Trött

En sådan morgon när tröttheten är en tung, seg massa som ligger över en. När ögonen blinkar långsamt och tankeverksamheten går på sparlåga. En sådan morgon när dotter inte vill äta frukost alls, inte vill något alls överhuvudtaget och står i ett hörn med händerna för ögonen.

Det är då man börjar tänka på saker man är onöjd med.

Världsliga saker, men som ändå skaver när man är in-i-märgen-trött.

Jag är less på den ouppspikade ribben i förrådet, som spärrar de ouppackade kartongerna (inte för att de ryms inne heller) och hindrar oss från att ställa in cyklarna på kvällen. Därav frusna bromsar, isiga sadlar och en cykelkärra som är snöig och kärv i spännena.

Jag är trött på att inte kunna bada i mitt nya badkar eftersom blandaren satts fast, men sedan tagits bort igen (visserligen på mitt eget initiativ, men är det inte ok gjort så är det inte). Jag är trött på att ha ett helt rum fyllt med kartonger och kläder i ett kaoshav, men inte kunna göra något åt det eftersom vi har total brist på garderober, både i hallen där allt ligger i drivor och i våra sovrum.

Jag är trött på att inte kunna tvätta. Tvättmaskin och torktumlare är beställda men har inte kunnat kopplas in på grund av en kedjereaktion som ännu inte är färdigställd.

Jag är orolig för våra gamla fönster som står ute som isskulpturer men som faktiskt ska användas. Det blir väl till våren när de tinat lös ...

Jag är trött på att fundera på om ränteläget hinner förändras innan vi äntligen får allt klart och kan värdera huset.

Sånt tänker jag på en tisdagmorgon i november.