På grund av målningen har Siri varit borta från oss mycket. Därför uppskattade jag hennes närvaro extra mycket i går kväll. Dygnsrytmen är helt väck såhär i semestertider, men vad gör det? Hon och hennes fader hade lagt sig och läst godnattsaga vid elvasnåret innan jag gjorde dem sällskap.
Och där låg hon. I nattlinnet med igelkottar. Lugn i blicken med mjukisfilten Jojje tätt intill och tutten i munnen. Rosiga kinder och stilla händer. Och jag kände vilken ynnest det är att få krypa ner intill mitt vackra, levande, varma, fina fina barn.
I dag åkte hon med farmor och farfar till stugan. Jublande glad att få färdas med båt, leka med Maja och Agnes och äventyra sig igenom dagen.
Hemma har vi målat ribb, lunchat på stan och gjort några ärenden. Nu är alla mina huskamrater ute på vift och jag och Humlan sällskapar lite lätt. Förbereder inför morgondagens yogapass och vilar.
Men jag saknar henne. Oj vad jag saknar henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar