Det är lite svårt att få ihop tillvaron nu, kanske mest i huvudet. Jag har lämnat ytterligare fem rör med blod och väntar på svar från nya prover. Knäna är bättre och sämre, olika från dag till dag, men jag känner att jag nått en punkt då jag inte vill längre. Jag går inte med på detta. Ungefär så.
Siri har haft en sjukhöst, den första i hennes liv. Hon är nernött och ibland sänder jag iväg en stark önskan om att det verkligen bara är nedsatt immunförsvar som ställer till det för henne.
Min önskan och passion för att göra ett bra jobb, samt ett ansvar för de människor jag skriver om, gör att jag känner mig sliten mellan när jag är hemma för vård av sjukt barn. Vi delar ganska lika, jag och Markus, när det kommer till hemmavarande och bollar med den som har minst på jobbet. Ibland kan jag också jobba kväll istället.
Skivrecensionerna jag skriver blir också ett stressmoment, då sjukperioder lätt blir konstiga sovperioder och rutinerna som möjliggör ett disciplinerat musiklyssnande rubbas.
Ah, det är egentligen lyxproblem, men det är vad som upptar mitt varande just nu.
Jag är fortfarande varm efter snabbpromenad med Hemi, så nu blir det lite plankor framför kaminen och kanske ska jag testa lite akupunktur också.
3 kommentarer:
Hej, hoppas ni får lugnare och friskare period snart. Slitigt här också, har stressat och jobbat alldeles för mycket. Längtar till julledighet redan...håll ut, kram!
Hoppas det snart blir bättre. Svårt att hitta de små ljus glimtarna när det är som jobbigast men dom hittar alltid tillbaka tillslut.
Kram
Jo, Sara, det gör det säkert. Gäller bara att hålla ut! Jag längtar också efter jul, även om det inte är så gynnsamt med ledighet i år! Kram på dig med, hoppas det blir lugnare för dig också.
Tack för omtanken, Vackra vita! Sitter med en varm kofta och en stor balja kaffe och ser fram emot en mysig helg, så just nu känns det fint. Kram och ha en fin helg.
Skicka en kommentar