Till mig själv

Jag fyller år i dag.

Det har varit strålande höstguldsvackert ute och jag har liksom inte haft någon större lust att fylla år.


Jag känner mig sliten, gammal och jag har ont i ländryggen. Sådär nötont så det inte ger mig någon ro.

Jag tror minsann att jag har tyckt lite synd om mig själv. Jag har känt mig hudlös och sårbar med ett öppet hjärta.

Men efter kvällens yoga känns allt mer på plats själsligt.

Efter att ha blivit bjuden på lunch av min fina mamma åkte jag hem för att hämta äppelpajerna jag bakat till mina arbetskamrater. Istället för att hasta iväg, bestämde jag mig för att stanna upp, ta ut lite komptid och underlätta för mig själv.

Det kan tyckas fånigt, men jag preppade. Efter jobbet var det förskolehämtning, direkt till yogakurs (med barn, maken är borta över kvällen på annan ort) och innan vi var hemma skulle klockan vara sju.

Så jag dammsög nedervåningen, tände alla fönsterlampor, såg till att det fanns kvällsmat och förberedde en brasa i kaminen.

Och det var värt det. För nu sitter jag här, utan stress. Jag har sövt mitt barn (och mig själv för en kort stund) i lugn och ro, Hemi är promenerad tack vare farfar. Jag behövde inte hasta runt i ett kallt och mörkt hus.

Och min eld brinner i kaminen.