Alabastervit

Jag var på väg att gå och sova.

Men så hör jag regnet mot plåttaket och känner att jag måste stanna uppe och lyssna, en liten stund till.

Barnet är ompysslat och somnade i slutet av dansprogrammet på televisionen.

Till vardags har vi börjat se tv-serien "Den vita stenen" från 1973. Jag gillar det sävliga berättartempot - som barn hade jag också en sådan fin, alabastervit och len sten som Fia / Fideli.

Jag har stretchat och plockat undan, men det är som om morgondagens reportage ännu inte lämnat mig. Det ekar i mig. Men nu, nu är det dags att sova.