Jag instämmer till fullo. I går när jag gav mig ut på en springtur rullade meningen i mitt huvud. Förbi vattenblänk, mättade havrefärger och solglans i ljuvlig värme. Meningen formades och formades om. Och jag skulle vilja tillägga: Att träna är att resa [i sig själv].
Genom senaste tidens yogakurs har jag hittat nytt.
Annat.
I det lilla.
Och allt detta nyupptäckta landskap inom mig kan jag bära med mig till annat. Som till löpningen. Nya linjer, nya förhållningssätt. En rak väg från insida fot och häl och ända upp i höften. Placeringen av nedersta revbenet på baksidan av ryggen.
Och det är vackert, jag springer - som för det mesta - utan klocka, utan pulsmätare, utan press. Jag springer. Jag springer långt. Jag känner mig lätt. Och framför allt så har jag roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar