Himmelblixt

I går blixtrade och mullrade det rejält.

Hemi tycker inte alls om blixtar och dunder och var orolig en bra stund innan skådespelet bröt ut. Siri sökte tröst hos syrran innan jag lockade med henne till fönstret för att beundra naturkrafterna.

De första dagarna i skolan har varit roliga, Siri berättar och berättar när vi äter middag. För tillfället blir hon hämtad klockan tre om dagarna, och då vill hon inte alls åka hem, mitt i leken som hon är. Jag gläds och tolkar det som att hon trivs.

Själv har jag spenderat större delen av dagen i sängen. Jag har "lärt mig" att jag har kronisk värk. Det har man om man haft ont längre än tre månader i sträck. Och det har jag ju. Jag räknar väl på runt sexton år nu. Nåja, även det som kallas kronisk värk - eller långvarig smärta - kan ju bli bättre.

Och bra.

Jag har varit på en smärtklinik och fått bedövningssprutor i ryggen.

När jag räknat till femton sprutstick tappade jag räkningen. Om det hjälper för stunden, eller för framtiden, vet jag inte. Men just nu är jag glad för stunden.

Resten tar vi sedan, när jag fått vila ett tag.