lördag, augusti 26, 2006

Hyllning till Epa-killen

Det är ofta ganska oberäkneliga saker som får mig att känna mig hemma.

På Källbogatan var det till exempel trubaduren i lägenheten under som plinkade Ledin-sånger på småtimmarna i fylleruset.

Här på Ankarskatavägen är det bland annat den nylackerade epan som dundrar förbi några gånger varje dag som får mig att känna mig hemma. Han som äger den måste vara i det närmaste döv, med tanke på hur hög musik han jämt spelar. En gång körde han förbi utan musik, då blev jag nästan orolig för att stereon gått sönder.

Nyss passerade han och jag la märke till att han har uppgraderat med päls runt rutorna som fladdrar i vinden när han kör med öppna rutor - och med blått ljus vid avgasröret som lyser vackert om kvällen.

Epa-killen, jag hoppas du bor kvar när vi återvänder. Men då kanske du har vanligt körkort?

Inga kommentarer: