Bebisen gillar inte när jag stressar. Det märkte jag igår när det var svettigt på jobbet, men ikväll ser det ut att bli lugnare.
Har sovit gott inatt och dagen har avnjutits med besök av Emma och Olle, hundpromenad, blomvattning och lite vedklyvning.
Kände mig fräsch när jag anlände till arbetet, hade duschat av mig solskyddsfaktorn och tvättat håret. Så möts man åter av kommentarerna "Ojojojojoj vad tjock du har blivit!" och "Oj vad mullig där är nu."
Allt är relativt, men sju kilo plus i 34:e veckan är helt okej. Det dubbla hade varit helt okej. Dessutom bor det faktiskt en bebis därinne. Klart den måste få ta plats. Tråkigt att man ska måste gruva för att få kommentarer på jobbet.
Grrr, följ Magnus exempel och beröm mig istället.
8 kommentarer:
jag längtar tills vi får träffas! Johannes har varit och tittat på huset idag, tyckte att det var finfint, så nu är det bara jobben som saknas! Hoppas du får en skön arbetskväll. Och som sagt, sju kilo är ingenting, vad ska bli kvar efter att lillungen kommit ut? Och betänk att brösten typ väger fem kilo styck! LOVE
Hunny, jag längtar också efter att träffas.
Såklart Johannes tyckte att huset var fint - det var ju ett (i vårt tycke) riktigt Jojjehus. Hoppas att ett beslut håller på att mogna fram, hur det än blir! Det är spännande, men fasligt jobbigt att utvärdera sin livssituation.
Arbetskvällen flyter på, har haft matpaus med yoghurt och bok ute i kvällssolen. Elle interiör på balkongen låter inte heller helt fel.
Mycket kärlek!
Ja, du är väldigt fin. Skulle också vilja vara gravid, men det är ju pga naturen omöjligt. Orättvist.
Thank you, dear. Slit inte ut dig på jobbet nu Magnus. Gillar förresten dagens "Veckans innehåll på kultursidan".
Men kan de inte säga något annat. Du är jättesnygg! Jag tror att det är fler än Magnus som vill vara gravida. Eller kanske ha någon de VILL göra gravid.
Jag vet - säg "du med".
He he ... jo jag sa "Har du också det?" igår när en på jobbet sa "Jaha är det två därinne?" för han har också kula. Men sedan gick han på om att hon i receptionen minsann ska ha vid midsommar och på HENNE så syns det inte bakifrån, så jag blev lite nedtryckt i alla fall.
Jag vet att jag tjatat mycket om det här, men det förvånar mig att människor (på jobbet) inte är positiva istället. Jag var inte alls förberedd på att det skulle låta så här. Trodde mer att folk skulle klappa en på magen och fråga hur man mår.
Du skulle ha sagt " och på dig syns det också bakifrån men du ska ju inte ha alls."Men man finner sig ju sällan när man är i situationen. Jag har träffat din lillasyster förresten - så lika ni är! Jag och greta satt på roasters och så kom hon, hennes kille och Sofie och pratade med oss. Jag, fortfarande ovetandes om släktskapet, berättade om när du och jag var ca 14 och du varnade mig för ett äcklo och att jag fortfarande alltid smiter iväg när jag ser honom! så sa Greta "men hejn är ju lillasyster!" . Ja, såklart det är, sa jag. För, som sagt, ni är jättelika! Det har bara inte kopplat förut.
Nej man finner sig sällan. Men efter att han både kallat mig tjockis en och två och tre gånger efter det och frågat om han ska baxa mig upp till kaffeautomaten på övervåningen så har jag sagt till honom på allvar att nu får han sluta för jag blir ledsen.
Och, ja, visst är vi lika syrran och jag!
Skicka en kommentar