Finaste Humlan grånos. Snart har hon förgyllt vår vardag i nio år. Genom unghundsår, allergiattacker och veterinärutredningar. Genom bruten hundtå, matvägran, medicinering, tassproblem och sand i sängen.Det bästa jag vet är att luta mig mot henne i soffan om kvällarna. Hon tycker inte så mycket om att bli klappad, men hon ligger med rumpan mot mig i soffan och lite kroppskontakt kan hon nådigt tillåta. Varm och go och svettig om magen.
Det bästa som finns är att komma hem till en glad dam som visar småtänderna i ett leende. Det bästa som finns är också att åka ut till Gläntan, andas havsluft och se henne svassa omkring bland dofterna.
På bilderna ser man hur grå hon blivit kring nosen. Men när man jämför hennes yngre år med de senare har hon (förutom i vintras när hon hade ont i nacken) aldrig varit så pigg och besvärsfri som de senaste åren.
Några knölar har hon fått på sistone. Under magen och på sidorna. De har växt ganska fort. Till veckan har vi en veterinärtid bokad. Vi håller tummarna, att vi får njuta av hennes egenheter ett bra tag till. Jag tror det.
5 kommentarer:
Håller tummarna!
En liten undran: Har du läst Dorothy Koomson´s senaste? Den heter Godnatt,finaste. Om du inte har det & vill får du gärna låna den av mig,precis som du gjorde med dom andra 2.
Mvh Marie Stanzé på Skedgatan
Ja du Humlan mattemor hoppas på många fina promenader vi är ju dom i familjen som behöver dom mest Kram på dig.
Vad fint skrivet man blev nästan sugen på hund, trots problemen...
Hej Marie! Jag har inte läst den och jag lånar den gärna. Vad gulligt av dig att tänka på mig! Ha en fin helg!
Visst tror vi på många fler Humlan-promenader. Jo så måste det bli! Humlan hälsar kyssar tillbaka!
Tack Martina. Jo hund är på många vis fantastiskt. Hemi var ju vårt första barn ; ) Kram.
Då lämnar jag den i din brevlåda under helgen. Ha en fin helg ni oxå!
Skicka en kommentar