Jag har varit hos läkaren idag. Igen.
Mina knän är ett stort problem för mig.
Samma onda, samma värk.
Men min doktor undersökte och konstaterade att ledbanden som jag haft bekymmer med tidigare (som jag fick kortison insprutat i förra gången) inte längre smärtar. Istället är det ett muskelfäste lite längre bak som gör ont. Troligtvis har jag haft ont även där hela tiden, men det onda har dominerat på ett ställe och det känns [nästan] som att jag har ont på samma ställe.
Så nu är jag ånyo kortisonsprutad, fast på ett nytt ställe. Inom en vecka borde jag känna skillnad. Är jag bra då vill han ge mig ett stick även i andra knät. Blir jag inte bra är det röntgen som gäller.
Samtidigt fortsätter jag med lite alternativ behandlig, som känns bra och viktig.
När jag ändå är inne på det kroppsliga så bad min läkare uttryckligen mig att sluta med dieten och börja äta igen. Mitt mål var att göra sex veckors diet. På torsdag är jag där. Och jag känner att det är dags att sluta, kroppen säger ifrån.
Till fullo har jag inte hunnit ikapp mig själv. Men jag har gått ner 13 kilo. 20 centimeter skiljer i midjan och 7 cm kring låret. Jag har ett BMI på prick 21.
Hälsosamma siffror som jag nu vill bevara. Med bra mat, stavgång, yoga och styrketräning. Och förhoppningsvis. Någon gång. Springturer efter vattnet.
11 kommentarer:
Wow! heja, heja dig! Jag var sååå besviken i går för på två veckor hade jag bara tappat två kg.
:-(
Har på nära 5 veckor endast blivt av med 8,5 totalt ...
/B
Var försiktig mari! Är det verkligen bra för kroppen att pressa den tills den säger ifrån? Jag var besatt av att gå ner i vikt och "må bra" ett tag, men faktum är att jag inte mådde så bra av det alls. Nu äter jag precis vad jag vill om det så är fem semlor och två chokladkakor (men det vill jag oftast inte, en brukar räcka!) och vet du, sedan jag slutade bry mig om mina mått och min vikt så går jag faktiskt inte upp alls! Med andra ord, var den du är och släpp pressen på mått och vikt. Sköt om dig!
Man blir lätt blind, men 8,5 kg på fem veckor är egentligen fantastiskt. Men jag vet, med så mycket man får kämpa vill man ha stora resultat! Nästa gång har det hänt desto mer. Eller så märker du stor skillnad på måttbandet *pepp* och kram på dig.
Å, anonym, jag uppskattar din omtanke. På riktigt. Det är svårt att formulera sig utan att det känns som plattityder, alla har sin historia och sitt må bra.
För mig började det med knät. Jag tränade, kände mig stark och frisk. När jag tränar har jag ett behov av att äta bra, sunt, balanserat och absolut med efterrätt och fika och godis - ibland. Sedan förlorade jag träningen och därmed kosten till viss del. Så kom den stora husrenoveringen, med hamburgare och bullar. För att tid inte fanns. För att alternativen på snabbmat är få. För att få allt att fungera någorlunda.
Hela tiden hade jag en tanke på sedan. Jag var inte nöjd med min kost, jag ville lära mig mer om hur det jag äter faktiskt påverkar mig. Jag ville inte heller vara en som sökte sockerkickar, som alltid tog för mig om det fanns fika i lunchrummet. Som kände sig dålig. Istället ville jag hitta en mental styrka och ett välbefinnande. Att kunna välja. Att fika för att jag vill, inte bara för att det finns där.
Jag vill ha en kropp jag trivs med. Jag vill vara vältränad och frisk och sund, både i kroppen och själen. Jag har satt upp ett mål och nått det. Jag njuter av det och går vidare. Jag bär med mig dina ord och tackar innerligt för omtanken.
Hej Mari! Vilken underbar blogg du har, jag har missat den totalt och är så glad att jag hittade hit idag via Me and My homes blogg.
Kollade på filmen med intervjun med dig...vilket vackert hem ni har byggt upp.=)
♥Matilda
Jag känner SÅ igen mig på din beskrivning. Efter en skada fick jag sluta med fotbollen och alla träning. Jag tappade helt bort mig själv. Är nu påväg mot en inre och en yttre harmoni och det känns SÅ bra.
Hej Matilda. Vad glad jag är att du hittade hit! Tack för dina ord! Ska kika in hos dig sedan. Kram.
Jo, Anonym. Alla har sin egen väg och sitt eget sätt att hitta. Vad skönt att du är på rätt spår. Jag önskar dig stort lycka till och säger grattis : )
Du har varit såå otroligt duktg. Känner nog ingen som är så målmedveten och har så stark karaktär som det du har när du ger dig tusan på något. Imponerande. Snygg & fin! Hoppas knät blir bättre så att du får göra det du vill!Kram
Gud så bra jobbat Mari. sKönt att få börja äta igen du måste berätta vad det första du åt var och hur det kändes.
Superbra fatta 20cm ...
Strongt bruden kram
Tack snälla Sarah. Knät känns lite bättre idag, så jag hoppas. Längtar efter dig. Kram.
Jo, Helena. Nu när man har börjat planera för mat (ska handla lite imorgon) så börjar jag längta. Mycket. Det första jag slår till på är väl ett kokt ägg och lite keso, jag ska berätta ; ) Hur länge har du kvar på soppa? Kram.
Hej Mari, grattis till dina strålande resultat. Jag har följt din blogg och blivit så nyfiken på vad det är för soppa du ätit? Jag har nämligen själv några kilon att göra mig av med. Mvh / Mia
Tack Mia. Kolla in xtravaganza.se, finns flera liknande alternativ tror jag men jag gillar tänket och satsningen på mental träning. Har gett mig så mycket mer på många plan i livet. Lycka till! Kram.
Skicka en kommentar