Bekängad

Siri är mycket nöjd med sina nya skor. Det är jag med. Lite Dr Martens blandat med Hello Kitty, dessutom med praktiskt dragkedja på insidan.

På lördag fyller hon fem år. Lång har hon blivit. Älskar fortfarande att pyssla, leka med Barbie och bygga lego. Cykla är däremot inte lika intressant. Empatisk och funderande, argumenterande och en som söker det vackra i livet. Ger fina komplimanger och äter stora lass mat sedan hon börjat om på förskolan.

Hon har också hittat sin stora förebild i livet. Den där personen, som innebär en trygghet utanför släkten. En som ska fläta hennes hår, hålla hennes hand och som hon gärna - via min telefon - skickar sms till. En självklarhet, en person att älska.

Jag associerar omedelbart till min egen barndom. Jag hade också den där tryggheten. Hon jag cyklade till om morgnarna för att hon skulle fläta mitt hår. Hon som var min extra, min bonus. Hon jag skulle kunna lätta mitt hjärta för när jag blev tonåring.

Nu blev det inte så.

Jag var ett barn som blev lämnad kvar.

Men jag vet att Siri har gjort ett fantastiskt val.

Jag vet att hon aldrig kommer att stå utan. Och det känns fint i mitt hjärta.