följde med för att se vart hon ville. Helt självklart styrde hon stegen mot farmor och farfar. Nästan ända fram kom hon innan hon gav upp och ville bli buren hem. Halva tiden gastade hon "Pii, piii, pii!". Det betyder "spring, spring, spring!". Och sedan hoppar hon. Tror hon i alla fall. I själva verket böjer hon bara på knäna.

Klockan är knappt halv nio, men jag har hunnit slumra i soffan. Det blir nog en tidig kväll. Nästa veckan jobbar jag kväll och helg. Det blir bra.

Uteliv

Lång arbetsdag, med välkommen lunchdejt med Lina. God middag med familjen, rolig gemensamdusch med barnet.

I morgon är det redaktionskonferens hela dagen.

Sedan stannar vi kvar i PT:s gym. Tränar, snackar, bastar, duschar och går på restaurang vid sjusnåret.

Kanske blir till och med en svängom på något discogolv i närheten.

Det var inte i går!

(Nu måste jag gå och prova kläder, på-krogen-outfits var det inte i går jag köpte ...)

Min stora dag

Jag har funderat länge på det här inlägget och hade tänkt skriva det före hälsotestet var genomfört, men nu blev det inte så.

Det första minnet jag kan referera till i sammanhanget tar mig tillbaka till tredje klass. Vi hade flyttat från Furulund till Pitholm och jag hade bytt skola. Det var inga problem alls, jag anpassade mig fort i min nya klass och har bra minnen både från lågstadietiden på Furulund och lågstadieåret på Pitholm.

En dag åkte jag och hälsade på mina gamla klasskompisar och skulle för första gången spela fotboll på rasten. Extrasnälla som de ville vara med mig lät de mig springa fri mot målvakten. "Skjuuut!" ropade mina kamrater och jag skjöt. Efter att först ha lagt till bollen med händerna.

Hur väl de än ville kunde ju målet inte räknas.

Även om jag var aktiv i barndomen, senare har jag både tävlingssimmat och tävlingscyklat, så illustrerar detta minne ändå en känsla. En känsla av att inte vara smidig. Att inte ha fallenhet. Att vara lite rund.

En man väljer någonstans i mitten när man ska bilda lag på gympan.

Redskapsgymnastik ger mig för övrigt fortfarande svettningar bara jag tänker på det.

När barnen i mitt kvarter cyklade fram och tillbaka på gatan satt jag i sandlådan och byggde sandkakor och provsmakade dem.

Men första gången jag egentligen var överviktig kom långt senare. Jag tror jag kan placera det tidsmässigt till mitt skrivarår i Bollnäs. Dålig skolmat, ostmackor på kvällen och vin på onsdagar kombinerat med enbart promenader är inget jag håller vikten på. För så är det. Jag får inget, absolut inget gratis, utan måste kämpa för vartendaste litet hekto.

Därför är den här helt vanliga onsdagen, en helt vanlig vecka i gråa februaris slut en speciell dag för mig.

På jobbet har vi varje år ett hälsotest och för första gången har jag varit med. Det kan tyckas som en petitess, men för mig är det stort. Att vara normalviktig. Att med rent samvete kunna säga att jag är nöjd med mitt liv. Fysiskt, psykiskt, arbetsmässigt, träningsmässigt ... med allt. Bra blodtryck. Bra kondition. Bra vanor.

För att skryta lite extra: i min mätgrupp ingår kvinnor i åldrarna 20-29. Jag ligger alltså på gränsen för att byta grupp, därför har jag tuffast "motstånd" eftersom man har bättre puls vid 20 än vid 29.

På en skala mellan 1 och 5 motsvarar min kondition en femma, på väg mot elitnivå.

Min konditionsnivå motsvarar en femma. På väg mot elit.*

Det är en stor dag för mig idag. Jag visste redan innan hälsotestet att jag är normalviktig och att jag har sunda vanor. Att jag tar hand om mig och finner intresse i det. Men precis hur bra visste jag inte.

Nu tänker jag skaka av mig de där känslorna av klumpighet och mullighet (kan man skriva såhär utan att folk misstänker att man har ätstörningar eller felaktig självbild, för så är verkligen inte fallet) och bara må bra i den jag är JUST NU.

* Å, det var visst två skalor och på den andra som kanskekanske var liiite viktigare låg jag på en dryg fyra ... Men summa summarum var ändå att få hamnade i "den bästa" gruppen. Väldigt få. Och jag är en av dem.

Knip i mammahjärtat

I morse lämnade jag Siri inne på dagis. När jag klätt av henne ytterkläderna gav jag henne mössan och bad henne lägga den i sin låda. Hon grabbade tag i den och gick bestämt in i kapprummet. Drog med stor självklarhet ut sin låda - den med en stjärna på - och hivade in mössan.

Jag vet inte varför jag tänker något alls om denna händelse.



Men det var fint på något sätt.

Hon är hemma på förskolan.

Dagens miljöcitat

"Om alla svenskar en gång i veckan byter en växthusodlad tomat mot en morot, sparar det lika mycket energi som det går åt att värma 13 600 villor under ett år."


Källa: Naturskyddsföreningen

Busunge

Vad är nytt? Hon klättrar på det mesta. Är det en ny grej som ska bestigas kollar hon om morsan eller farsan är med på noterna och styr upp det hela om det skulle gå överstyr. Hon har börjat säga "Hemi" då och då. Även "Jojje" är flitigt omtalad. Vi misstänker att det är hennes kanin-snuttefilt, men är inte helt säkra.

När vi lagade fritatta till lunch klättrade hon upp på pallen och tog sig an äggen.

