Mitt i

* * *

Den sista en-och-en-halv-veckan har jag nästan bara väntat på att kroppen skulle braka ihop.

Kanske inte hela kroppen, men en del av ryggen.

Och ja, nog är jag sämre idag än jag varit på sistone. Men inte lika dålig som jag förutsett. Och det är ju bra. Min sjukgymnast tror att det beror på att jag håller igång med träning och yoga. Mitt i allt är det faktiskt något som jag kompromissar med så lite som möjligt.

Min sjukgymnast ger mig faktiskt insikter i stort och smått, och jag uppskattar hur vi kan mötas i samtal.

En sak som jag förändrat är att jag numera sitter vid datorn på en slags ohyggligt ful sadelstol. Mycket bättre för min ländrygg. Men nu brinner och bränner den nästan konstant, trots sjukgymnastik och annan stol och stretch.

Tur att jag har tid hos min rygghjälpare innan veckoslutet.

Jag har också inlett ett slags projekt helkroppskudde. Har rådgjort med min sjukgymnast och skall visa bild på hur jag tänker när det är i hamn.

Så är det onsdag. Jag är uppe och rör mig, med mitt onda. Jag skriver artiklar och tänker och vips så har halva veckan gått.

Jag ser fram emot att få sitta mitt emot Siri vid köksbordet ikväll. Hon ska skriva klart sin läxa, och jag får se henne glöda så vackert i sin skrivbubbla. 

Det är onsdag. Vi tittar på hundannonser och läser om raser. 

Om en vecka dansar vårt barn som ett av många för att samla in pengar till flyktingar.

Livet är bra vackert, också. Mitt i allt.