Järna

Jag har åkt bil till Luleå flygplats, flygplan till Arlanda, flygbuss, tunnelbana och pendeltåg med byte.

Jag har klivit av i Järna och gått i snömodd en lång promenad, genom grådassiga höghusområden och villakvarter. Slutligen har jag svängt av in på ett nybyggt villaområde och stannat vid ett hus utan nummer på fasaden och med enbart en oansenlig mässingskylt vid dörren.

När jag sitter där i läkarens väntrum är det som om ett års ojämn kamp mot knäont, håravfall och annat koncentreras i mig.

Jag är mycket glad att jag inte är själv på plats.

Efteråt känner jag mig lättad, om än tom. Jag har fått den hjälp jag rest nästan hundra mil för att få. Men någonstans hade det känts bättre om jag fått argumentera, vifta med armarna och liksom ... kämpa mer.

Nu väntar jag på ansökan och recept, innan proceduren går vidare.