Veckans funktionella träning

* * *

Vann över latmasken och åkte och tränade veckans funktionella styrkepass. Hade Siri som kompanjon. Vi spelade hög musik och hon dansade under tiden.

Sedan avrundade vi med några omgångar pingis, tog varandra i handen och hukade genom snöblåsten mot bilen.

Nu sitter jag varm och nyduschad. Har precis beställt en ny bikini. Eller egentligen är det en topp, men materialet brukar fungera bra som badkläder, enligt min erfarenhet.

Har aldrig "vanlig" bikini, tycker det är skönare med topp. Utan inbyggda "kuddar" eller push up - och även om jag inte har så stora behag behöver man aldrig ha koll på att något skall hoppa ur med en topp.

Så en ny röd bikini blev det. Inte för att jag ska resa någonstans, men en färgfin solklädsel. Det kan ju alltid vara bra att ha.

Jobbvecka

* * *

Några dagar i veckan har jag letat mig utanför huset. Bytt ut mjukisbyxor med hundhår och valpsaliv mot mer representativ klädsel. Tagit mig vidare till jobb, arbetskamrater och universitet.

Jag har fotat, intervjuat, skapat text. Läst studentartiklar och träffat dem i små grupper för feedback. Och i morse mötte jag en kompis och kollega för att ta del av Norrbotten media week i form av en frukostföreläsning.

Inspirerande, bara att höra andras tankar, träffa människor man tycker om och byta kontoret mot annan miljö för en stund.

Sedan full arbetstakt mot helg. Och nu är vi här. Vi har en soffkväll efter ryggraden. Med kändisbarnvakter, fixade rum och Hedenhösfamiljen. När nioåringen somnade såg vi första avsnittet av "Gåsmamman". Lovande, tycker jag som saknar "Bron".

I helgen tänker jag träning lördag och söndag. Kroppsstyrka med Siri och sedan pingis på lördag. Veckans långpass på söndag.

Träffa vänner, jobba lite och äta gott framför Mellon är andra hållpunkter när vi låter bli att ställa väckaren och sover tills vi helt enkelt vill vakna.

Korvben och närhet

* * *

Just nu handlar det mest om hon här.

Hon med den varma kroppen och korviga benen.

Det är skönt att låta livet stanna upp. Röra sig stilla till jazziga toner, färglägga med Siri. Leka med hund och boll. Se dagen passera förbi utanför.

Möta barn direkt efter skolan. Laga mat med långsamma rörelser och eftertänksamhet.

Nära vill hon ligga. Väldigt nära.

Nu när famnen varit tom från både hund och små barn länge så finns det plats att ge för någon som behöver närhet.

Jag njuter av att känna hennes lilla kropp drömrycka och tjuta till och då och då.

Ibland klättrar hon upp i fönstret för att titta efter någon hon kanske känner.

Själv tycker hon nog att hon känner de flesta.

Helst kravlar hon upp hela hundkroppen på fönsterbrädan. Ibland sticker bara svansen ut, resten är gömt bakom gardinen.

Fin är hon. Vår fina lilla valp.

I morgon kallar vardagen med lärarinhopp och reportageskrivande.

Det blir bra det med.

Med korv, lax och kyckling bygger vi matveckan

Snabb lunchmat på bild: Kokta ägg, gravad lax, majjo (Hellmans är godast om man ska äta köpes, tycker jag), MCT-olja, balsamvinäger och grönsaker.


* * *

Rodde ihop veckans matschema med fyra barn i huset och en busig hundvalp. Men det gick finfint och sedan handlade jag medan Siri hade sin söndagsyoga. Känner hur rutinerna och valen av råvaror är rotat sedan länge. Intressant att reflektera kring.

Nu när Mello har dragit igång så följer vi vår tidigare tradition att äta lördagsmiddag framför tv:n. Varken jag eller maken är egentligen intresserade av musiktävlingen, men det är en rolig familjehändelse. Helgen som var åt vi tapas, nästa tävling blir det lite plockmat med störst fokus på en mästerligt god tonfiskröra.

I går åt vi en köttfärslimpa som får många tummar upp. Till det ugnsstekt lök och broccoli tillsammans med en kall sås med bas på hemgjord aioli.

I veckan äter vi:

Måndag

Stekta kryddiga korvar med hög kötthalt, köpta på kort datum.

Broccolimos med smör och parmesanost.

Sallad med tomater och fetaost.

Tisdag

Lax i ugnen med dillpesto.

Kålchips.

Sallad.

Onsdag

Pastasås på ajvar, grädde och stekt kyckling.

Vitkåls"pasta".

Torsdag

Morotssoppa.

Fredag

Paj utan botten med varmrökt lax och färsk spenat.

Med moln inunder

* * *

Bytte dag för veckans långpass och avverkade det under lördagen.

50 minuter i 7 km/h-tempo, 20 minuter i 5.40 km/h-tempo och så 50 minuter i 7-tempo igen.

Ser att nästa söndag bjuder på det tidsmässigt längsta passet under uppladdningen.

150 härliga minuter löpning.

Att orka springa är inget problem, men det börjar kännas i fötterna efter en halvtimma. När jag närmar mig timmen har det gått över och funkar bra resten av passet. Knät känner jag av lite igen, men det är det lilla.

Känner det mest när jag bär Leslie nedför trapporna. De femton kilona gör sitt.

När vi var i Luleå testade jag ett gäng olika skor. Mina utprovade Ascis GT 2160 var riktigt trötta. Alla med pronationsstöd fungerar egentligen, men jag fastnade för ett par japanska Mizuno.  En riktig komfortsko och första gången jag sprang i dem kändes det som om jag knutit fast moln under fotsulorna. Eftersom det var bra rea handlade jag också ett par snabbare Ascis med mindre dropp. Med dem springer jag intervallpassen och det känns bra att ha två par skor att varva mellan.

I dag tänkte jag få till ett lättare styrkepass här hemma. De sista två veckorna har jag inte riktigt hunnit med mina styrkepass, den grunden har jag från tidigare - så det blir där jag prioriterar bort. Sedan blir jag inte lika slut av dem, så av den anledningen är de inte lika roliga och givande att göra. Även om jag vet att de behövs. 

Så nu tänkte jag ge Leslie ett ben att gnaga på och sätta igång kroppen med lite kettlebells och styrka med kroppsvikt. Jag känner mig lite sur i dag (av ingen anledning alls), så förhoppningsvis blir jag gladare efteråt!

Vara hemma

* * *

Vilken märklig känsla. Att i två dagar vara hemmavid. Utan jobb som skall göras. Utan göromål att prestera. Bara vara med lilla krabaten. Kasta någon boll, kramas i soffan, rasta många gånger om.

Det är ovant, men skönt!

Sitter på golvet och tittar in mot köket. Ser att ljuset faktiskt återvänder och fångar det med kameran.

Tittar åt andra hållet. Där ligger lilla korven i saccosäcken.

Hon verkar gilla värme. Både hennes bädd med thermo-effekt och så saccon då.

Så att det blir härligt svettklibbigt på valpmagen.

Men nu har vi löst av varandra i valpledigheten. Jag jobbar, mannen är hemmavid.

Nästa vecka fortsätter vi pussla, och sedan, med lite avbrott, hoppas vi vara inne i rutiner.

Det känns fint, att vi jämför scheman. Tråcklar ihop. Hjälps åt.

Som jag vill ha det, i min familj.

Mer om liten

* * *

Jag är förvissad om att detta kommer att bli bra. Lilla L är en kärlekstörstande tjej. Jag skulle säga att hon i stort är rumsren, bara vi människor är tillräckligt snabba. Hon äter, busar, vilar och sover gott om nätterna - utan avbrott för att gå ut. Lyxigt, tycker vi.

Jag brottas lite med Hemikänslor. Vet inte riktigt hur jag ska fånga in det i ord. Inte så att jag känner mig dum mot Hemi. Jag menar, hon är ju död. Inte heller så att jag jämför dem på ett dåligt sätt, för någon av dem.

Men ändå ... känns det.

Det känns i mig.

Många minnen som man plötsligt får en nyckel till. Det är fint också.

Sedan Leslie kom har hon tappat minst tre tänder. Vi finner dem strösslade lite här och där.

Om morgnarna tar vi på henne en liten sele och så får hon promenera med Siri mot skolan. Efter halva vägen lyfter jag upp henne och hon får åka i en hemmafixad sparklåde-variant. Det är inget hon protesterar mot, hon verkar snabbt acceptera nyheter.

När vi kommer hem och jag tar fram hennes torka-av-trasa kommer hon och kryper in i famnen. Njuter av att bli torr och ren.

Vi upplever henne kanske som mjukare än Hemi, även om ordet inte ligger perfekt i munnen. Väldigt lyhörd för röstlägen.

