Det fanns inget vackert med det. Och det fanns något vackert med det.

Det fanns inget vackert med det. Och det fanns något vackert med det.

Precis så var det.

För igår var jag med om en omtumlade, myllermullrande timme. Och den kan ha förändrat mitt liv.

I det vita skåpet i köket har det nämligen länge legat en handskriven tipslapp. "Bra massör" och ett telefonnummer. Sedan har den flyttat upp och legat under dataskärmen. Länge.

Och plötsligt var det dags att ringa det där numret.

Det var anledningen till att jag och Siri klev in i ett flagnat, rörigt hus och så småningom träffade en stor, svettig, varm kvinna.

Och här pratar vi inte någon vanlig massage. Jag blev böjd dubbelvikt och bakåtvikt. Allt medan hon pratade och pratade och Siri såg Pyjamasklubben på paddan. Ingen delfinmusik eller dämpad belysning. Bara alla intryck på samma gång. Och jag kände med ens, gör vad du vill. Dig litar jag på.

Och efteråt. Som om hon lagt min kropp till rätta. Som att jag får vara mitt rätta jag. Mitt hjärta jag. Som om hon öppnat min bröstkorg och låter mig känna kärlek till mig själv och till andra igen. Och på nytt.

Dessutom. Jag känner mig jordad, utan huvudvärk och jag kan titta längre till vänster över axeln än vad jag kunnat på många år.

Vilken onsdagkväll, va.

Sedan åkte jag hem och sov gott för första gången på väldigt länge.