måndag, augusti 21, 2006

Tid som present

Nu har det gått en vecka sedan Siri gjorde oss sällskap. Jag är tio kilo lättare och får på mig mina gamla jeans vid det här laget, däremot blir jag fortare trött i kroppen på promenaderna nu än när jag var höggravid.

Siri har fått personnummer och vi har fixat och trixat med föräldrapenning, fönstermålning och annat.

Imorse klev Markus upp med lillan och lät mig sova själv i en och en halv timme extra. Han kom upp med Siri när hon ville äta och när vi gick ner en stund senare hade han dukat upp frukost åt mig. Sådana gester är bra mycket bättre än de flesta materiella presenter!

5 kommentarer:

Hanna sa...

Han är gode bra Mackan!
Appropå jeans, du skulle vart här och shoppat med mig idag, jag köpte tre st för 600kr på rean. Och ett till par skor. Ibland är det kul att vara i sthlm.

Mari sa...

Det rycker i shoppingnerven må du tro!

!ngela Bj sa...

Thanx för bilderna =)
så fin lillan är, den stora lillan å den lilla lillan... kram kram

Anonym sa...

Mari.

Först och främst skulle jag vilja gratulera till underverket Siri.

Sen så är jag glad för din skull att du nu en vecka senare kommer i dina gamla jeans....Men det ger mig ångest!!!! Jag hoppas att det kommer gå lika snabbt för mig...men mitt mål är jul. //linnet

Mari sa...

Tack Linnet! Jag hoppas att vi ser dig cykla förbi oss någon dag snart.

Jag förstår att min jeans-flax kan ge ångest. Själv börjar jag tro på underverk eller något, jag hade aldrig i mitt livslånga liv kunnat tro att jag skulle ha sådan tur. För tur är just vad det handlar om, inget annat! Om jag fikade mycket som gravid är det inget mot vad jag gjort sedan Siri gjorde oss sällskap på utsidan ... Snart måste det bli skärpning på den fronten.