Att fira kärlek

I går firade vi vår femåriga bröllopsdag. Det var inte länge sedan vi besökte ett bröllop. Dessutom på samma plats som vi själva gifte oss på den där varma sensommardagen 2008.

Jag tänker tillbaka. Inte bara på fem år, utan på de tretton vi varit ett par.

På att det är fantastiskt att få älska - och mer omgiven av kärlek och hyllningar än på sin bröllopsdag blir man kanske aldrig.

Det är enkelt att älska då, omgiven av hjärtan och godhet.

I det vackra.

Men någonstans har jag också förmånen att älska och bli älskad genom vardagen. Genom förmiddagskaffe och trötta kvällar. Genom trasiga ryggar och sjuka ögon.

Och, att kunna finna varandra också i det svåra. I oro, närståendes svåra sjukdomar, i att vara sliten, i att inte vara på topp. Genom ogräshärdar och otvättad tvätt. Genom att inte kunna få en av de saker man önskar sig allra allra mest.

Det är min kärlek. I går och i dag.

Jag hade till och med köpt en gåva, något min man önskat sig länge ... 

... och han hade köpt champagne till mig.

Så åt vi ugnsbakad lax med ingefära, honung, chili och soja. Och guacemole. Och samtalade länge om allt och ingenting.

När Siri hade somnat bäddade vi ner oss framför datorn och avrundade kvällen med ett avsnitt "Boardwalk empire".

Ett perfekt sätt att fira på, enligt mig.