Om man bara är konsekvent går det bra att platsa henne i bädden. 

Och så hennes små korvben, när hon lägger sin femtonkilos kropp uppepå en och kilar ner nosen i nacken.

När jag skriver det här, känner jag ändå hur mycket jag tycker om henne. Hur hon kompletterar vår familj. En hyfsat liten hund, men med en stor hunds trygghet och lugnkänsla.

Och då har hon bara varit här någon ynka dag. 

Lilla L och Stora S.

Så var vi fyra igen.

Veckomat

En form av snabbmat i bilen på väg till Sundsvall.

Minutfixat mikrobröd som blir schysst: Jag smörjer en vid djuptallrik med lite smör. Vispar ihop ett ägg med flingsalt och 0,75 dl mandelmjöl och häller i. Mikrar på högsta effekt i några minuter och vänder upp. Klart!

Äter med fetaost- och basilikaröra, skinka och senap.

* * *

Veckans mat: När Siri kom från skolan i går packade vi ner hunden i sparklådan och siktade mot matbutiken.

Jag gick in och snabbhandlade, men fick med mig maten för veckans vardagar.

Så här äter vi.

Måndag

Gratäng på blomkål, flower sprouts och bacon.

Tisdag

Lax med fänkål, zucchini och lök - grönsakerna gratinerade under fetaost och lite honung.

Ondag

Kycklingburgare med tsatsiki, serverade i salladsblad.

Torsdag

Mandelmjölspaj med svarta oliver, broccoli och mögelost.

Fredag

Baconlindad, fylld fläskfilé med ost och soltorkade tomater.

Serveras med ugnsgrönsaker.

(Glada) hälsningar från löpbandet

* * *

Vi läste Martina Haags "Glada hälsningar från Missångerträsk" i en bokklubb för rätt länge sedan. Jag tyckte att boken var platt, klyschig och lite slarvig.

Men när jag sprang mitt långpass i söndags såg jag filmen under tiden. Inte bra, men faktiskt bättre än boken.

Under veckans intervaller sprang jag till spinningmusik. Faktiskt. Jag skulle aldrig någonsin lyssna till det annars, men det blir som en skön våg att åka uppe på. Gillar också Spotifys springfunkion, där appen känner av ens tempo och anpassar musiken därefter samt mixar låtarna så att det aldrig blir tyst.

Förut gjorde jag ofta egna spellistor, men nu har jag inte haft lust att lägga tid på det.

Det kan vara lite läskigt att inte ha någon ljudkuliss, men ibland kan film och musik distrahera och göra andetagen oharmoniska när jag springer.

Som att jag inte kan lyssna nog mycket till mig själv.

Annars kring löpningen så ... funkar det. Inte stora framsteg fartmässigt, men inte alls ont i knät vilket är fantastiskt. Den där rädslan att vinkla fel, den har jag inte känt av på några pass. Läser också en bok om kost och träning och där kommer fler insikter.

Resan fortsätter.

För ögat 6 av 5

* * *

Förra året skrev jag en serie tips under titeln "För ögat".

Jag kompletterar den med ännu en del.

I somras när vi var på bilsemester lyssnade vi till några sommarpratare. En av dem var Sanna Lundell och när hon pratade om feminismen så slog det mig att jag har aldrig pratat med min dotter om ämnet. Det är klart att det på många sätt genomsyrar vardagen här hemma. 

Men själva begreppet, hade vi nog aldrig talat om.

Därför googlade jag lite tips och hamnade på dessa två böcker.

Framför allt var Lilla feministboken en riktig pärla.

Fantastiskt att få högläsa och se så många "aha!" trilla ner. Upprördhet, engagement, eftertanke.

Då har en bok verkligen nått fram.

En sak vi läste om var kampen för kvinnlig rösträtt. Bland annat om hur det var i England och skillnaden mot här i Sverige.

Och på tal om suffragetterna i England gick jag och min svärmor på bio för att se den nya filmen om just dem.

Att se en välgjord film om ett historiskt skeende, som ger insikter och kunskap, det gillar jag. 

Och tänk vad kvinnor före mig har fått försaka, för min rätt att rösta.

Och i våra hjärtan fanns det plats för en till

* * *

Det här är Leslie.

Hon är en Basset-tjej på fem månader och nu är hon en del av vår familj.

Hon har ofantligt långa öron.

Och bebistassar.

Hon kunde inte bo kvar hos sin familj i Sundsvall, inte på grund av henne, utan på grund av omständigheter med hennes människoflock.

Så i går körde vi tur och retur för att hämta henne.

Hon busar korta stunder, men vill mest av allt ligga i famnen och mysa.

Älsk på extrahuden under magen.

Men hon verkar inte ledsen. Ja förutom den automatiska ledsenheten i hennes hängiga ögon.

Men ni ser ju, det finns redan ett band mellan de här två.

Hela bilresan igenom låg hon och sov i min famn.

Och i natt sov hon mellan oss i sängen. Nio timmar i sträck. Vi var bara vakna två svängar av att Lilla L hade hicka.

- - - - 

Ja, så nu har vi en hund i familjen igen. En knubbig fyrbenting med hängögon och öron så långa att hon snubblar på dem. På ett sätt har det tagit oändligt lång tid att komplettera familjen med en ny medlem och på ett annat sätt gick det hur fort som helst.

Det är lite svårt att förstå.

Men bra, det kommer det säkert att bli.

Ett lunchtips

* * *

Härom dagen lagade jag omelettrulle till lunch.

Den blev så fantastisk god, så jag ville dela med mig. Och se, vilken vacker färg med ekologiska ägg.

Mixade två ägg med två matskedar grädde. Stavmixern gör att omeletten blir extra fluffig!

Stekte i smör, på båda sidorna.

La ett grillat och plockat kycklinglår i mitten. Lät bitar av det krispiga skinnet också följa med. Sedan kompletterade jag med röd lök, några skivor brie, babyspenat och majonäs.

Rullade ihop och strösslade över lite flingsalt.

Mums!

Skapa mini-Hama och present

* * *

Som vanligt pysslas det en hel del i denna familj.

Siri har haft en period med mini-Hama.

Det är alltså sådana vanliga pärlplatte-projekt. Fast plattorna och pärlorna är i modell small. Man bygger helt enkelt med pincett. Pillrigt, och fint.

Sedan har det tillverkats presenter.

När moster fyllde år här i januari ville Siri sy present. Så vi köpte handduk på loppis och sedan skapades det en hårhandduk. Alltså en sådan man snurrar upp håret i när det är nytvättat och blött.

Håller sig kvar bra, även om man böjer sig fram. Eller får lust att dansa.

Här har vi den stolta handarbetaren.

Knapp och resårband håller den på plats.

Ett alldeles perfekt pyssel.

Som blev en uppskattad present.

Till äventyr

* * *

Det som skulle bli en hemmahelg med två besök på dansföreställningar förvandlades till en äventyrslördag.

Därför gnuggade jag sömnen ur ögonen redan före sex och tryckte igång kaffebryggaren. Så nu är matsäcken snart packad och hela lilla familjen drar iväg på äventyr.

Det här är så spännande!

Om att {inte} nöta ut

Vi bläddrar bland minnen.

* * *

Det var vinter, och kanske snö. Det var förra året.

Inne i mig var det varmt, i alla fall.

Jag träffade en vän för sopplunch bland tända ljus och vänlighet.

Vi talade om barnlöshet. Barnlöshet, när man fått bli mamma, men önskar få vara med om det igen.

Jag fick prata med någon som också varit med, som delade med sig av sina tankar och känslor och i allt detta kände jag mig igen. Jag kände mig igen och i efterhand läkte det så mycket i mig.

Även om jag vetat att jag inte är unik i mina känslor, var det som om jag kunde släppa så mycket bara genom att få bekräftelse. Att någon annan tänker som jag.

Tidigare har jag kanske trott att jag skulle nöta ut mina smärtsamma tankar och bilder. Att om jag tänkte nog mycket på min man med ett spädbarn i famnen, min dotter med sitt lilla syskon intill sig. Om jag tänkte på ultraljud och blickar som möts i det magiska ögonblicket när ett nytt barn precis har blivit fött. Om jag tänkte nog mycket på det skulle det inte göra lika ont längre.

Men jag har kommit på, att tankar nöter man inte ut. På samma sätt behöver jag inte spara på mina fina minnen. De nöts inte heller ut. Det finns ingen regel på hur ofta jag får tänka.

Så jag tänker på den dagen vi såg vår Siri på ultraljud. Samma kväll åt vi middag på restaurang. Anledningen till det minns jag inte. Men jag minns den fantastiska lätthetskänslan av att sitta där. Fin miljö, god mat, en svart-vit bild av ett foster och några försiktiga sparkar i magen.

