För någon dag sedan var Siris mamma i behov av lite ordklädd kärlek.Därav följande konversation:
- Siri, jag älskar dig!
- Jå-å.
- Älskar du mig?
- Jå-å!
- Kan du säga det, att du älskar mig? (Nä man borde inte säga så, men jag kunde inte hålla mig - jag har ju väntat i flera år på att få höra de där orden.)
- Älska fammo! Jag fammos sötnos!
Där fick jag.
5 kommentarer:
Du lilla rara barn så glad jag blir stor kram från farmor.
Haha! Å så fint. Hon älskar ju dig så mycket, det hör ju jag. Jag har försökt samma med våra kids. Nu säger de lite trött "men hallå såklart älskar vi dig.". Det är tydligen så självklart så man behöver inte hålla på eller så! : ) Stor kram.
Fammo måste vara stolt och nöjd! Siri älskar nog sin mamma också, fastän ordlöst så är det nog gränslöst!
Det är ju underbart, en bonus, att utöver föräldrarna också få ha farföräldrar som ger så mycket kärlek!
Jo du, farmor. Hon har sagt det idag igen! Det lär gå lättare att få på henne kläderna imorgon bitti.
Det är nog så, Ewa. Stor kram till dig med.
Fint skrivet Anja. Och hon sa faktiskt till sin pappa när de var på väg hem från dagis idag "Jag gå in min mamma, jag ässka min mamma!". Så det så. Synd bara att inte jag hörde det.
Absolut, Vickan. Det är en bonus att ha både mor- och farföräldrar som finns i närheten och ger så mycket kärlek. Man blir lätt hemmablind och tar det för givet.
Skicka en kommentar