In Sweden they call it a kick

Äntligen! Solen värmer. Hela familjen har varit ute på isen lääänge i dag. Siri invigde lånade sparklådan och vi tog broddar på och sparkade ut på upplogade isbanan runt Fårön. Drygt en mil avverkade vi.

Jag kände livet pirra och svirra i mig. Siri pendlade fram och tillbaka i lådan, hjälpte till med hela kroppen att sparka. Sedan tog tröttheten överhanden och vi bäddade ner en sovande tjej under filt som skydd mot solen. Jag tänkte: barn som får vara med på sådana utflykter får allt en bra chans att bli trygga barn.

Blött i skorna istället för utanför skorna

I dag har följande hänt:

• Humlan tyckte det var frukostdags vid femsnåret.
• Siri klev upp runt halvsju.
• Vi har fikat på Krokodil med vänner.
• Siri har varit på sin första hockeymatch. Piteå vann.
• Jag har rensat lite i garderoberna, ett projekt jag tänkt ta mig an länge.
• Vi har nallat på sovbudgeten, shit klockan är ju halv tolv. Och vi har inte ens gjort något speciellt.

Men mest av allt har följande hänt:

• Siri har kissat i mina fina (visserligen välanvända och nötta, men ändå fina) Clarks-vinterskor. Hur det gick till? Hon ville sitta på potten, vilket hon vill ofta nuförtiden, men som vanligt utan resultat. När hon ställde sig upp och travade iväg skulle jag bara plocka undan tidningen vi läst. Sedan hörde jag några bekymrade oj-oj-ooooj.
  
  Hon kliver ofta i några av våra högskaftade skor och står och provar mössor i hallen. Men i dag hände alltså en olycka. Kissiga mockaskor känns inte det lättaste att renovera.
  
  Rackarns skitunge! Eller ska jag säga kissunge?

Jag hjärta tradera

Efterlysning

Någon som vet någon som renoverat sitt hus / bygg nytt med miljötänk i fokus? Skulle vara kul att skriva om.

Eller andra tips på inredningsreportage mottages också tacksamt.

Jag fyndar kökslampa

Om jag gör en spontan utvärdering känns torsdag som en bra föräldraledig dag. Man är lagom trött på morgontidspress och lagom sugen på mysdag med barnet. Dessutom är det ju plötsligt bara en arbetsdag till helg sedan.

I dag har vi hälsat på Sara, Sixten och Viktor i Hortlax. Trevligt som alltid. Humlan följde med och tiggde mat och låg i saccosäcken. På vägen hem svängde jag in på Kupan för att se efter något retrotyg till en klänning jag vill sy till Sirran. Hittade inget (har dock lagt bud på två på Tradera), men istället sprang jag på denna urfina lampa. Kunde inte motstå den, trots att jag inte hade någon aning om var den skulle få bo. När jag kom hem såg jag svaret på en gång. Över köksbordet såklart. Ska bara köpa till lite tvinnad, gammeldags elkabel (kolla till exempel på Nacka byggnadsvårds hemsida, under el och belysning för att få känslan). Jag är mycket nöjd.

Jag är också mycket nöjd över det stora fång vitrosa tulpaner jag fick av min kära sambo i dag. Tre buketter (en för varje tjej i familjen) hamnade i min Aalto-vas.

Pappa har varit här och ätit middag och ätit alla hjärtansdessert (mörk chokladmousse med hallon) och lekt med Siri.

Nu är det tedags.

Voff

Torsdag är min föräldraledig dag i veckan. Vi har ätit lång frukost och varit ute i blåsten på promenad. Humlan gillar inte att det flaxar i hennes öron.

Siri somnade i vagnen, så jag gick och handlade på lill-Ica, de har börjat med ekologiska, komposterbara plastpåsar. Toppen.

Nu har just gamla, goda grannens gamla, goda hund väckt Siri, så nu ska vi åka till Sara och Sixten och äta lunch.

(ps)

Lämningen i dag gick toppen.

Dagispersonalen hade pratat sinsemellan och kommit fram till att småttingarna inte klarar av att vara ute lika mycket som de andra barnen.

Anledningen till att man lämnar barnen ute på morgonen är att nästan ingen är ledsen när mamma eller pappa far då.

För Siri är det ju tvärt om. Hon är ledsen ute, men som i morse när vi går in och fröken klär av henne försvinner hon sedan runt hörnet utan att bry sig om att säga hejdå. Fröken hämtade tillbaka henne och hon viftade lite med ena handleden och försvann igen.

Därför får vi lämna inne. För att Sirilutten ska trivas.

Ute-tycka-om:et kommer. När hon blir lite större. När det blir lite enklare att röra sig ute. (Får vi hoppas.)

Annars får hon väl byta till något musikdagis. De är väldigt fascinerade av hennes musikintresse.

Debatten om min krönika fortsätter

Skribenten "Bara en mor" instämmer med "NL":s tidigare insändare om min krönika på dagens insändarsida.

"Bara en mor" kallar min krönika för jolmig och skriver "Jag har själv tre barn, men vad som är så unikt och märkvärdigt med Siri har jag totalt missat."


Och det är ju just det som är grejen, det är justprecis det hon inte förstår. Att det är precis lika mycket märkvärdigt och unikt med Siri som med alla andra barn.


Så hoppas jag att alla föräldrar ser på sina barn.


Kanske avtar åsiktsflödet kring min krönika nu. Blev uppmärksammad på att jag fått en tummen upp och när jag letade i arkivet hittade jag en till, publicerad i januari. Räknar till över femton insändare om min krönika.

Det finns en av alla dem som jag verkligen tagit till mitt hjärta. Den är som bomull kring dråpliga, raljanta ord.