Lycka.

Men jag märker också. Att de minnena är som skatter. Jag behöver inte plocka fram dem titt som tätt. Jag har inte det behovet nu.

På samma sätt som med det som gör ont. Jag behöver inte dra fram. Nöta på.

Det finns med mig genom livet alltihop.

Och det känns faktiskt helt okej.

Att sova

Utsikt från vår säng.

Bleka färger.

Hemsydda kuddfodral av en duk.

Min yogakompis.

Lagad några gånger, men mig väldigt kär.

Som en symbol: Här yogar jag.

En av alla vackra lappar min dotter nedtecknat.

Massageolja för växtvärkande barnaben.

Avskalat och enkelt.

Linnesängkläder och skön bomull.

* * *

Trillade över en slags enkät om sömn för ett tag sedan. Nu känns den aktuell att plocka upp. Min nattsömn har tidvis varit rätt risig på grund av ryggont, men nu i helgen när vi bodde på hotell slog det mig hur väldigt bra jag sover generellt.

På resa - utan min pocketsäng och kroppskudde, plus två tunnare dunkuddar - blev det så uppenbart att jag behöver det för att sova skönt. Även om sängen på hotellet var bra, så vaknade jag flera gånger per natt av bortdomnade armar, småkrampande nacke och öm ländrygg.

Bra att bli påmind ibland!

Så till frågorna.

När brukar du gå och lägga dig?

Optimalt vore väl tio, men oftare halv elva. Sedan min kära började jobba dagtid har jag lättare att komma i säng. Ensam hemma pysslar jag lätt på för länge för att jag ska må bra av det i längden. Dessutom låg jag alltid vaken och lyssnade till att bilen skulle köra in på gården om natten. Nu ligger han tryggt bredvid mig. Det tycker jag om.

När vaknar du?

Väckaren ringer tjugo i sex. På helgerna sover jag nog till halv nio om jag inte blir väckt.

Är du morgonpigg?

Det är inte så att jag jublar. Men jag har aldrig svårt att kliva upp.

Vad gör du i sängen innan du somnar?

Småpratar med min käraste. Läser alltid i min bok. Sprayar nässpray, borde ta tag i ett slags beroende. Men det brukar alltid vara täppt denna torra, kalla period. Sedan går det över.

Vad finns på ditt nattduksbord?

Nässpray. Hudkräm. Böcker.

Hur är din säng bäddad?

Tunna täcken om sommaren och tjocka dun om vintern.

Finkammad bomull, satin och linne är favoritkänslorna på sängkläder just nu. Inget överkast, bara ett extra täcke vid fotändan, som man kan dra över om man fryser.

Vilken låt är bäst att somna till?

Har aldrig musik när jag ska sova. Vill ha tyst.

Vad är ditt bästa sova-gott-tips?

Att varva ner om kvällen.
Och att ha tränat hårt på dagen, då är det extra skönt att somna. Jag tycker jag somnar snabbt om jag läser en liten stund, som att man neutraliserar tankarna.

Hur sover du?

Förut alltid på mage, men det har jag varit tvungen att ändra på. Nu i ett läge mellan rygg och vänster sida. Lutar ryggen mot kroppskudden, som jag också vilar ett ben på. En tunnare dunkudde under huvudet och en i famnen, så allt känns tryggt.

Vad har du på dig när du sover?

Jag är inbäddad i kuddar och täcke. Inget mer, helst.

Hur är din sovfrisyr?

Fläta, eller tofs på huvudet, men det senare sliter så mycket på håret.

Vad har du för säng?

Kontinentalsäng, fem pocketzoner. Min man köpte den till mig (och sig själv).
Bland det bästa jag fått.

Vad gör du mitt i natten?

Sover. Vaknar inte lätt. Hör till exempel nästan aldrig när min dotter kommer in i rummet eller när min man kliver upp före mig.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?

Håller det ljust och avskalat. Inte så plottrigt.
Kvaliteten på sängkläderna är viktig. Det ska kännas "rätt".

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
Bredvid glaskrossen på Hultsfredsfestivalen. På en gräsmatta i kläderna jag stod i. Utanför en bensinmack, i framsätet på en gammal bil, med bara ryggstödet bakåtlutat. Kanske finns det fler och kanske är de inte så konstiga.


Mer obekväma tänker mitt vuxna jag.