Nyligen såg jag en man som var ute och löptränade och fick rysningar - av vällust. Till för kanske två år sedan var jag löphatare. Men jag är omvänd. Att springa, speciellt ute, är en av de ädlare formerna av motion där man kämpar mot sin egen hjärna. Mot att vinna över sig själv. Jag älskar känslan av lätthet i kroppen, pulsen, kraften i löpsteget. Det låter helt galet, I know. En mp3-spelare gör det hela mycket enklare.
Nu dröjer det visserligen ett tag innan ni ser mig i joggingskorna kring Piteås innerstad, men jag längtar. Fick nyss ett mejl från Vårruset (löptävling som går i hela Sverige), men något deltagande blir det inte i år.
Idag nöjde jag mig med en halvtimma på gym-maskinen som är en blandning mellan löpband och cykel, även kallad "spindeln" och lite armstyrka. Imorgon planerar jag ett yogapass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar