Två par fötter under bordet. En kaffekopp. En stund utan ord.
Vardagskärlek.
Och om bara några veckor ska jag och mina kärlekar (förutom Hemi, hon får stanna hemma) resa iväg.
Det här var sommaren som inte riktigt blev. Vi hade kort ledighet. En tredjedel av min låg jag i nackspärr. Och kroppen fick aldrig den där sammanhängande, välbehövliga värmen som luckrar upp allt krampaktigt från vinterns kyla och is.
Och i dag, den 8 augusti cyklade jag till jobbet med mössa och vantar. Till och med Siri önskade vantar på cykelturen, och hon brukar inte reflektera över kyliga händer.
Det känns smått overkligt. Att vi ska ta flyget till Palma, segla på en fin båt en vecka. Göra stopp i vackra vikar. Kanske kanske får vi se delfiner. Och havet är varmt.
Så ska vi bila genom Mallorca, något stopp är planerat efter vägen. Några nätter i Palma innan vi reser hem igen.
Förhoppningsvis utvilade och mycket varmare.
Längre fram i höst väntar ytterligare en resa. En dröm som blir sann för mig. Det är Frankrike, Paris och Provence. Jag finner inte ens ord på hur mycket drömresa det är.
Sannerligen. Det kan bli en magisk höst.
4 kommentarer:
Så underbart att ha två resor att se fram emot.
Många kramar!
PS) Gillar din bild på vardagskärlek. Fint, enkelt men med så mycket kärlek!
Låter som fantastiska resor båda två.
Å va fantastiskt det låter!!! Väl värda!
Förstår precis vad du menar med att man liksom inte tinat. Inte fått det man så mycket längtat efter....
Ett antiklimax.
Ha en fantastisk höst!
Kram / Marajja
Tack Elin. Vardagskärlek, enkelt och fint ; ) Det känns lite overkligt men väldigt härligt med resorna.
Eller hur Catarina!
Marajja, har faktiskt inte varit utanför Sverige på väldigt länge. Det blir härligt. Och sedan är jag redo för höst! Hoppas att även din höst blir magisk. Kramar!
Skicka en kommentar