i mari

Jag har börjat jobba senare på dagarna, både i går och i dag. Siri har varit hemma med mig och åkt till förskolan strax innan lunchtid. Hon har varit lite tveksam till upplägget och längtat till sina kompisar. "När jag är hemma längtar jag till dagis och när jag är på dagis längtar jag efter dig och pappa!", som hon uttryckte det. Vi hade ett fint samtal om att det är okej att känna så. Att det är roligt att hon trivs och längtar till sina vänner, och att det är fint att hon kan och naturligtvis får uttrycka det. Och att det är okej för mig att känna och uttrycka att jag önskar att vi har en mysig stund tillsammans innan vardagen tar vid. Som en tjuvad paus, med lugn och harmoni. Bokläsning och rökelse, tända ljus och många kramar. Jag får ett mejl som når mitt innersta och i mig en resonansbotten. Känslan av hur viktigt det är att kunna prata med varandra. Hur viktigt det är att omringa mitt barn med kärlek, öppenhet och självförtroende. I dag har vi bäddat in oss i kramar, Pettson och Findus, muffinsbakning och en fikastund med rymd för samtal. Just i dag har jag gjort allt jag kan.