Ja, men vad säger man efter några vackra dagar i ett solvarmt Barcelona?
När man tittar ut mot ett gråblåsigt Piteå med snömögel och fjolårslöv?
Jo, man plockar fram skatterna ur hjärtat. Husväggar tätt, tätt i de gotiska kvarteren. Där man inte ser om solen lyser eller inte. Där jag kisar och föreställer mig karaktärerna ur Zafón-triologin smyga om skumrasktimmarna.
Utsikten över staden, uppifrån kastellet på Montjuïc i kvällssolen.
Coronitas, Gaudi, magisk chokladglass, tapas och många timmars strosande. Dagar när inte klockan styr.
Barcelona, lite kär i dig är jag allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar