Jag lyfter vikter, och bröstryggen orkar inte med.
Mina powerwalks på löpbandet, intervall-löpningen och crossfitpassen fungerar visserligen. Men fysiskt vill jag vidare, i alla fall i de små variationerna. Tillfredsställelsen att - ibland- sitta helt slutkörd i bastun.
Ashtangayogan, som jag älskar, fungerar inte med min rygg. Inte just nu i alla fall. När jag är halvbra, eller halvdålig, så blir det bara värre.
Och därför inte roligt.
Istället blir yogan ett dåligt samvete och en prestation. Och så skall det ju inte vara. Alls.
Några gånger har jag gått på kraniosakral terapi och det har hjälpt mig mycket.
Så har jag också börjat rehabträna, för en sjukgymnast. Har nu ett program som jag gör pliktenligt minst varannan dag. Innan jag startade var nackspärren nära nära, men nu avlägsnar hotet sig, utan knakningar hos naprapaten.
Men yogan, den saknade yogan. Kanske har jag nu funnit en ny form i Virya voga?
"Viryayoga är en dynamisk yogaform med fokus på biomekanik. I systematiskt komponerade yogaserier får du en tuff och rolig yogaträning med små filosofiska teman i varje klass som ger tanke för själen.
Virya betyder på sanskrit, entusiasm, energi eller, kraft, och tanken med viryayoga är att den just ska ge dig kraft och energi. "
Jag har gjort en första klass till dvd, och tycker mycket om.
På tal om yoga så har Siri fått önska kvällssysslor.
Jag föreslog "Sune i Grekland", men istället ville hon att vi skulle rulla ut våra yogamattor till barnyoga-skivan. Detta vi gjorde. Sedan gick önskningen vidare till välling i gungstolen på verandan.
Så jag kokade välling, drog på ulltofflorna och dunjackan och packade ner barnet i sovsäcken.
Sedan gungade hon i min famn. Och av litenstor såg jag fräknarna på nästippen och avskavt svart nagellack på händerna kring flaskan. Resten dolt av sovsäcken.
Siri somnade till min yoga, och jag sitter här, mjuksmält i själen. Och glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar